Domartabbe

Hade en bekant när jag gick i skolan. Redan när jag träffade honom första gången tyckte jag han var lite märklig. Det tog ett tag innan jag insåg att de flesta i hans omgivning tyckte han var väldigt speciell. Han hade bl.a. egenheten att ljuga. Det var inte bara små vita lögner utan även ganska stora som dessutom var väldigt lätta att avslöja. Vissa av hans lögner verkade vara väldigt omotiverade och tillsynes utan mening. Ena stunden kunde han vara trevlig för att i nästa stund vara helt omöjlig att ha att göra med. Det är klart att man retar sig på en sådan person.


Till en början blev han mobbad, men det övergick så sakteliga i ett visst överseende med hans beteende. Det fanns dock alltid en syn på denna person och en viss känsla kvar, någon form av förakt, eller kanske hån och idiotförklarande.


Träffade på en gemensam bekant till denna person härom året. Han berättade att personen fått diagnosen schizofreni.


På bråkdelen av en sekund trillade alla pusselbitarna på plats. Allt fick en förklaring, en etikett. Det mest skrämmande var att denna känsla av förakt försvann på ett ögonblick. Många av hans handlingar kan säkert härledas till en begynnande psykisk sjukdom, men ändå så dömde vi honom för hans beteende. Jag kände mig otroligt dum och bortgjord. Lite som att bli tagen på bar gärning både med byxorna nere och med handen i kakburken.


Det är klart att vi inte kunde veta att han ett antal år senare skulle få en diagnos, men vi brydde oss inte om att fundera på bakgrunden heller, utan vi dömde snabbt, hårt och obevekligt. Det som gör mig en smula rädd är att man antagligen gör om samma misstag idag. Hur många personer dömer man inte efter få av deras handlingar? Det kan vara en enskild handling det kan vara människor vi inte känner, men ofta ger vi dem snabbt epitet som "idiot", "riksmongo" eller kort och gott "dum i huvudet". Detta gör vi utan att ens reflektera över vad dessa personer kan tänkas ha med sig. Det behöver givetvis inte vara en psykisk diagnos utan kan lika gärna vara en tillfällig händelse som en hund som nyss avlivats, bråk med frugan, jobbig barndom eller fick nobben på det lokala danshaket i helgen.


Jag har insett hur ofta man är fel ute i sina domar. Jag har börjat försöka att verkligen försöka förstå folk som jag träffar och där jag irriterar mig på deras agerande och försöka förstå vad som kan ligga bakom. Ofta ger den en helt annan förståelse och man slipper ödsla massa tid och energi i onödan. Givetvis dömer jag fortfarande folk, speciellt sådana som jag inte har någon relation till (ofta av förklarliga skäl eftersom det är betydligt svårare att försöka förstå dem). Då kallar jag dem gärna för idioter något som är väldigt lätt eftersom det ju finns så många av dem.

Måste bara avsluta med en logg från Polisen i Västra Götaland. Kika på larmet kl. 18.55 i Mariestad. Polisen borde vara en yrkesgrupp som inte dömer folk på förhand eftersom de ofta verkar få erfara att allt inte alltid är var det det verkar vara. Paradoxalt nog har jag en känsla av att det ofta verkar vara polisen som är de som snabbast "dömer hunden efter håren". 

Fredrik Häréns föreläsning på kunskapens dag

Angående Fredrik Härén som jag berättade om tidigare. Jag har äntligen lyckats hitta hans föredrag från Kunskapens dag på Youtube. Föredraget är uppdelat i fem delar på ca. 10 minuter vardera. Jag rekommenderar er varmt att titta på på föredraget. Det kommer nog att ge er en liten tankeställare...

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Den politiska satrien ligger i respirator...

När jag saknar inspiration i livet, när jag känner mig lite nere eller när jag bara vill bli underhållen brukar jag alltid göra en sak. Jag går till min bokhylla, tar fram bokpaketet av en av mina stora idoler, Tage Danielsson, och sätter mig och bläddrar iden. Jag hittar alltid någonting som jag glömt bort som får mig att fnissa till eller ge mig inspiration. Efteråt brukar jag visserligen vara tankfull, men i alla fall på gott humör.


Häromkvällen var en sådan dag. Sagt och gjort, jag gick till bokhyllan (tog även omvägen förbi barskåpet och en liten whisky för säkerhets skull). När jag suttit ett tag och låtit mig fyllas med Tages underfundigheter och ordvrängerier inser jag att den politiska satiren i Sverige är, om inte död, så i alla fall lagd i respirator. Efter Hasse & Tage och "Helt apropå" har det varit ett vakuum i den svenska politiska satiren. I alla fall den typ av politisk satir som inte går ut på förlöjligande och annan plump förnedring, dvs. klassiks lyteskomik. Den kan givetvis vara rolig, men man kan aldrig kalla den för intelligent eller ännu mindre politisk satir. Man skriver och skämtar om att Göran Persson är tjock och Lars Leijonborg har fånig röst. Såg följande bild på en blogg av någon form av stå-upp:are (av förklarliga skäl inte någon av de kända).

image55

Rubriken var "Titta vad jag hittade hemma hos Göran Persson", med bildtexten " Här i tunnan får alltså inte Lars Danielsson vistas". Åh, vad jag saknar intelligent satir.  

Förekommer en hel del bilder, eller bilder med enstaka meningar, med politisk satir. Även om detta fyller en del av tomrummet vad gäller satir så är det inte tillräckligt. Det är inte alla frågor som kan visualiseras på detta sätt. Gillar skarpt Jan Bergelin. Han har en förmåga att ta upp samhällsfrågor och aktuella händelser på ett väldigt humoristiskt sätt. Visar ett exempel nedan:

image56

Nu är det mycket möjligt att jag letar efter politisk satir på fel ställen och att satir numera är sådan som inte finns i de klassiska medierna utan har flyttat ut på Internet och folks bloggar. Men jag saknar den i alla fall och skulle gärna vilja hitta den. Och även om den skulle finnas där ute så har jag svårt att tro att den är lika genomtänkt som vissa av Tages alster. Nu var både Tage, och för den delen även Hasse, väldigt begåvade. Men jag har inte sätt någon modern motsvarighet till t.ex. Tages monolog om Sannolikhet.


Vad beror det här på? Är det så att det politiska klimatet är så försiktigt att man för det första gör allt för att vara överens offentligt, för det andra så verkar det inte finnas en politiker som är villig att uttala sig spontant utan att diskuterat det med sina informatörer, PR-stab och partikamrater. Reinfeldt har suttit som statsminister i ett år utan att man gentligen har märkt att han varit där. Han säger väldigt lite och verkar högst försiktig, rädd för att göra bort sig och stöta sig med någon. Har det kanske med svårigheten att utröna vad de enskilda politikerna eller partierna står för? Att moderaterna numera är mer socialdemokratiska än sossarna själva och har gått så långt i sin strävan åt vänster att de till och med försökte lägga beslag på epitetet "arbetarpart". Hade det varit möjligt på Gösta Bohmans tid? Ganska tveksamt... Någonting som hade lämpat sig för satir? Absolut!


Har det kanske att göra med att de politiska frågorna blir mer och mer komplicerade? Att det inte längre handlar om "ja" eller "nej" utan det finns en uppsjö av mellanalternativ, och eftersom alla partierna vill ha röster både från ja- och nej-sympatisörerna så lägger de sig någonstans mittemellan. Svenskarna är inte sämre utan vill inte sticka ut och bli insorterade i fack och kategorier utan ställer sig i fållan i mitten. Det märks inte minst i våra senaste folkomröstningar. I kärnkraftsomröstningen vann alternativ tre, dvs. lägg ner kärnkraften, men inte riktigt än, när Sverige röstade om EMU så sade man att röstar vi nej nu kan vi gå med senare, vilket troligtvis bidrog till att det tillslut blev ett nej. Visar återigen att Sverige är och förbli mellanmjölkens land!


Jag tror det är detta som även speglar det allmänna ointresset för politik. Det har blivit för komplicerat för att vara riktigt intressant för gemene man. På grund av ointresset så sprider sig en osäkerhet in bland människor. Vi vågar inte ta ställning och därmed så försvinner möjligheterna till en vettig debatt och polarisation något som är fundamentalt för den politiska satiren.


Ironiskt nog så är det nog inte bara politikernas försiktighet som bidragit till bristen på politisk satir, utan även vår egen osäkerhet och ängslan. Jag tror även, och även det är en smula ironiskt, att politisk humor och satir är ett utmärkt vapen för att öka den politiska medvetenheten hos folk. Ju lättare man gör det för folk att ta till sig ett budskap, oavsett vilket budskap, desto fler gör det. Humor är ett otroligt lätt sätt att sätta svåra frågor på sin spets.


Att tänka utanför ramen

Satt och slötittade på SVT idag. Fastnade för en förläsning från kunskapens dag. Talare var Fredrik Härén, en person som utsätts till årets talare 2006. Han var onekligen en bra talare, men han var dessutom en väldigt intressant sådan. Föredraget som han höll handlade om utvecklingen i världen och att Sverige och övriga länder har kommit på efterkälken pga. att vi är så nöjda med det vi har, att vi saknar fantasier och drömmar eftersom vi är övertygade om att vi lever i ett perfekt samhälle som inte kan bli bättre. I sin argumentation visade han på olika sätt hur tiden verkar stått stilla i en stor del av västvärlden, bl.a. använde han sig av exemplet att  hus byggs på mer eller mindre samma sätt som på 60-70 talet. Vi saknar till stor del ambitionen att göra saker bättre eftersom vi är nöjda med det vi har. Vi har verkligen blivit Svenssons i mellanmjölkens land.

image51

Ett annat "byggrelaterat" exempel som visade bristen på drömmar och visioner var frågan om världens högsta hus. Under Europas utvecklingsera låg världens högsta hus i Europa. När folk emigrerade till Amerika fanns nya möjligheter och nya drömmar så det blev naturligt att de högsta byggnaderna byggdes där. Men USA har inte byggt världens högsta hus sedan 1970-talet. Nu har i stället världens högsta byggnader poppat upp i Asien och fler är på väg. Nu är världens högsta hus inget mått på utveckling i ett land, men för att lyckas bygga världens högsta hus krävs helt plötsligt nya idéer i form av nya hissar, avlopp etc. och det driver utveckling framåt. Återigen menade Fredrik Härén att det faktum att vi är nöjda med att saker är som de alltid varit hindrar oss att utvecklas vidare.


Synen på oss själva visas inte minst i hur vi har namngett västvärlden (developed countries) resp. u-länderna (developing countries). I namnen säger vi att västvärlden är färdig utvecklade, dvs. att vi inte behöver utvecklas mer, medan u-länderna fortfarande utvecklas. Fredrik Härén menar att utvecklingsländerna nu i många fall har utvecklats förbi oss i många avseenden. Det han därmed ville ha sagt var att vi i Sverige skulle ändra synen på oss själva och vårt samhälle och återigen göra Sverige till ett utvecklingsland.


Kommer spontant att tänka på två historier som visar hur "det rätta svaret" inte alltid behöver vara det enda rätta svaret. Det finns ofta fler svar om vi bara rör oss utanför de traditionella ramarna. Det finns en historia om hur Albert Einstein delade ut ett omprov till sina studenter. Einstein var en lärare som krävde mycket av sina studenter och tentorna var ofta väldigt svåra. Givetvis hade studenterna pluggat på föregående tenta. En av eleverna räckte upp handen och sade förvånat: "Men Herr Einstein, det här är ju samma prov som vi fick förra gången...?" "Ja", svarade Albert Einstein, "frågorna är desamma, men svaren är annorlunda..."

Den andra historien handlar om en elev som i läxa fick i uppgift med hur man med en barometer skulle kunna mäta höjden i ett högt torn. Eleven föreslog flera lösningar bl.a. att gå upp på taket och släppa ner barometern i ett snöre tills den nuddade marken och sedan mäta längden på snöret, gå upp på taket och släppa ner barometern från taket och ta tid på hur lång tid det tar innan den träffar marken för att sedan räkna ut höjden med hjälp av en formel och att ställa barometern bredvid huset och mäta längden på barometerns skugga för att sedan mäta längden på barometern, mäta jag längden av husets skugga och räknar sedan ut husets höjd genom att jämföra med barometern.


Eleven fick underkänt eftersom läraren ville att man skulle svara att först mäter man lufttrycket vid marken och sedan går man upp i huset och mäter lufttrycket där och därefter kan man räkna ut höjdskillnaden genom att använda en formel. Det sägs f.ö. att att eleven i fråga var Niels Bohr, dansk Nobelpristagare i fysik.


Poängen är att det inte finns rätt sätt och fel sätt utan rätt sätt och andra sätt. Utanför aulan på Uppsala universitet står filosofen Thomas Thorilds devis "Att tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Det visar tydligt den svenska mentaliteten. Skulle hellre vilja säga som en av mina stora idoler Tage Danielsson en gång sade: "Att fritt är stort. Att tänka om är större".

image50
Uppsala har fel som vanligt...

Flera exempel hur trångsynta vi svenskar kan vara hittar du här i ett smakprov från en av hans böcker.


Har ni någon gång möjligheten så gå gärna och se Fredrik eller se hans föreläsning när den visas i repris


Vill ni göra er förstådd? Fråga Lund!

Latinet vid Lunds universitet är räddat! Åtminstone för ett par år. En stiftelse har donerat pengar för att rädda det gamla antika språket. Eftersom latinet är ett ganska dött språk så ser framtiden inte särskilt ljus ut, även om det är en mycket viktig del av vår historia. Språket hade kunnat ha en annan ställning idag. Fick höra att på den tiden det frågeprogrammet "Fråga Lund" sändes på SVT fanns en latinprofessor bland "de lärde i Lund". Har för mig att det var Birger Bergh. Han var före sin tid var det gäller Europeisk gemenskap och föreslog i ett program att latinet skulle göras till huvudspråk i hela Europa. Det skulle, enligt honom, inte vara så svårt eftersom alla språk mer eller mindre härstammar från latinet. På så sätt skulle man kunna resa i hela Europa och alltid utan problem kunna göra sig förstådd. Antagligen sades det med en smula ironi, hursomhelst fick förslaget inget gehör.

image49

Han tänkte kanske inte på att engelskan skulle bli ett så dominerande språk. Det är inte allt för länge sedan som tyska var andraspråk i den svenska grundskolan istället för engelskan. Engelskan är t.ex. också en förutsättning för den Amerikanska dominansen i världen. Hade Bush varit en storpolitiker i fall engelskan inte varit ett världsspråk? Troligen inte eftersom han med största sannolikhet inte har förmågan att lära sig ett främmande språk. Han kan ju knappt prata engelska. Så hade engelska inte varit ett världsspråk kanske vi hade sluppit Bush.

Det är rätt intressant att vi identiferar och ser upp så mycket till ett land som ligger på andra sidan jorden. Varför visas t.ex. i stort sätt bara Amerikanska filmer istället för Indiska eller för den delen Kinesiska eller Franska.  Vi glömmer bort det vi har nära. Vi ser på vår höjd en dansk dokumentär eller dogmafilm. När tittade vi på tysk dokusåpa senast eller en schweizisk komediserie? Vi är helt fast i engelskan och ratar det andra. Det finns bara en sak som kan få folk att ändra sig, pengar. Fler och fler inser att nyckeln till att kunna ta del av flera av de stora asiatiska växande ekonomierna är att lära sig deras språk.

Just att göra sig förstådd i Europa kan vara ett problem. Det vet alla som försökt prata engelska med bönder på den franska landsbygden. I vissa länder är dialekterna så svåra att man har svårt att förstå varandra från olika landsändar. Då tänker jag inte bara på att Stockholmare har svårt att förstå skåningar utan även hur vissa tyskar har svårt att förstå t.ex. Tyrolertyska. Värst är troligen danskan. Eller vad sägs om följande norska sketch med bl.a. Atle Antonsen (från bl.a. Nissene på låven):



För er som inte kan se klippet: http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk

Hade förövrigt planer på att läsa extra kurser på universitetet utöver mina sjuksköterskestudier. Jag hade tänkt läsa dels just latin och dels argumentationsanalys. Kommentarerna från mina vänner gick alla mer eller mindre i stil med "åh nej... nu kommer du bli ännu drygare!". Visst är skönt med vänner.

Jag ska inte göra mina vänner besvikna utan säger bara Ómnia dici possint Latine (eller på "icke-dryg-språk", Allt skall kunna sägas på latin).

Nej till crocs, nej till crocs, inga crocs, inga crocs, stoppa dom...

Som jag tidigare nämnt är jag inte alldeles förtjust i Foppatoffeln. Nu har det kommit nya argument mot denna gräsligt fula tingest. Eftersom jag jobbar med hälsovård kan jag nu konstatera att man bör förbjuda Foppatoffeln av två skäl, dels den överhängande risken för psykiskt lidande (så ful är den faktiskt) och dels pga. att det alltså nu visat sig att Foppatoffeln är en säkerhetsrisk som kan leda till alvarliga skador. 

image40

Förstår ni nu varför vi behöver ett förbud nu?

Svart-skatt

image34

Ibland verkar det som om samhället utvecklas snabbare än dess individer. Var på inflyttningsfest hos "Dansbands Jenny" igår. Fick höra följande "ankedot" om en av festdeltagarnas äldre släkting.

Släktingen var av den gamla typen som gärna betalade saker kontant och inte riktigt litade på kontokort, bankgiron etc. Vi ett tillfälle hade han anställt en målare på gården och när denne skulle ha sin lön skulle även den Svenska staten ha sin skatt. Den gamle mannen som var en rättskaffens man gick sålunda till sitt lokala skattekontor (historien utspelade sig på den tiden då det fanns skattekontor i alla större städer, innan man började rationalisera i allt för stor utsträckning). Väl på skattekontoret så berättade mannen att han var där för att betala sin skatt och han hade sin stora börs med sig för att göra rätt för sig där och då. Problemet  med Skattemyndigheten (eller ett av dem i alla fall) är att de är dåliga på att hantera kontanta betalningar. Efter en tids förbryllning, rådfrågningar och spring fram och tillbaka fick han slutligen beskedet, eller snarare frågan, om inte bara kunde betala målaren svart istället.

Så kan det gå... säger bara som den gamle Ungraren sade:
Mísera contríbuens plebs

Ett demokratiskt ordförbud

Det är skönt att vi lever i en demokrati... Europa är ju till skillnad från t.ex. Kina och Iran renodlade demokratier utan konstiga förbud och lagar som hindrar invånarna att fritt söka kunskap och uttrycka sig i tal och skrift. Ja, det är i alla fall vad de vill att vi ska tro. Det är för mig ofattbart att EU:s kommissionär för säkerhetsfrågor, italienaren Franco Frattini, vill förbjuda människor att söka efter ord som "bomb", "döda", "folkmord" och "terrorism" på internet.


image31

Det märkliga är inte bara att han vill förbjuda vissa ord, utan att han dessutom verkar tro att det faktiskt kommer att hjälpa. Under min tid på fritids glömde jag och mina kompisar vid ett tillfälle att låsa i ett stort skjul där vi håll på att bygga en stor koja och i skjulet förvarades en del verktyg. Givetvis upptäckte några snorungar i närheten detta och nästa morgon var en del verktyg borta. Våra fritidsfröknar agerade genom att ge oss de verktyg som var kvar. Vi besvarade deras aktion med en demonstration. Vi tillverkade plakat och gick runt och krävde "Vi vill ha hammare!". Efter ett par timmar tröttande personalen på vårt tjat och beslutade i sann "Frattini-anda" att vi minsann inte fick använda ordet "hammare". Vi fann oss blixtsnabbt, strök ett "a" på plakaten, och sa istället "Vi vill ha H-mmare". Så mycket effekt gav det förbudet.


Givetvis kommer inte heller ett EU-förbud ändra på någonting. Människor kommer snabbt att använda sig av något annat ord där alla vet att innebörden egentligen är någon annan. Det är bara att läsa Nils Gustafssons blogg där han skriver Kina, ett land där man faktiskt använder sig av nätcensur, och hur det har gått.

Lägg ner energin och resurserna på att förbjuda sådant som är riktigt samhällsfarligt t.ex. fetma, TV3, fjortonåringar, fotsvamp och Bingo Lotto.


Bombrecept på nätet kan vara skadligt. Nyfikna tonåringar bygger hemmagjorda bomber och kanske smäller bort en hand. Men att det skulle vara ett hot mot rikens säkerhet och risk för omfattande terrordåd har jag svårt att tro. Rimligen så jobbar "riktiga" terrorister lite mer sofistikerat. Har svårt att tro att Usama & co sitter och Googlar efter recept på bomber. Riktiga terrorister har rimligen de kunskaperna och de resurserna för att ta reda på detta själva. Dessutom är Internet knappast den enda informationskällan till hur man tillverkar t.ex. bomber. Det finns mängder med litteratur som tar upp detta, inte minst vanliga kemiböcker. Jag tycker vi därför i sann demokratisk västerländsk anda ska anordna ett stort bokbål.  


Sådan far, sådan son...

När jag nu är inne på saker som gör mig lite illa till mods och nazismen etc. Läste för några år sedan Albert Speers memoarer. För er som inte känner till det så var han Hitlers chefsarkitekt. Han var arkitekten bakom mötesplatsen för nationalsocialistiska partiets rikspartidagar i Nürnberg, noga genomtänkt med symboler och paradgator. Han var också den som blev ansvarig för att förändra Berlin till den världsstad, Welthauptstadt Germania, som Hitler drömde om. Första målet var att visa upp Berlin under OS 1936. En av de viktigaste arenorna var utan tvekan Olympiastadion. Visserligen är det inte Speer själv som har ritat denna, men arkitekten Werner March påverkades av Speer. Speer hade storslagna planer på planlösningar och byggnader i Berlin som aldrig han realiseras.

image18image19

Nu står vi, lite mer än 70 år senare stå inför ett nytt OS. Värd denna gång är en annan demokratiskt diskutabel stat, Kina, med en knepig liten man som styr landet och som man kan misstänka vill visa upp världen hur överlägsna deras metoder är övrigas. Hur konstigt känns det inte då att veta att ansvarig för Beijings nya paradgator är ingen mindre än Albert Speer Jr.


Visserligen är Albert Speer Jr en erkänd arkitekt (vilket i och för sig pappa Speer också var), och visserligen är det här med arkitektur något som ligger familjen Speer i blodet. Speer Jr är fjärde generationens arkitekt... men det känns inte riktigt bra ändå. Hoppas bara att det kommer en ny Jesse Owens och tar ned Kineserna på jorden...   


Vilket skulle bevisas...

Blir beklämd när jag ser och läser detta... Mest för att nazismen och rasismen tillåts visa upp sitt fula tryne (efter att ha besökt Auschwitz som 14-åring kan jag inte förstå att det fortfarande finns nazistsympatisörer).

Men vad jag ännu mindre kan förstå är varför dessa mentala kalhyggen som tycker att de är så intelligenta, stora, starka, ariska, den enda rätta rasen etc. etc. väljer SpongeBob SquarePants som sin ultimata symbol. Jag menar en tvättsvamp som möjligen skulle kunna beskrivas som alternativintelligent. Men han kan väl knappast kunna beskrivas med nazisternas ledord. Men det bekräftar ju bara att de är totalt blåsta...
image17

Pukly Puck, Nifrom och andra hallucinationer

Jag har blivit lurad... Ska strax förklara hur

Satt och funderade över det faktum att man som barn under 80-talet i princip fick se all barn-TV som var producerad för barn. Trots att det fanns barnprogram och även tecknade serier som kanske inte var lämpade för barn fanns det egentligen ingen debatt om detta. Den enda debatten som existerade var huruvida Staffan Westerberg förstörde en hel generation eller inte, och den diskussionen kom först när de som sett serien växt på sig så pass att de kunde reflektera huruvida de var förstörda eller inte. Staffan Westerberg fick ju fortsätta att producera barnprogram under en stor del av 80-talet... alla kanske inte lika vilse som "vilse i pannkakan". Andra serier som visades då har nu börjat att diskuteras huruvida de är lämpliga. Att se Astrid Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" och tvingas konfrontera döden och det faktum att den kan inträffa när som helst, även när man är barn, är kanske inte alltid jättelätt för ett barn att handskas med. Det debatteras om det är lämpligt att en av figurerna i Teletubbies ev. är bög (vad är problemet om han skulle vara det?) och att Kalle Anka går utan byxor. Men Kalle har gått utan byxor länge och det är märkligt är att det som var okej för 20 år sedan nu ifrågasätts... kan någon svara på varför?
image14

Ett annat exempel är Bamse. Trots att Bamse funnits sedan 1966 tog inte diskussionen om Hel-ylle-Bamse var kommunist eller inte (och om det var lämpligt för barn) fart förrän i slutet av 90-talet, då en uppsats om Bamses politiska värderingar publicerades. Där fanns bl.a. att läsa:

"I Beijing finns världen största torg [...] Den himmelska fridens torg. Där samlades den 1 oktober 1949 miljoner människor för att höra Mao Zedong utropa Folkrepubliken Kina. Landet var befriat från de krigsherrar, affärsmän och utlänningar som tidigare styrde. Före denna befrielse svalt vissa år många miljoner människor ihjäl. Efter 1949 har man delat på maten mer rättvist och ingen svälter. Det är en av 1900-talets viktigaste händelser - var fjärde människa på jorden är ju kines." (BA 4/83, sid 19)

Kritik riktades även mot Bamse-författaren Rune Andréasson efter att nedanstående serie publicerats:
För alla er som inte sett denna innan kan jag be er att läsa trollkarlen och hans lakejers namn baklänges...
Den publicerades första gången 1988 (nr 10), och repriserades i nr 4, 2003, och det var först då debatten om drogerna startade.

När man är inne på ämnet droger så kommer man av någon anledning att tänka på Professor Balthazar och kanske framför allt Dr Snuggles. Här pratar vi alltså om en figur som åker till Regnbågens land, dricker te med en rosa kamel (Puckly Puck), besöker den elaka häxan Valborg Vinägerflaska som bor i salt-  och pepparbergen, pratar med Kosmoskatten som har en otroligt knepig röst, för att nämna några...
image12

Hur som helst en rätt märklig serie. Men bitarna föll på plats när  jag fick höra att Dr Snuggles skapare var holländare och rökte på rätt duktigt. Klart att man ser rosa kameler då... Fick för att mig att leta rätt på några av dessa skadliga barnserier och gärna någon som hade något belägg för att Dr Snuggles skapare gick på LSD.
image13

Men vad finner jag? Dr Snuggles skapare, Jeffrey O'Kelly är från Irland! Han kom dessutom på figuren när han (enligt honom själv) satt och drack te i lobbyn på Regents Palace Hotel i London. Förutom att jag känner mig lurad så kan jag inte förstå hur man kommer på en sådan serie utan att minst vara rejält full.

Foppa! Vad har du gjort?

Peter Forsberg är utan tvivel av de allra största inom svensk ishockey. Men i takt med att skadorna håller på att rasera hans karriär så jobbar han på att skaffa sig lite sidoprojekt. Han glider runt på några travkusar och tjäner lite pengar till, han ville kunna bjuda sina hockeypolare på lite golf hemma i Ö-vik, så han byggde en golfbana. Med det som utan tvekan tyvärr gjort störst avtryck bland pöpeln är det faktum att han och pappa Kent också huvudägare i Pforce som säljer Crocstofflor, eller s.k. Foppa-tofflor, i Sverige. 
image5

För ett par år sedan såg man bara skorna på sjukhus och andra ställen där man har inneskor under arbetsdagarna. Men nu sprids dessa tofflor likt en löpeld. Folk har på sig Foppatofflor överallt... och det är inte vackert. Foppa-toffeln har likt Ragnar Dahlberg, "Ring så spelar vi" och TV-kannan blivit en del av det svenska folkhemmet. Crocs har blivit en "folktoffel". Men eländet tar inte slut där... förutom alla billiga kopior, som gör att så riskerar vi nu att överdrösas av en mängd nya produkter i Foppa-toffelns spår, t.ex. andra skor och skjortor
image4

Det är fascinerande att de allra flesta har en åsikt om denna toffel. Det finns få saker som kan väcka så mycket engagemang hos folk som Foppa-toffeln. Men det är klart, är det en folk-toffel så är den. Folk bråkar om den bara är bekväm och om är snygg också. Det finns folk som menar att den är så ful så det inte spelar någon roll hur bekväm den är, den skall inte bäras till vardags. Överallt poppar det upp olika forum och diskussioner, för eller emot. Folk tycker till på facebook (finns över 10 000 som är med i grupper som hatar Foppa-toffeln), Dagen Industri och Sydsvenskan... testa bara att söka på Google efter Foppatoffel+hatar, respektive älskar. Detta är inte första bloggen som hanterar detta ämne...  
image6

Jag tror att som vanligt när det handlar om jordnära konkreta saker så kan varje svensk vara med att tycka. Annat är det med politik och saker som kan vara svårare för gemene man. Föreslå en lag med ett förbud mot Foppatoffeln och ni kommer helt plötsligt se folk gå man ur huse för att demonstrera på 1:a maj och dagstidningarna skulle få utöka med en extra bilaga med alla insändare för och emot en sådan lag.

För alla er som har, eller ens funderar på att skaffa Foppa-tofflor som ni tänker använda privat... SLUTA!!! Prata inte med mig om hur sköna de är. Prata inte med mig över huvudtaget, ring mig inte och bo inte i min stad. Sluta helt att förpesta min värld. Det är ingen ursäkt att de är sköna att gå i. Många männsikor tycker det är skönt att gå nakna, men de gör det hemma och inte på stan. De som gör det blir uttittade, utskrattade och arresterade, något som man borde överväga för alla de som bär Foppatoffeln på offentlig plats.
image7

Måste apprå på Foppatoffeln avsluta med en fräckis som min gode vän Broder A berättade för mig i: 
- Vet du vad som är likheten mellan 16-åriga tjejer och ett par Foppa-tofflor?
- Båda är sköna att sätta på, men fruktansvärt pinsamma att gå ut med.

Behovet att etikettera manligt och kvinnligt

När jag träffar människor som jag inte känner, eller som rättare sagt inte känner mig, får jag nästan alltid frågan om jag som sjuksköterska kallar mig skötare eller om jag kallar mig sjuksköterska eller kanske till och med manlig sjusköterska. Jag brukar då snällt förklara för dem att skötare är någonting annat och att yrkestiteln är sjuksköterska och att mina patienter förhoppningsvis uppfattar att jag är man och att detta inte behöver klargöras ytterligare.

Det stör mig mer och mer att det viktiga för folk är vad man kallas och inte vad man uträttar. De ställer dessutom ofta frågan på ett sätt där det är underförstått att jag nedvärderar mig genom att inte poängtera att jag är just manlig sjuksköterska, som om det skulle vara lite finare än bara sjuksköterska.

Inom sport förkommer prefixen dam- respektive herr- när damer och herrar inte tävlar på samma villkor där det mest handlar om att förtydliga vad man pratar om. Såg en glimt av en TV-sänd boxningsgala. De annonserade sändningen som just damboxning, men när sändningen väl var i gång pratade man inte om boxarna som "kvinnliga boxare" eller "boxerskor" utan kort och gott boxare eftersom det var rätt uppenbart att det var just kvinnor som boxades. Ännu mindre använder man sig av olika genus på utövarna när man pratar med dem. Man tilltalar dem som fotbollspelare, rallyförare och skytt.

I min legitimation står det sjuksköterska, så det är väl det jag är. Jag är sjuksköterska och man, det ena behöver inte utesluta det andra.

Det borde inte förkomma olika prefix som manligt och kvinnligt inom yrkeslivet där man faktiskt arbetar på samma villkor och samma arbetsuppgifter. Det är dessutom vanligare att män i traditionella kvinnoyrken får epitet som förtydligar att de är män än vise versa. Har givetvis att göra med att nästan alla yrken är mansyrken eftersom kvinnorna var hemmafruar förr i tiden. Hade varit jobbigt att säga busschaufförska, konditorinna etc. Det enda yrket som jag kan komma på strider mot strömmen är brandman, där man fortfarande säger kvinnlig brandman. Tror att det har att göra med att kvinnor fortfarande inte är accepterade inom detta yrke. Jämför t.ex. med polisman där även kvinnor kallar sig polismän.


Kom på ett annat ?yrke? där man poängterar just det manliga? nämligen manlig prostituerad. Prostituerad är ju också ett yrke som är ett traditionellt kvinnligt yrke? Skillnaden är dock att man inte utför exakt samma arbetsuppgifter. Dessutom om man inte var tillräckligt tydlig skulle en förväxling lätt kunna ske med oanade konsekvenser. Kom ihåg vad som hände när Cornelis Vreeswijk raggade upp två nippertippor som sedermera visade sig vara nippertuppor. Det hela slutade med Cornelis jagade ut dem med en kökskniv, blev anmäld och dömd till misshandel och olaga hot och fick fängelse i en månad. Så kan det går om man inte är noga med könsetiketterna?
image2
Så här ser jag sällan ut på jobbet (å ingen annan heller för den delen)...

Kognitiv Kniv Beteende Terapi, K-KBT

Terapiformer och psykologi är ngt som ofta dryftas i min familj... kanske inte så konstigt då min mor jobbar inom barnpsykiatrin och min bror numera är psykolog. Jag har förtroende för psykologer och terapeuter men frågan är om de ibland har lite för stort förtroende för sig själva?

Läste att i Norge har en man dömts till sluten psykiatrisk vård efter ett knivmord på sin dåvarande fru och hennes två barn. Hans psykiatriker kom fram till att mannen efter detta utvecklade en knivfobi och för att bota denna fick mannen sova med olika knivar under kudden. Det började med en smörkniv och skulle sluta med en förskärare. KBT är en bra behandlingsmetod i många fall, men här kanske man har gått en smula långt ändå...

Jag tycker att man alltid ska försöka tro gott om alla och att alla kan bättra sig, men frågan är inte om läkarens uttalande om patienten när detta uppdagades är lite väl naivt: "Jag har känt honom länge. Han är inte farlig för andra". Detta säger han efter att han mördat tre personer men kniv! , lugnar läkaren Alf O Lund. Mannen dömdes till  2003, efter att ha mördat sin fru och hennes två små barn med kniv. Men Lund fortsätter: "Patienten kommer inte att tillgripa kniv igen. Han har tänkt efter när det gäller de här morden".

Ja, det var ju skönt att höra... Men som psykiatriker borde man väl ha hört talas om någon psykiskt störd person som begått samma typ av brott flera gånger, trots terapi. Jag menar, det finns säker en uppsjö av "vanliga" fångar som ångarar sina brott, uppträder exemplariskt i fängelset men som blir återfallsförbrytare så fort de hamnar i vissa sällskap eller miljöer. Samma sak borde rimligen gälla psykiskt störda. Det sista som jag skulle vilja göra då är att ge en före detta knivnördare en bättre realtion till sina knivar... måste diskutera detta med min bror.


Nyare inlägg
RSS 2.0