Ett demokratiskt ordförbud

Det är skönt att vi lever i en demokrati... Europa är ju till skillnad från t.ex. Kina och Iran renodlade demokratier utan konstiga förbud och lagar som hindrar invånarna att fritt söka kunskap och uttrycka sig i tal och skrift. Ja, det är i alla fall vad de vill att vi ska tro. Det är för mig ofattbart att EU:s kommissionär för säkerhetsfrågor, italienaren Franco Frattini, vill förbjuda människor att söka efter ord som "bomb", "döda", "folkmord" och "terrorism" på internet.


image31

Det märkliga är inte bara att han vill förbjuda vissa ord, utan att han dessutom verkar tro att det faktiskt kommer att hjälpa. Under min tid på fritids glömde jag och mina kompisar vid ett tillfälle att låsa i ett stort skjul där vi håll på att bygga en stor koja och i skjulet förvarades en del verktyg. Givetvis upptäckte några snorungar i närheten detta och nästa morgon var en del verktyg borta. Våra fritidsfröknar agerade genom att ge oss de verktyg som var kvar. Vi besvarade deras aktion med en demonstration. Vi tillverkade plakat och gick runt och krävde "Vi vill ha hammare!". Efter ett par timmar tröttande personalen på vårt tjat och beslutade i sann "Frattini-anda" att vi minsann inte fick använda ordet "hammare". Vi fann oss blixtsnabbt, strök ett "a" på plakaten, och sa istället "Vi vill ha H-mmare". Så mycket effekt gav det förbudet.


Givetvis kommer inte heller ett EU-förbud ändra på någonting. Människor kommer snabbt att använda sig av något annat ord där alla vet att innebörden egentligen är någon annan. Det är bara att läsa Nils Gustafssons blogg där han skriver Kina, ett land där man faktiskt använder sig av nätcensur, och hur det har gått.

Lägg ner energin och resurserna på att förbjuda sådant som är riktigt samhällsfarligt t.ex. fetma, TV3, fjortonåringar, fotsvamp och Bingo Lotto.


Bombrecept på nätet kan vara skadligt. Nyfikna tonåringar bygger hemmagjorda bomber och kanske smäller bort en hand. Men att det skulle vara ett hot mot rikens säkerhet och risk för omfattande terrordåd har jag svårt att tro. Rimligen så jobbar "riktiga" terrorister lite mer sofistikerat. Har svårt att tro att Usama & co sitter och Googlar efter recept på bomber. Riktiga terrorister har rimligen de kunskaperna och de resurserna för att ta reda på detta själva. Dessutom är Internet knappast den enda informationskällan till hur man tillverkar t.ex. bomber. Det finns mängder med litteratur som tar upp detta, inte minst vanliga kemiböcker. Jag tycker vi därför i sann demokratisk västerländsk anda ska anordna ett stort bokbål.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0