magnus sandberg

Var det bara jag som tyckte att det var synnerligen olämpligt att hedra offren i Göteborgsbranden med ett fackeltåg?

Läste om en polack som blint följde sin GPS trots skyltar om att vägen var avstängd. Vägen var avstängd av den enkla anledning att man beslutat att anlägga en vattenreservoar där vägen tidigare gick. Det hela slutade med att han körde sin minibuss med passagerare i full karriär ut i den, enligt expressen, tämligen stora sjön, där bilen givetvis tog in vatten och sjönk.

Det är rätt märkligt hur folk kan sätta sin tilltro till tekniken snarare än sitt sunda förnuft. Har själv suttit i en bil där föraren blint litat på GPS:en istället för att följa skyltarna (som tydligt visade att vi skulle åt ett annat håll). Detta resulterade i en omväg och ett antal svordomar. Samma sak upplevde jag på mattelektioner, både på gymnasiet och på tekniska högskolan. Så fort folk fick använda miniräknaren så slutade folk att tänka och fundera över om det var logiska svar man fick tillbaka. Det var ingen hejd på hur lätta tal som "dundrades in på dosan". Många var vi som kom på oss själva med att slå in 1+1 på miniräknaren. Få av oss hade väl reagerat på om vi som svar hade fått tillbaka 265448, eftersom tekniken alltid har rätt. Men faktum är att tekninken inte alltid har rätt, inte mer exakt och ibland inte ens snabbare. Varför använder vi oss av den då? Jo, för att vi i vanlig ordning är lata och vill helst av allt låta bli att tänka.

Det är klart att även jag är lat och använder teknisk appartur, även jag har fördummats av tekniken och slagit 1+1 på miniräknare. Men det är viktigt att lära sig hur saker egetligen fungerar och att man vet hur man skulle kunna lösa problmen på ett "analogt" sätt. Det är först då som du kan göra en bedömning om saker och ting är rimliga. Blir 10+10 verkligen 22000? Bör jag köra med min bil på en väg som GPS:en visar men som i verkligehten verkar vara en sjö? Hur ska människor klara sig om de hamnar i en skog när de inte har tillgång till en GPS eller vägbeskrivning på eniro? Man vet inte när man måste utföra uppgifter där man inte har teknisk appartur till hands eller när den tekniska appraturen felar.

Det har stått i de flesta tidningar världen över om McCain-anhängaren som blev överfallen av en Obama-supporter som förutom att råna henne ristade in ett B på hennes kind. Nu visar det sig att historien var påhittad.

Det var faktsikt min första tanke från början när jag såg bilden... Det är uppseendeväckande nog att rista in ett B i huden på en annan person vid ett rånd, men varför rista in ett spegelvänt B. Tänkte att det är mer troligt att sådant händer om man står och gör saker i en spegel.

Lätt att säga att man tänkte det så här i efterhand... men så var det...så det så.

I väntan på att pajen i ugnen ska blir klar ägnar jag mig åt traditionellt lördagszappande på TV:n. Slås av två saker.

Varför visas det som sämst TV när flest folk är lediga, dvs. lördagar och söndagar. På SVT får man vara glad om det visas något av värde, egentligen någonting över huvudtaget, innan helgmålsringningen klockan 17.55. Istället så envisas alla kanaler att visa intressanta dokumentärer och serier på väldigt udda tider på vardagnätterna, låt säga mellan 02 och 04. Hur tänkte man då?

Det andra som jag slogs av var hur TV4 med gott samvete kan ha en kanal som man kallar TV4 komedi när man nästan uteslutande visar serier som "Roseanne" och "Pantertanter". Serier som inte ens var roliga när de kom i mitten av det glada 80-talet, en tid när man till råga på allt inte hade så stora krav på TV-utbudet utan gladdes och "Anslagstavlan" och "Linus på linjen" (behöver jag säga att den sistnämnda även den visas på TV4 komedi). Skäms TV4!

Med tanke på föregående inlägg så kan man här konstatera att även Sydsvenskan kan göra reportage som får en att fundera på om reportarna har lite för mycket tid och lite för få nyheter att skriva om.

Men det visar ändå en självdistans att skriva under artikeln med "Anders Eksmurf" och dessutom byta ut var sjätte ord mot ordet smur eller något annat smurfigt. Annorlunda och lite kul men jag är ändå tveksam till om en sådan här artikel egentligen har en plats i en av landets största dagstidningar. 

Går ibland in och läser närupplagan av Gefle Dagblad (har trots allt tillbringat 13 år av mitt liv i Gävle). Inser att Gävle är mycket mer ”småstad och landet” än vad jag hittills insett. Man märker sådant när man läser lokalpressen och de inte riktigt kan fylla upp utrymmet med adekvata riktiga nyheter utan tvingas fylla upp med nonsens och ”hitte-på-reportage”. En gammal klassiker som mina föräldrar berättat är en notis i Blekinge Läns Tidning med rubriken ”lässugen katt” (eller något i den stilen) där kontentan hade varit att en katt hade gått in i en bokhandel och sedan gått ut igen… det var alltså hela historien.

Men jag undrar om inte Gefle Dagblad är på väg att toppa detta. I samband med att man tillkännagav årets Nobelpristagare i litteratur gjorde GD det här reportaget. Jag skulle gärna ha varit med på det redaktionsmötet där denna idé kom upp. Vem var det som egentligen satt och funderade och funderade innan han hoppade högt och utbrast ”Shit! Jag kom en så fruktansvärt bra idé! Vi låter några tredjeklassare tycka till om Jean-Marie Gustave Le Clézio!”. Ännu mer intressant skulle det ha varit att se hur övriga redaktionen reagerade. ”Lysande! Vilken kioskvältare!”

Jag undrar vad som kommer härnäst. Det finns helt klart en uppsjö av möjligheter. Kommer vi få en analys av finanskrisen från 5-årsgruppen på rödmyrans daghem? Eller kommer kanske Järbos knattefotbollslag testa årets nyheter på systembolaget …