Någon som brukar göra inbrott och bara stjäla räkor?

Det är många som säger att de är stressade och att de har för mycket att göra... Här är i alla fall en som verkar ha lite för mycket tid (tack Tranan).

Påminner om en historia från mejeriet i Gävle där en äldre dam ringde in och klagade på att hon hittat en vingmutter i ett mjölkpaket. Givetvis togs detta allvarligt och hon ombads att skicka in vingmuttern för att man skulle kunna utreda varifrån den kommit och h ur den hamnat i paketet. Muttern kom och teknikerna började sitt arbete, de blev dock snabbt väldigt brydda. För varken dimensionen eller materialet på muttern stämde med vad som användes på mejeriet. Gåtan fick dock sin lösning någon dag senare då damen ringde och genast ville ha tillbaka vingmuttern. När hon hade varit ute och gått så hade hennes rollator gått sönder och det visade sig att vingmuttern hade sin plats på denna.

Så frågan är om det är troligt att någon stulit sju räkor (och dessutom gått in med nyckel). Jag är tämligen skeptisk. Skulle inte förvåna mig om personen antingen går i sömnen, har en katt, har en fru med fäbless för räkor. Säger som man brukar säga inom sjukvården: Förvänta dig det ovanliga men misstänk det vanliga.  

Minnesanteckning

När man lär sig av sina misstag brukar man oftast göra någon form av mental anteckning för att man inte ska göra om samma misstag om man hamnar i en liknande situation. Vissa sakler som man gör är dock så pinsamt naiva att de inte bara bör föräras med en mental utan även skriftlig minnesanteckning. I detta fallet är minnesanteckningen inte digital med avsikt att dela med mig av mina erfarenheter så att ni läsare inte gör om mina dumheter. Nä,detta är så genomnaivt att jag beslutat att lägga ut denna minnesanteckning som någon form av digital dumstrut.

Hur som helst... det jag har lärt mig denna helgen är:
Ska du på fredagkvällen göra något eller några av följande saker

a) Gå på fest eller annan större tillställning
b) Dricka tämligen stora mängder alkohol
c) Dricka alkohol långt in på småtimmarna
d) Gå hem långt efter midnatt

Då är det inte bara otroligt optimistiskt, utan även klantigt och dumt, att i förväg ha bokat och haft en ärlig avsikt att åka med ett tåg med avgångstid 08.02 på följande lördag morgon. Ty risken att försova sig och sedan missa tåget är väldigt, väldigt stor. Jag skulle kunna säga att risken, eller chansen, i vissa fall är uppemot 100 procent.

Påskatider III

Träffade A i går:

A: Imorgon är det Finlands nationaldag
Jag (förvånat): Är det?
A: Ja, det är ju skär-torsdag

Påskatider II

En annan sak som slog mig så här runt påsken är maten. Har sett en del matkedjor göra reklam för mat de senaste dagarna och vad de gör reklam för, och vad som jag väntar mig att se på mina föräldrars matbord är bl.a. sill, ägg, lax, öl, snaps, lamm, kanske någon paj, prinskorv, ost, Janson.


Maten vid andra högtider är helt annorlunda om man jämför med påsken. Till midsommar äter vi t.ex. sällan lamm, men gärna sill, ägg, lax, öl, snaps, ost, nypotatis och kanske någon paj. Till jul så äter vi vanligtvis bl.a. sill, ägg, lax, öl, snaps, lamm, kanske någon paj, prinskorv, ost, Janson och där slår vi till på stort och lägger till både skinka och köttbullar.


Och så säger de att vi svenskar är tråkiga och fantasilösa. Okej, jag tycker att allt detta är väldigt gott, men nog borde vi kunna variera oss lite mer?


I påskatider...

Även fast jag vet anledningen så tycker jag att det är lite, både inkonsekvent och en smula märkligt, att man väljer att fira Jesu födelse ett fixt datum varje år medan datumet för hans dödsdag varierar från år till år.


Apropå Jesus, julen och påsken kom jag att tänka på en bekant som liten trodde att Jesus bara blev fyra månader gammal och även tyckte att det var väldigt grymt att korsfästa ett sådant litet barn. Dessa tankar är nog inte helt ovanliga med tanke på likheten med följande tjuvlyssning.

En annan lite märklig sak är varför det är så få kristna som heter Jesus. Det finns ju väldigt många muslimer som heter Mohamed.


SJ II

Har varit hos min numera 30-åriga bror i Linköping i helgen. I vanlig ordning förlitade jag mig på att SJ skulle ta mig tryggt, snabbt och säkert fram och tillbaka. Jag har nog slutat förvänta mig att tåget ska vara försenat eftersom tåget varit i tid de senaste gångerna jag åkt. Inte heller denna gång kan jag klaga på punktligheten hos SJ. Däremot så innebär deras nya biljettsystem att det är stört omöjligt att få en biljett till ett hyfsat pris om man bokar ett par veckor innan man ska åka. Hade is i magen och tänkte att priserna kanske sjönk ju närmre avgångstid man kom, men icke. Över 700 spänn ska det tydligen kosta att åka 2,5 h om man inte bokat biljetten 3-4 år i förväg.


Det är synd, för jag gillar att åka tåg. Tycker att det är skönt att behöva ha så mycket dötid som när man flyger där man måste åka långt ut till en flygplats för att checka in och där man måste sitta och vänta trängas. På ett tåg kliver man på mitt i en stad har sin plats och kliver av mitt i en ny stad. Tåg känns tryggt och säkert och inte som flyg där man hela tiden känner att man utmanar fysikens lagar. Och inte bara då att man trotsar tyngdlagen man måste klara utmaningen att fysiskt faktiskt få rum med fötter, ben och torso i en flygplansstol.


Det slutade med att jag köpte en förstaklassbiljett för 20 kr mer än vad en vanlig andraklassbiljett skulle ha kostat. Då behövde jag i alla fall inte bekymra mig om benutrymmet. Det var hursomhelst en intressant känsla. Inte bara åka första klass, utan faktiskt ha betalt för det och på något sätt "var värd" konduktörens uppmärksamhet och vänliga ord om var tidningarna, kaffet och frukten som det bjöds på fanns. Efter ett kort besök i bistron så kunde jag inte heller låta bli att känna mig lite för mer och se ner på alla "vanliga människor" som satt och trängdes i andraklass, fullt med gråtande barn och gångar belamrade med väskor. Det var en väldig kontrast då jag kom tillbaka till min plats. Jag satt i en tyst kupé, det var således tyst och stilla, det vackra svenska landskapet (om man bortser från Nässjö) susade förbi utan för fönstret i en sakta neråtgående sol. Satt och blev lite filosofisk och jag kunde verkligen förstå SJ:s gamla reklambudskap med "en inre resa". Tyckte att livet inte var så dumt i alla fall.

image109
Foto: Kasper Dudzik, www.sj.se


På vägen tillbaka så fick jag dock trängas med pöbeln i andra klass. Var trött och försökte sova men väcktes ständigt att två högljudda skrikande ungar. Det svenska landskapet visade upp en annan sida. Det var grått och trist och molnen hängde tunga. Helt plötsligt ländes livet inte alls lika kul. Insåg att jag skulle jobba imorgon och att jag skulle komma hem till en tom tråkig lägenhet. Jag blev därmed påmind om att jag fortfarande var singel och kunde inte låta bli att känna mig kanske en smula bitter däröver.


Gummi på krigsstigen

Efter att jag skrev om Vårdförbundets oförmåga att mobilisera maasorna har det ändå börjat röra på sig i sjuksköterskeleden. Inte tack vare Vårdförbundet dock... har fått flera mail, kommentarer och facebookinbjudningar till upproret.se som är en namninsamling, startad av två sjusköterskor på Centrallasarettet i Västerås, som kräver höjda löner för sjuksköterskor. Uppmanar er alla att skriva på. Man kan skriva på oavsett om man är sjuksköterska eller inte. Skicka gärna vidare länken till fler!

Det verkar också som om Vårdförbundet genomför demonstartioner runt om i landet nu på lördag den 15:e. Problemet är att i Lund och Malmö så har Vårdförbudnet fortfarande inte gått ut med information om detta. Det är dessutom påfallande många sjuksköterskor som på allvar har börjat tala om strejk...

Media är inte sena att haka på utvecklingen. I dagens punkt.se kan man läsa om David Granqvist, aka Gummi, en arg sjuksköterska som kräver högre lön. Gummis och mina banor har korsats vid flera tillfällen. Vi stötte på varandra redan som kemistudenter på LTH men blev sedemera kursare på sjuksköterskeutbildningen där vi bl.a. skrev uppsats, drack öl och snackade skit ihop. Fast han såg mycket farligare ut på den tiden. Rakat hår och lilatonade glasögon och gärna svarat Dr Martens. Han ser nästan löjligt proper ut i sin vinröda skjorta. Men det är bra David... upp på barrikaden bara.

Om han kalls Gummi delvis pga. att han gillar just gummi låter jag vara osagt. Men en av huvudanledningarna är att killen har sjukt överböjliga leder.

Och nästa år nobelpris i medicin går till...

...företaget som producerar den ansiktskräm som Aftonbladet preseterade på sitt löp igår. Inte bara det att både Hillary Clinton och Charlotte Perrelli använder den (är det kvalitetsindikatorer?) utan den "läker din hy och gör dig yngre". 

Fantastiskt! De har inte bara lyckats komma på gåtan om åldrande, de har inte bara lyckats hejda den utan de har dessutom lyckats vända på processen! Jag ska genast börja använda den och kommer således inom kort att vara 19 igen.

Vårtecken

Våren håller på att få sitt fäste i Lund. Har idag sett ett säkert vårtecken. Ett tecken som är lika förknippat med våren som tranorna kring Hornborgasjön och alkisarna som sitter i solen längs konsthallens tegelfasad. Jag pratar naturligtvis om rökarna. De har ända sedan den första kalla vinden över de skånska slätterna när temperaturen krupit ner och stannat på +2 och den fuktiga dimman likt igelkottarna gått i ide och satt sig till ro i gamla inpyrda rökrum långt ner i varma kontorshus. Men nu när solen och värmen åter gör entré så vädrar rökarna morgonluft (eller nåja) och breder ut sig över alla offentliga platser och sprider sin dynga.


Man kanske kan börja försöka skrämma bort dem på samma sätt som man skrämmer bort kajor och råkor på höstarna. Man kan sätta upp stora högtalare som bara ger ifrån sig oljud, som t.ex. Suzzie Tapper, Christer Sjögren och Hanson, på platser där man vet att rökare samlas. I annat fall så får man göra som man gör när ljud inte biter på råkorna... man tar till haglet.


Om internationella kvinnodagen

Om man nu ska stå på Stortorget i Lund på internationella kvinnodagen och ska hålla ett tal till massorna om det otroligt viktiga ämnet jämlikhet så kan man väl för det första vara så pass påläst att man inte läser innantill och de enda pauserna man tar är när man byter rad på pappret och för det andra så kan man väl låta lite entusiastisk så att folk kan få en illusion av att ämnet är lite viktigt i alla fall och så att det inte låter som om man läser upp tyska prepositioner i ett läxförhör. Var är det politiska engagemanget och glöden?


Skrattade för övrigt hejdlöst när Nordman slog ut Androla i "Andra chansen" och då inte bara av skadeglädje utan mer åt Luuks lysande kommentar till den kvinnliga dansaren i Nordmans "häxbrännarlåt":

"Nu får du chansen att brinna upp en gång till... på internationella kvinnodagen och allt".


Sveriges svagaste fackförbund?

Sjuksköterskorna i Finland varslades om strejk för att få högre löner, eller rättare sagt, de massuppsade sig. Nu har de danska sjuksköterskorna varslats om strejk i kampen för högre lön. I Finland slutade det med att man snabbantog en lag som gjorde att sjusköterskorna skulle kunna tvingas tillbaka till sitt arbete (som de egentligen sagt upp sig från) innan man fick igenom sitt krav på en löneökning, 22-28 % under en fyraårsperiod.  I Danmark kräver sjuksköterskorna och annan vårdpersonal ett lönelyft på 15 %, de är redan varslade om strejk. De har blivit erbjudna 12.8% men detta har man förkastat. Då ska man känna till att sjusköterskorna i Danmark redan tjänar betydligt bättre än svenska dito, och detta samtidigt som de har mindre ansvar.

Vad gör man då i Sverige? Ingenting var det verkar. Sveriges svagaste fackförbund, dvs. Vårdförbundet gör ingenting var det verkar. För ett tag sedan gick Sjukhuschefen i Lund, Bent Christensson, ut och sade att man inte kunde acceptera högre löneökningar än 1.5% i fall budgeten skulle hålla (hittar tyvärr ingen källa till detta). Detta är en direkt effekt av Region Skånes sparbeting. Man hade då väntat sig att någon facklig representant skulle reagera... men icke. Tyst som på uppvaket.

Man skulle också kunna tänka sig att facket skulle reagera på den dåliga arbetsmiljön och det hårda arbetstempo som råder på sjukhuset i Lund för närvarande (och har så gjort sedan i somras). Men inte heller där är man förmögen att agera.

Jag har visserligen hört talas om en sjuksköterskedemonstration i Lund den 15:e mars. Men det sägs vara ett initiativ av enskilda sjuksköterskor snarare än Vårdförbundet. Vårdförbundets roll sägs hittills ha sträckt sig till att söka demonstrationstillståndet. Än så länge har jag inte sett någon bekräftelse på att detta blir av och jag tror att man måste strejka för att det ska ha någon effekt. Det är först då som det blir kännbart för politikerna. Men det är klart... det kanske är ett första steg på vägen. Tror också att man måste göra något nationellt eller åtminstone regionellt för att det ska för någon genomslagskraft. Det krävs nog någon form av samordning för att få största möjliga effekt. Nu är det bara enskilda initiativ. Förutom i Lund som nämnts  ovan är man på krigsstigen i t.ex. Helsingborg och Stockholm. Den hjälpen de snart nyfärdiga sjusköterskorna i Stockholm fått av facket är en broschyr och lite information. Tycker den bilden är signifikativ för hur jag ser på Vårdförbundets verksamhet. Det visar inte på någon större kampvilja och handlingskraft. Jag förstår inte hur Vårdförbundet inte kan dra nytta av den irritation och ilska som finns över lönerna. Om nu sjuksköterskorna är beredda att dra igång något själva, vad hade de då inte varit om de hade haft ett starkt fackförbund som lett dem.

Det är märkligt att Vårdförbundet inte verkar vara kapabla att opinionsbilda själva. Istället är det ren flax att media själva har fått upp ögonen för missförhållandena. Det märkliga är att alla verkar förvånade och bestörta när de får reda på lönebilden för en sjuksköterska något som nog ska ses som ytterligare ett bevis på Vårdförbundets misslyckande. För det är minsann ingen munter läsning...

Dagens moralkaka tillägnas Schulmans

Det här tyckte jag var jättekul... Schulmans blev inbjudna till Henrik Schyfferts 40-års fest, men Henrik ringde i sista sekunden och meddelande att de inte fick komma. Anledningen sägs vara att bl.a. Gardell, Luuk m.fl. inte ville ha Schulmans där eftersom de vara rädda för att de skulle skriva skit om dem och deras planerade ståuppframträdande på allehanda bloggar. Schulmans verkar vara riktigt ledsna för det här och bedyrar att de inte alls tänkte skriva ner någon utan att de "älskar" Gardell & co. Calle Schulman skriver dessutom att det är "oerhört kränkande". Intressant ordval från någon som roat sig med att skickat falska mail till folk och berättat att de har fått sparken. Schyffert visar att han har humor då han på sin blogg har skrivit: "Det var en fejkinbjudan som jag ska använda till en framtida humorsajt. Tål ni inte skämt? Steffo tyckte det var roligt i alla fall :-)". Dagens moralkaka blir därför att man ska inte göra saker mot andra som man inte kan ta själv. Och beter man sig illa mot andra människor så kan man inte förvänta sig att alla ska vara snälla tillbaka.


RSS 2.0