I have a dream...
"Är du drabbad? Ring eller SMS:a oss"
Den andra rubriken handlade om fredprocessen i Mellanöstern och löd naturligtvis:
"Startskott för fredsprocessen i Mellanöstern"
Enligt mig jätteroligt, men det säger kanske bara mest om mig...
Nu är det tydligen redan jul igen
Jaha så har det varit skyltsöndag... en vecka för tidigt till på köpet. Ingen slump att jag använde ordet "köpet" eftersom handlarna har lagt skyltsöndag en vecka innan första advent för att man ska ha ytterligare en helg att känna att man måste handla julklappar, stressa och julhetsa.
Gick trots detta en vända på stan i söndags. I sann skånsk vinteranda regnade och blåste det. Följande är några av de saker fascinerade, förvånade och irriterade mig:
- Att det fanns så många barnvagnar i staden Lund och att ägarna till dessa lät bli att ha sina barn i dem. Barnvagnsägarna hade dessutom en otrolig förmåga att stanna utan förvarning på ställen så att folk inte kunde komma förbi. Fanns det en mikroskopisk chans att komma förbi stannade de för att prata med några andra med barnvagn som kom från andra hållet, och därmed täppa till ev. luckor.
- Människor som har stora golfparaplyer på smala trottoarer.
- Att markandsstånden (ca. 20 stycken) alla sålde i princip samma saker.
- Såg flertalet ungdomar med vita tubsockor som de hade dragit över jeansen. Kanske är det tufft kanske var det för att hålla vätan borta. Möjligen tyckte de att det regnade så mycket att det kunde liknas vid att vara till sjöss eftersom flera av dem även hade tagit på sig sina seglarskor.
- Hur nöjesfältsägarna resonerar när de smäller upp pariserhjul och andra åkattraktioner i slutet av november. Tycker de inte att det är kallt och blåser nog, utan man måste sitta på en kall träplatta och snurra runt så att det blåser och kyler lite extra. Ungefär som att tycka att det inte är tillräckligt varmt när man ska gå ner och sola en varm sommardag på stranden utan man måste sätta på sig sin ylletröja.
Fara vid jakt
Idag rapporterades det att en jägare lika tragiskt råkat skjuta en annan jägare. Sedan början på 1900-talet är antalet jägare i Sverige som dödast av björnar en handfull, medan antalet som dött av vådaskott i under jakt är sex stycken bara de fem senaste åren. Vi skulle med andra ord kunna spara fler liv om vi drastiskt minskade jägarstammen istället. Men säg den jägare som skulle vilja medge att de är en större fara för sig själv än vad rovdjuren är...
Bild från Värnpliktsnytt
Att vika ut sig...
Har slagit mig att söka på sitt eget namn på Google är något som man skulle kunna likna vid internet-onani? Likheterna mellan den vanliga och internetvarianten är många. Det är lite fult, skamligt och förbjudet, alla gör det (i alla fall Robinson-Martin), men inte alla vågar erkänna det. Båda handlar om att, bokstavligen, hitta och utforska sig själv. Dessutom så är det mycket roligare i fall någon annan "Googlar" dig än om du tvingas göra det själv...
Analogt så borde kanske blogga vara att internet-prostituera sig. Fast å andra sidan så får inte jag betalt. Men det har väl med utbud och efterfrågan på prostituerade i sig att göra samt vad de har att erbjuda. I mitt fall kanske det därför är mer som att blotta sig. Jag visar upp saker oavsett om folk vill se det eller inte.
Hur man ger ett bra första intryck...
Mina goda vänner D och S gifte sig somras. Till sin ena bestman hade D utsett sin systers pojkvän, vi kan för enkelhets skull kalla honom J (vilket är ganska logiskt eftersom han heter Johan). J ringde runt till alla som skulle vara med på svensexan och han hade uppenbarligen problem med att komma på vad han skulle presentera sig som och samtidigt klargöra vad han hade för relation till bruden och brudgummen. Som svåger kunde han inte presentera sig eftersom han skulle bli detta först efter bröllopet. Tyvärr hade han inte riktig koll på epitet och släkttermer då han ringde runt till alla och presenterade sig som D's "buksvåger" i tron att detta var detsamma som "blivande svåger".
Detta föranledde, som sig bör, en mängd tråkningar, vuxenmobbingar och allmänt häcklande av J, inte bara på svensexan och bröllopet utan närhelst J behagar dyka upp. Efter att ha rätt ut alla eventuella missförstånd slutade i alla fall bröllopet med att båda sade "ja".
Är det bara bara bröst?
Om den nya feministiska vågen "Bara bröst" tycker jag inte. Ser vissa svårigheter att avsexualisera synen på bröst när bröst för många kvinnor är starkt sexuellt förknippade. Tror att man börjar lite i fel ände (med menar jag inte att jag tycker att de ska ta av sig bikiniunderdelen istället)... Är innerligt trött på att jämställdhetsdebatten tenderar till att glida över till en strävan efter att både män och kvinnor ska vara lika istället för att alla ska få samma möjligheter. Vi kommer trots allt aldrig kunna ändra på att vi faktiskt är olika. Det skulle vara som om män började gnälla över att de har kraftigare skäggväxt än många kvinnor. Det blir lite tramsigt och jag tror inte att det främjar den "riktiga" jämställdhetsdebatten.
Man kan tycka att de borde få bada hur de vill, men man får inte glömma bort att det faktiskt kan göra andra besökare upprörda. Kan tänka mig att många av de övriga badgästerna tillhör den generation som tyckte det var tveksamt till om kvinnor skulle ha rösträtt och rätt att arbeta utanför hemmet, med lön, som hon fick använda hur hon ville.
Hur som helst... i samma anda så hade jag tänkt att avsexualisera ett par, i vanliga fall, väl dolda kroppsdelar i samband med nästa besök på badhuset. Funderar även på att starta nätverket "Pur pung". Är i och för sig inte säker på hur denna uppvisning skulle uppskattas, framför allt inte av kvinnorna bakom "Bara bröst".
Det är dags att gå hem nu Dogge...
Jag kan dessutom tillägga att videon inte blir bättre efter de inledande 10 sekunderna (så gillar du det inte då är det bara att lägga ner). Videon kan sammanfattas med att en småflinande (kanske tyckte det var nervöst med alla lättklädda damer) Dogge springer runt i kalsonger, förstor keps och förstor morgonrock och en hel bunt med lättklädda damer som "skakar rumpan" allt vad det går.
Kanske ödets ironi med så många bakdelar i videon, för detta är skit.
Det här med fars dag
Jag tycker åtminstone att posten skulle kunna ha utdelning vissa helger. Speciellt nu då man inför en massa högtider och speciella dagar (gärna förlagda till helger) på löpande band.
Man skulle kunna göra så att man hade helgfrankering som gjorde att man betalade en slant extra för att få post utdelad på helgen. Det skulle jag gladeligen göra för att vara säker på att min försändelse skulle komma fram just den dag som jag tänkt.
Egentligen skulle jag betala rätt mycket för att få fram en försändelse ännu tidigare... helst nyss, lite innan jag ens skickat den. Förlåt far... brevet kommer i veckan.
Inte bara i Lund det finns ankdammar
Kul att se att Bolivias president ömkar sig och tycker synd om sig själv för kolleger ser honom och Chávez som Latinamerikas vänstervariant av de senaste årens stående politiska skämt om Storbritanniens Tony Blair som USA-presidenten George Bushs knähund.
Säger som jag säger till många i Lunds ankdam: Att ni orkar...
Det där med global uppvärmning...
Många tvivlare har ganska märkliga resonemang vad det gäller global uppvärmning. Ofta har man både brasklappar, hängslen, livrem och pensionsförsäkring. Har hört någon resonera ungefär så här:
- Det existerar ingen global uppvärmning. Men skulle det existera en uppvärmning som ni säger så beror det på naturliga förändringar, vi hade ju t.ex. en kall period på medeltiden. Och skulle det inte bero på naturliga förändringar så sker uppvärmningen inte så snabbt som ni säger utan det kommer att ta jättelång tid innan det händer någonting så vi behöver inte göra någonting panikartat nu. Och skulle det inte ta jättelång tid utan faktiskt ganska snabbt så är det redan för sent för att göra något.
Konstruktivt resonemang eller hur! Fick även en länk av en vän i Gävle, till en artikel i Sydsvenskan som handlade om Björn Lomborg , en dansk som tycker att vi är alldeles för tossiga och uppspelta vad det gäller den globala uppvärmningen. Han menar att det finns en överdriven krismentalitet vad gäller hotet om global uppvärmning, att om vi brydde oss om isbjörnarna så himla mycket så skulle vi sluta skjuta dem och har ett förslag på hur man kan minska antalet dödsfall som dör av värme i de nu ganska vanliga förekommande värmeböljorna - ge dem en luftkonditionering.
Var i Indien för ungefär ett år sedan. Träffade många trevliga Indier och jag kan verkligen tänka mig hur glada de kommer att bli när de får en amerikansk luftkonditionering, jag menar så att de slipper dö av värmeslag. Grejen är bara det att värme har Indien haft ganska mycket av ganska länge, så om det är 34 eller 36 grader har ingen jättestor betydelse för gemene man. Visst det kommer kanske att dö några tusen fler, men vad gör det i ett land med ganska många invånare. Nä, det stora kruxet är t.ex. att värmen gör att glaciärerna i Himalaya smälter undan. Till att börja med kommer det att bli en ökad avsmältning vilket leder till översvämmade floder (men vem har hört talas om översvämningar i norra Indien och Bangladesh?) som sedan kommer att torka ut (man har dessutom huggit ner alla skogar så det finns inget som hindrar vattnet från att rinna ut i havet eller att avdunsta). Vad ska alla bönder i Indien vattna sina åkrar med då? Det är ju en och annan som drabbas. I norra Indien räknar man med att det är runt 500 miljoner människor som direkt beroende av Himalayas smältvatten. Behövs ganska många luftkonditioneringar för att förhindra denna avsmältning. Man kanske ska importera Evian flaskvatten till bevattning? Eller ska man kanske strunta i det och skicka ett par skeppslaster med Big Mac & Co mot svälten? 
Bild över minskningen av en av Himalayas glaciärer
Lomborg verkar helt ha missat att det inte bara är de direkta effekterna av uppvärmningen som är problemen. Att skjuta isbjörn är inte bra, men risken är idag väldigt liten att vi skulle utrota isbjörnen genom jakt, men försvinner förutsättningarna för isbjörnen att leva är risken betydligt större att den utrotas. Inte heller handlar det om att mista stora landarealer till havet. Det är oväsentligt ifall Mikronesien bara förlorar 0,18% av sin areal. Men vad händer ifall många länder förlorar lite land samtidigt? Bangladesh har 147 miljoner invånare på en yta som är en tredjedel av Sverige. Många av invånarna bor vid kusten eller i deltat av floderna Ganges och Brahmaputra. Hur många personer drabbas av en ack så liten höjning av vattennivån? Vart ska de människorna ta vägen med sina luftkonditioneringar? Kan de bo hemma hos Lomborg?
Jag ska dock inte sticka under stol med att Lomborg har flera poänger, bl.a. att vi borde satsa på ny teknik och även den teknik vi redan har (hur många av oss använder egentligen solceller?) och att det finns en överdriven krismentalitet. Man brukar säga att vi måste ha börjat åstadkomma resultat vid 2050, men ska man åstadkomma en förändring så är det väl inte så konstigt att man försöker lyfta fram saken när det allmänna politiska klimatet är gynnsamt. Men man får inte glömma bort att frågan har kommit upp efter att vi sett många och stora extrema väderfenomen. Alla kanske inte beror på global uppvärmning, men det är när människorna har detta i färskt minne som det är som mest troligt att de är beredda att ändra sin livsstil för att på något sätt bidra till minskade koldioxidutsläpp. Den stora utmaningen blir att få med USA i arbetet mot koldioxidutsläppen och därefter få med Kina och Indien som är de länder med enskilt största koldioxidutsläpp (dock inte per capita). I USA:s fall är jag övertygad om att Katrina och Al Gores film har haft get en ökad, och kanske överdriven krismentalitet, men som i alla fall haft effekt och gjort att USA nu är villiga att diskutera gemensamma klimatåtgärder (något man inte var innan). Man ska också komma ihåg att det nog kommer att ta ett tag att ena alla 192 länder (som är medlemmar i FN) kring någon form av konsensusbeslut, så det gör kanske ingenting att man börjat redan nu.
Skånska långhösten är här igen
Jaha... så är den här på riktigt. Trots att den är lika rolig och intressant som en innehållsförteckning för skorpmjöl så envisas alla om att prata om den så fort de får chansen. Vet inte om det beror på att det händer så lite av värde just nu och att folk är så fantasilösa att de inte har något bättre att prata om. Hur man än försöker gömma sig och glömma bort den blir man bryskt påmind av den så fort man går utanför dörren eller så fort man tittar ut genom fönstret på morgonen när man sitter med Sydsvenskan och en tallrik ljummen havregrynsgröt. Jag pratar naturligtvis om den skånska vintern. Eller egentligen så skulle man kunna kalla den senhöst, vintrisch eller något sådant eftersom det inte är någon riktig vinter utan oftast är samma sorts väder från oktober-november till mars. Det är ett evigt regnande och haglande för att inte tala om blåsande. Och över alltihopa så ligger en tung fuktig dimma, inte helt olik havregrynsgröten. Fukten och den råa kylan tränger igenom vinterjackan, genom dressmanskjortan och genom märg och ben. Blåsten, som verkar komma från alla håll samtidigt, gör det hela värre och gör så att det verkar som kylan tränger genom bålen från alla håll samtidigt. Varje höst kommer jag tänka på uttrycket att Lund är den enda staden i världen där två studenter kan mötas på cykel och där båda har uppförsbacke och båda har motvind. Kände precis så när jag cyklade hem från jobbet för ett par timmar sedan med stormbyar och hagel och regn piskandes i ansiktet. Det måste nästan ha blåst så mycket att nederbörden kom snett underifrån. Det spelade nämligen ingen roll hur mycket man burrade ner huvudet, på nått vis verakde det ibland som om det regnade och haglade upp i näsan.
Hade varit kul med lite snö och kyla. Även om det innebär att alla skåningar i pur chock och förvåning kör i diket i parti och minut eftersom det blivit vinter och halt denna tid på året i år igen och att de antingen inte har satt på några vinterdäck alls eller har vinterdäck och därmed tror att de kan köra som om det vore sommarväglag. Det är faktiskt en av få saker som jag saknar från min tid i Gävle. Kommer nog alltid att minnas snöstormen 1998 då det föll 1,5-2 meter snö på tre-fyra dygn. Allt var stängt i flera dagar och det bästa sättet att ta sig in till stan (vad man nu skulle dit och göra) var med skoter eller skidor. Har en minnesbild över hur jag ser grannbarnen åka pulka ner från taknocken på tvåvåninghusen. Det blev en perfekt pulkabacke eftersom snön räckte ända upp till takkanten. Lite hur det såg ut kan ni se på filmen och bilderna nedan.
Det stora problemet var egentligen att det inte fanns någonstans att ploga undan snön. Man fick ta och köra all snö med lastbil till hamnen och tippa i havet eller lägga upp på ett stort deponiområde (det låg kvar snö där långt efter midsommar). Detta var inte helt billigt utan man sprängde lätt och ledigt kommunens snöröjningsbudget för hela vintern på de två första veckorna i december. Efter detta så bestämde man att gatorna inte skulle plogas om det var mindre än 15 cm snö. Skulle inte vilje se hur det skulle fungera här i Skåne. Här har jag till och med varit med om att det varit ute och plogat när det kommit frost.
Jag är inte bitter
Jag har en tendens att i lägen där man lätt skulle kunna var en smula bitter ibland uttrycka mig på ett sådant sätt som man skulle kunna tolka som om jag var rätt bitter. Ofta gör jag det genom att säga just "jag är inte bitter". Detta har fått effekten att flertalet bekanta går omkring och tror att jag är bitter. Ursprunget är givetvis Robert Gustafssons parodi på Tony Rickardsson under idrottsgalan (eller egentligen galorna eftersom han gjorde det flera gånger) där han gång på gång säger att han inte är bitter trots att han inte får några pris (den första gången från 2003 kan ni se nedan).
Det roliga med att säga att man inte är bitter är just att det inte är trovärdigt alls. Det finns egentligen inte något annat som du kan mena så lite som just detta, eftersom det faktum att du säger det ofta innebär att du har tänkt på huruvida du är bitter eller inte och gör du det så är du oftast bitter. Dessutom så är det en egenskap som är svår att dölja och som man inte ska behöva påpeka att man inte är. Det enda som jag kan komma på som skulle kunna komma i närheten att fungera på samma sätt är "jag är inte full"... och det vet vi ju alla hur trovärdigt det låter.
Hur som helst, anledningen till denna inledning är att jag i dag läste en krönika skriven av Petter Karlsson på tidningen City, han han verkar banne mig vara en smula bitter på riktigt. Och jag vill med detta säga till alla som tror att jag är bitter att så skriver och pratar man om man är bitter. I relation till hur bitter han verkar vara så är jag lika långt från bitterhet som en moderat statssekreterare är från att betala skatt (ajabaja Peter).
Så slutligen vill jag bara säga: Jag är inte bitter. Men eftersom jag som sagt inte kan få detta att låta trovärdigt så får jag istället vända på det och säga att jag för tillfället mår väldigt bra. Skulle till och med kunna säga att jag mår mycket bättre än på länge.
SJ överraskar
Har åkt rätt mycket tåg under helgen. Innan jag åkte iväg så tänkte jag att när jag kommer hem blir det alldeles utmärkt att skriva ett inlägg om SJ:s oförmåga att låta sina tåg komma fram i tid. Jag åkte tåg vid totalt fyra olika tillfällen, både X2000 och Intercity, både helg och vardag i både regn, snö och solsken. Inte nog med att SJ hade oförskämdheten att, trots mina bloggplaner, låta tågen både ankomma och avgå i rätt tid, de lyckades med konststycket att, vid samtliga fyra resor, se till att mitt tåg var framme vid min slutdestination några minuter beräknad ankomsttid. Så jag får vänta med att skälla ut SJ tills nästa gång när jag åker tåg.
Jag slogs dock av en helt annan sak under min resa. Man pratar ofta om unga, och gärna studenters, osunda intag av alkohol. Men jag undrar om inte det finns en annan stor riskgrupp med en överkonsumtion av alkohol, nämligen par i övre medelåldern en grupp som sällan nämns. Jag vet inte om det beror på att deras barn är utflugna, så de har mer pengar än de är riktigt vana vid och att eftersom barnen inte kan underhålla dem så dricker de alkohol för att få lite roligare och för att lyxa till det, men det var påfallande många medelålders par som roade sig med att dricka stora mängder alkohol på tåget. Kan givetvis bero på att de i vanliga fall tar bilen och då inte kan/får dricka alkohol och nu när de tar tåget på något vis vill visa att de nu både kan och får. De som jag såg under min resa visade detta med all önskvärd tydlighet. Jag råkade hamna bredvid två par, som inte kände varandra sedan innan, men som hade gemensamt att de hade med sig var sitt halvt systembolag. Det dracks inte bara en öl till frukostmackan, utan gärna två-tre stycken. Snaps skulle det givetvis vara till och vad vore kaffet efteråt utan en rejäl whisky. När sedan personalen i bistron över högtalarna låter meddela att "det säljs kaffe, te, läsk, smörgåsar och alkoholhaltiga drycker till bra priser" så ses ju detta lite som en provokation eller utmaning varför det omgående måste undersökas om priserna på sprit faktiskt är så bra som de påstår. Föga förvånande kom de fram till att 98:- för en 35 cl vin var ett sådant bra pris att de genast var tvungna att köpa en. Det gjorde ju inte så mycket att vi redan passerat Södertälje och att vinet därmed var tvunget att drickas upp på 5-10 minuter.
Jag tänkte faktiskt först att de båda paren firade någonting, men det visade sig att det ena paret skulle besöka sin dotter som studerade på något universitet och det andra paret skulle till någon släkting. Möjligt att dessa var så tråkiga att enda sättet att stå ut med dem var en rejäl fylla på fredagsmorgonen.
Dryga pensionärer som bara ser till sig själva
Vad är egentligen problemet och vad är egentligen nyheten? Jag har ärligt talat svårt att bli upprörd över detta, det skulle möjligen vara att han fick visa leg när han skulle köpa just lättöl. Man kan visserligen tycka att man skulle kunna se att personen i fråga var över 18, men jag förstår inte problemet och principen att inte vilja visa leg. Det tar ju inte så väldans lång tid att hala upp brickan och visa. Tycker att det är Per-Eric som har gjort bort sig och borde häcklas i kvällspressen eftersom butikspersonalen har rätt att kräva legitimation oavsett ålder. Lite typiskt att pensionärer skapar sina egna regler, eller väljer att bara följa de som de tycker passar dem, gärna med argumentet att de alltid gjort på ett visst vis. Jag kan tänka mig flera situationer där pensionärer resonerar på samma sätt t.ex. "jag har cyklat på den här vägen i 50 år, och det tänker jag fortsätta med, även om det har blivit en motorväg" eller "jag har alltid suttit på den platsen, det spelar ingen roll att jag inte varit här på sju år, jag ska sitta där" osv...
Hade inte förvånat mig i fall scenariot var att det var en nyanställd person i kassan och att denne fått direktiv att begära legitimation av alla som köpte alkoholhaltiga drycker, oavsett ålder. Tycker människan i kassan ska ha en eloge för att så konsekvent följt reglerna. Tycker att personen och butiken ska få ett hedersomnämndare av något nykterhetsförbund, de som ständigt klagar på butiker som säljer alkoholhaltiga drycker till minderåriga. Dessutom så är risken att man säljer minderåriga noll och intet om man kräver legitimation av alla kunder. Man slipper även hamna i en diskussion och gränsdragningar om vid vilken ålder man ska kräva legitimation. Och hur många sjuttonåringar tror ni egentligen kommer att försöka sig på att handla folköl i den butik där man kräver legitimation av 77-åringar. Det fanns med andra ord, förutom en poäng att konsekvent följa reglerna, en klar pedagogisk poäng i handlarens handlande.
Rätta dig i ledet gubbe och rätta dig efter de regler som finns!
Foto: Kenneth Paulsson
Det var väl det jag trodde. Men hur tusan kan ha vara upprörd? Är det något att ta upp i pensionärsföreningen att en affär följde sina regler och rutiner? Kanske kan de skriva en anonym tistel eller ännu hellre en skarpt formulerad insändare till Metro, där hela pensionärsföreningen ställer sig bakom kravet att pensionärer ska undantas från vissa regler, och gärna några lagar också.
