Behovet att etikettera manligt och kvinnligt

När jag träffar människor som jag inte känner, eller som rättare sagt inte känner mig, får jag nästan alltid frågan om jag som sjuksköterska kallar mig skötare eller om jag kallar mig sjuksköterska eller kanske till och med manlig sjusköterska. Jag brukar då snällt förklara för dem att skötare är någonting annat och att yrkestiteln är sjuksköterska och att mina patienter förhoppningsvis uppfattar att jag är man och att detta inte behöver klargöras ytterligare.

Det stör mig mer och mer att det viktiga för folk är vad man kallas och inte vad man uträttar. De ställer dessutom ofta frågan på ett sätt där det är underförstått att jag nedvärderar mig genom att inte poängtera att jag är just manlig sjuksköterska, som om det skulle vara lite finare än bara sjuksköterska.

Inom sport förkommer prefixen dam- respektive herr- när damer och herrar inte tävlar på samma villkor där det mest handlar om att förtydliga vad man pratar om. Såg en glimt av en TV-sänd boxningsgala. De annonserade sändningen som just damboxning, men när sändningen väl var i gång pratade man inte om boxarna som "kvinnliga boxare" eller "boxerskor" utan kort och gott boxare eftersom det var rätt uppenbart att det var just kvinnor som boxades. Ännu mindre använder man sig av olika genus på utövarna när man pratar med dem. Man tilltalar dem som fotbollspelare, rallyförare och skytt.

I min legitimation står det sjuksköterska, så det är väl det jag är. Jag är sjuksköterska och man, det ena behöver inte utesluta det andra.

Det borde inte förkomma olika prefix som manligt och kvinnligt inom yrkeslivet där man faktiskt arbetar på samma villkor och samma arbetsuppgifter. Det är dessutom vanligare att män i traditionella kvinnoyrken får epitet som förtydligar att de är män än vise versa. Har givetvis att göra med att nästan alla yrken är mansyrken eftersom kvinnorna var hemmafruar förr i tiden. Hade varit jobbigt att säga busschaufförska, konditorinna etc. Det enda yrket som jag kan komma på strider mot strömmen är brandman, där man fortfarande säger kvinnlig brandman. Tror att det har att göra med att kvinnor fortfarande inte är accepterade inom detta yrke. Jämför t.ex. med polisman där även kvinnor kallar sig polismän.


Kom på ett annat ?yrke? där man poängterar just det manliga? nämligen manlig prostituerad. Prostituerad är ju också ett yrke som är ett traditionellt kvinnligt yrke? Skillnaden är dock att man inte utför exakt samma arbetsuppgifter. Dessutom om man inte var tillräckligt tydlig skulle en förväxling lätt kunna ske med oanade konsekvenser. Kom ihåg vad som hände när Cornelis Vreeswijk raggade upp två nippertippor som sedermera visade sig vara nippertuppor. Det hela slutade med Cornelis jagade ut dem med en kökskniv, blev anmäld och dömd till misshandel och olaga hot och fick fängelse i en månad. Så kan det går om man inte är noga med könsetiketterna?
image2
Så här ser jag sällan ut på jobbet (å ingen annan heller för den delen)...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0