magnus sandberg

Jag har en tendens att i lägen där man lätt skulle kunna var en smula bitter ibland uttrycka mig på ett sådant sätt som man skulle kunna tolka som om jag var rätt bitter. Ofta gör jag det genom att säga just "jag är inte bitter". Detta har fått effekten att flertalet bekanta går omkring och tror att jag är bitter. Ursprunget är givetvis Robert Gustafssons parodi på Tony Rickardsson under idrottsgalan (eller egentligen galorna eftersom han gjorde det flera gånger) där han gång på gång säger att han inte är bitter trots att han inte får några pris (den första gången från 2003 kan ni se nedan).

Det roliga med att säga att man inte är bitter är just att det inte är trovärdigt alls. Det finns egentligen inte något annat som du kan mena så lite som just detta, eftersom det faktum att du säger det ofta innebär att du har tänkt på huruvida du är bitter eller inte och gör du det så är du oftast bitter. Dessutom så är det en egenskap som är svår att dölja och som man inte ska behöva påpeka att man inte är. Det enda som jag kan komma på som skulle kunna komma i närheten att fungera på samma sätt är "jag är inte full"... och det vet vi ju alla hur trovärdigt det låter.

Hur som helst, anledningen till denna inledning är att jag i dag läste en krönika skriven av Petter Karlsson på tidningen City, han han verkar banne mig vara en smula bitter på riktigt. Och jag vill med detta säga till alla som tror att jag är bitter att så skriver och pratar man om man är bitter. I relation till hur bitter han verkar vara så är jag lika långt från bitterhet som en moderat statssekreterare är från att betala skatt (ajabaja  Peter).

Så slutligen vill jag bara säga: Jag är inte bitter. Men eftersom jag som sagt inte kan få detta att låta trovärdigt så får jag istället vända på det och säga att jag för tillfället mår väldigt bra. Skulle till och med kunna säga att jag mår mycket bättre än på länge.