magnus sandberg

Numera har nästa var människa en digitalkamera. Så fort man har tagit en bild på någon så ska vederbörande godkänna bilden för annars så måste man ju ta en ny. Det är då inte helt ovanligt med kommentarer som "Usch, så där ser jag inte ut, den måste du ta om" eller gott och gott "Ta om den, jag blev ful". Jag tröttande på detta och började lite på skämt säga när folk frågade om jag ville se och godkänna bilden att "det blir inte bättre, jag ser ut sån". Men efter ett tag så insåg jag att det låg mer sanning i detta än jag först var medveten om.

I princip alla har ju reagerat över hur man låter när man för första gången hör sig sin egen röst spelas upp. Man tycker den låter konstigt och frågar sig, och alla andra, låter jag verkligen så där. Det beror på att man inte är van att höra sin röst på samma sätt som alla andra hör den. På samma sätt är det med fotografier. Man är inte van att se sig själv i alla de vinkar och med alla de uttryck som man dagligen gör. Visst man kan se sig själv i spegeln, men du kan i princip bara se dig framifrån. Utan en massa extra speglar får du t.ex. det svårt att se dig bakifrån.

Jag har som sagt slutat att ta bort, enligt mig, dåliga bilder eftersom dessa antagligen behövs för att ge en mer korrekt bild av hur jag egentligen ser ut.

Nu finns det säker de som inte vill ge en korrekt bild av sig själv, och de kan ju bortse från hela det här inlägget.