magnus sandberg

Jag har en tendens att i lägen där man lätt skulle kunna var en smula bitter ibland uttrycka mig på ett sådant sätt som man skulle kunna tolka som om jag var rätt bitter. Ofta gör jag det genom att säga just "jag är inte bitter". Detta har fått effekten att flertalet bekanta går omkring och tror att jag är bitter. Ursprunget är givetvis Robert Gustafssons parodi på Tony Rickardsson under idrottsgalan (eller egentligen galorna eftersom han gjorde det flera gånger) där han gång på gång säger att han inte är bitter trots att han inte får några pris (den första gången från 2003 kan ni se nedan).

Det roliga med att säga att man inte är bitter är just att det inte är trovärdigt alls. Det finns egentligen inte något annat som du kan mena så lite som just detta, eftersom det faktum att du säger det ofta innebär att du har tänkt på huruvida du är bitter eller inte och gör du det så är du oftast bitter. Dessutom så är det en egenskap som är svår att dölja och som man inte ska behöva påpeka att man inte är. Det enda som jag kan komma på som skulle kunna komma i närheten att fungera på samma sätt är "jag är inte full"... och det vet vi ju alla hur trovärdigt det låter.

Hur som helst, anledningen till denna inledning är att jag i dag läste en krönika skriven av Petter Karlsson på tidningen City, han han verkar banne mig vara en smula bitter på riktigt. Och jag vill med detta säga till alla som tror att jag är bitter att så skriver och pratar man om man är bitter. I relation till hur bitter han verkar vara så är jag lika långt från bitterhet som en moderat statssekreterare är från att betala skatt (ajabaja  Peter).

Så slutligen vill jag bara säga: Jag är inte bitter. Men eftersom jag som sagt inte kan få detta att låta trovärdigt så får jag istället vända på det och säga att jag för tillfället mår väldigt bra. Skulle till och med kunna säga att jag mår mycket bättre än på länge.

Vet inte riktigt varför, men efter att ha haft en, på många sätt en mycket bra helg och god förutsättningar för en väldigt bra vecka så har allting av någon anledning spårat ur.

Jag är inte religiös men ibland undrar jag om det är någon där uppe (eller där nere eller i Motala, eller var man nu kan sitta) som på ren djävulskap sitter och hittar på skit för folk som har haft det lite för bra... bara som kompensation. Jag har i och för sig inte drabbats av någon enorm olycka eller sjukdom så jag har ju egentligen ingen rätt alls att gnälla, men det är rätt irriterande när minsta inte går som man tänkt utan allt "går på röven". Jag kan, förutom att jag har haft tuffa dagar på jobbet där inget gått som jag planerat, ge några ytterligare exempel: min väckarklocka ringde inte i morse, när jag skulle cykla till jobbet (sen som jag var efter väckarklocksincidenten) så går cykeln sönder. Det var inte bara det att den gick lite sönder, utan med ett "kneck" så brast trampnavet. Skulle tydligen gå på åtminstone 500 spänn. Dessutom kom jag ju försent till jobbet. Men ni ska inte tro att jag är bitter...

Det var tydligen fler än jag som hade det tufft på jobbet idag. Vi var flera som redan före frukost muttrade om att flexa ut (någon pratade även om att "flexa ut" på ett mer dramatiskt och handgripligt sätt). Vet inte om det var stundens känsla av trötthet och hopplöshet som gjorde att jag i samma veva kom att tänka på följande dikt skriven av Bengt "Cidden" Andersson:

Ung man i Läckeby

Moppen är soppatorr

tjejen drog till fjällen

med en störtloppsakrobat.

Här går jag

som en pissnödig anarkist

utfattig i en jävla bondhåla.

Jag kan inte ens

ta livet av mig

för järnvägen är nedlagd.

Cidden  är son till en rysk ishockeyspelare och svensk cirkusprinsessa och är född, uppvuxen och bor i Läckeby, en liten håla utanför Kalmar, där även undertecknad är född. Jag har tydligen träffat Cidden när jag var liten, något jag tyvärr inte kommer ihåg, och han var känd som byns poet långt innan han blev känd i resten av landet. Bengt Cidden Andersson är rörmokare, poet och fotbollspelare, (enligt honom själv i den ordningen). Eller han åtminstone var detta, 1993 drabbades han av en stroke och i samband med denna afasi. Han hann innan dess skriva flera dikter och böcker om det stilla livet på den småländska landsbygden. Som rörmokare beskriver han ofta det arbetarsamhälle han var del av:

En näve 4" spik i vänstra blusfickan.

En näve 3" spik i vänstra byxfickan.

Då är man klädd!

Allt i samma enkla träffsäkra ton som får vanliga människa att känna igen sig (eller känna igen andra). Han är på något vis den vardagspoet, långt från finkulturens salonger och DN:s kultursidor, som behövs för att visa att man inte behöver sitta i Svenska Akademin, ha en sjurummare på Östermalm där man sitter dagarna i ända och skriver "svår" poesi på trimeter och som ingen förstår, för att få kalla sig poet och bli uppskattad av det svenska folket . Ibland känns det som om det är fler poeter som Cidden som vi behöver.

Men mest känd har Cidden blivit för sina fotbollsdikter. Tänkte avsluta med två dikter från boken "Hela bollen ska ligga stilla". Jag tror att alla som spelat fotboll kan känna igen sig i dessa. Som många av hans andra dikter är de fyllda av realism, drömmar, krass verklighet och humor.

VM - Final

När skoldagen var slut

brukade jag ensam cykla

till den stora fotbollsplanen.

Med riktiga mål.

Med riktig straffpunkt.

Det var alltid en minut kvar

och oavgjort

när vi fick straff.

Jag la bollen på straffpunkten

tog lång ansats

kanonhårt i krysset.

En eftermiddag

blev jag världsmästare

sjutton gånger.

Gre-no-li

När jag var åtta år

värvades jag till Milan.

Övergångssumman

en loranga och ett stort toy.

Första matchen

100 000 åskådare.

Liedholm hämtade bollen

i vårt försvar

fick en drömpassning

tittade upp

Gunnar Gren fri

stack i luckan

fick tillbaka bollen.

Jag sprang,

med kraft forcerades

innerbackarna,

ett 40 meters skott

i bortre burgaveln.

Målvakten chanslös

100 000 skrek ut sin lycka.

Jag sprang

mot mittcirkeln

Liedholm kom

och klappade om mig.

När Roma slog avsparken

Cidden

Hamnade bakom en ung (ca. 17-18 år), "tuff", tok-staylad kille när jag handlade häromdagen. När han kom fram till kassan frågade han efter ett litet frimärke. Kassörskan tog fram ett vanligt frimärke och killen plockar då fram en svarstalong, en sådan där det finns en tryckt ruta där man ska sätta frimärket, och frågar om det funkar med det vanliga frimärket trots att det var större än den tryckta rutan. Kassörskan övertygade honom att det inte skulle vara några problem. Händelsen skulle i vanliga fall kunnat utspelas med någon av den klämkäcka sorten som skämtar vilt med kassörskorna trots att de hört skämten 14 000 ggr innan och inte alls är roade. Men det skrämmande i det här fallet var att jag är övertygad om att den tuffe killen var helt seriös och dessutom tillhörde det mentala vakuum som inte har en aning om vad vare sig skämt eller ironi är (och i annat fall hade tyckt att han var för tuff för att veta det).

Så kan det gå när man bara skickar e-post dagarna i ända. Men jag slogs av tanke... Många högskolor och universitet i landet, däribland Lunds universitet, gödslar med "nonsens- och hittepåkurser". Jag skulle kunna exemplifiera detta genom att nämna min käpphäst när det gäller dessa dåliga kurser, LU's kurs i Flodrestaureing i Europa (käpphästen har jag visserligen snott av bröderna Wallin). Jag ska dock inte göra det eftersom jag vid ett tidigare tillfälle använde nämnda käpphäst när jag raljerade över Alma mater inför ett gäng naturvetare och då fick ordentligt mothugg. Jag fick omgående veta att detta, inte bara var en viktig kurs, utan att den dessutom var väldigt populär och välgenomtänkt och hade både bredd och djup.

För att komma till någon form av poäng så vill jag säga att om Stockholms universitet kan man tillhanda hålla kurser som den här så borde väl någon bygdehögskola kunna ge en kurs i "Frankering - i teorin och praktiken". I så fall skulle de stackars tonåringarna slippa posta brev utan ångest och frankeringsproblem, så att de utan problem kan få sina gratiskalsonger som snabbhetspremie för en 6-månadersprenumeration på tidningen Moore.

Eller så får man se till att läroplanen för Hemkunskap skrivs om...

Idag kl 14.52 fick jag på vägen hem från stan se tre olika män inom loppet av 15 sekunder. Till er tre vill jag säga:

Det är okej att ha en flådig bil även om man har passerat 60.

Det är till och med okej att det är en cab och man kör ner-cabat i oktober.

Det är okej att man har en fet stereo och att man spelar musiken högt på denna.

Men det är inte okej att spela utnyttja stereon i sin ner-cabade flådiga bil för att spela Chers "Believe" på tokhög volym.

Nej, nej... inte okej

Det är okej att ha en sunkig träningsdress när man är ute och motionerar.

Det är till och med okej att man går istället för att springa för att man är i för dålig form.

Men det är inte okej att man går för att man ska kunna passa på att röka en cigarett medan man motionerar.

Det är okej att vissla på vackra damer.

Det är till och med okej att vissla flera gånger.

Men det är inte okej att vissla på damer när man är ca. tre gånger så gammal som damerna i fråga och när damerna i bästa fall skulle kunna vara ens barnbarn.   

Skämmes alla tre (ni vet vilka ni är)!

Har tidigare slagits av den otroliga ironin över dansken som sprang in på planen i EM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige. Detta eftersom Parken i Köpenhamn är sponsrad av Carlsberg och dansken hade enligt egen utsago druckit 15-20 öl innan matchen (vilket troligen innebär att det var mellan 20-30 stycken). Dessutom så bodde ju dansken i Sverige.

I helgen så drack jag lite öl inköpt i Danmark, även detta var Carlsberg. Ironin över "Parkenincidenten" blev än större när jag såg hur Carlsberg designat sina Hof-burkarn. Carlsberg är en av huvudsponsorerna för hela EM i Österrike och Schweiz. Fint så... men de har dekorerat burkarna i Danmark med Dannebrogen och mottot "Vores øl, vores EM". Detta gör ju hela Danmarks EM-debacle ännu roligare och spär ytterligare på ironin. Undrar förresten hur Carlsbergs PR- och markandsavdelning känner sig. Detta kanske dessutom förklarar varför det var extrapris på Carlsberg på Bottleshop.

Apropå Carlsbergs slogan " Vores øl" så läste jag att några studenter på IT-universitetet i Köpenhamn gjort det första "open-source-ölet" och döpt det till just "Vores øl" (eller "FREE BEER version 1.0). Man skulle kunna tro att en multinationell koncern som Carlsbergs skulle bli lite sura för att de använder deras slogan, men icke. Det danska "gemytet" visar sig som vanligt och Carlsbergs presschef tycker att idén med open-source-öl bara är kul, skoj och rolig. FREE BEER har kommit ut med flera recept efter detta. Den senatse versionen är 3.2.

Läste i Metro om svenskar med namn efter rockstjärnor. Tydligen finns det t.ex. 162 stycken Ozzy, 21 Ringo och tyvärr 1 som heter Markoolio i vårt avlånga land. Kunde inte låta bli att själv söka lite på namn. Kan meddela att det i Sverige finns:

• 12 kvinnor som heter Twilight (varav 2 har det som tilltalsnamn)
• 372 män har namnet Tiger (varav jag känner 1)
• Det finns 1 person som heter Daim
• 1 kvinna som heter Pink
• 10 män som har förnamnet Blå och 5 som har förnamnet Röd.
• 23 män som heter Gandalf (tyvärr finns det inte någon kvinna med efternamnet Grå som de skulle kunna gifta sig med). När vi är inne på Sagan om ringen så kan jag säga att det finns 21 Frodo, 38 Legolas, 10 Gimli, 40 Aragorn, 33 Galadriel samt 6 Sauron i landet.
• 16 män som heter Rambo och 2 som heter Batman
• Tillsist så är det 4 personer som har det tvivelaktiga nöjet att ha tilltalsnamnet Stalin samt 1 person som har tilltalsnamnet Hitler.

Kan även avslöja, för er som inte visste det, att MacGyver heter Angus i förnamn.

Har semester för tillfället... ägnar mig rätt mycket åt att titta på TV och pilla navelludd (dvs. göra ingenting). Diskuterade navelfenomenet på en fest i helgen.

Eftersom navlen är en rest från fostertiden och navelsträngen så borde rimligen alla däggdjur som föder levande ungar ha en navelsträng och sålunda en navel. Men frågan är när man såg en ko-navel eller en hund-navel senast? Det är ju inte så att man ser navelhål på skinnfällar eller på skinnjackor.

Det är möjligt att andra däggdjur antingen inte gör något åt sina ungars navelsträng, eller så biter de av den på ett speciellt sätt, så att det inte blir samma typ av ärr som hos människor. Men om det är möjligt att kapa navelsträngen utan det blir några spår hos alla andra djur, varför gör man inte samma sak på människor. Fast då kanske det ludd som i vanliga fall hamnar i naveln hamna i en urgröpning långt ner på kroppens ryggsida, och där är det kanske inte så trevligt att man pillar ludd (eller något annat heller för den delen).

Detta ger givetvis upphov till en mängd följdfrågor. Om nu djur har navlar (oavsett om vi ser dem eller inte), har de då ludd i dem och i så fall pillar de bort luddet och om djur har navelludd är deras ludd också gråblåfärgat, oavsett vilken pälsfärg de har?

Blir en lång natt fylld av grubblerier...

• När personerna i brottardräkter samt cirkusdirektören i hög hatt gör entré. Ingen vet vilka de är och de vet inte att det inte är en temafest.
• När en något för överförfriskad diabetiker från Malmö efter att på ganska bordusa sätt talat om för värdinnans väninna att han ska gifta sig med henne, därefter pekat med det fula fingret åt henne för att slutligen lyfta upp henne på axeln och därefter snurra runt och ser till att hon slår huvudet i kylskåpet. 
• Den orutinerade rutinerade mannen som trots tidigare minnen (nåja) från Malmö ser till att hamna i samma horisontella läge med nutritionsproblem en gång till.

Trots dessa kodak-moments så finns det tyvärr bara bilder från den sista punkten (tyvärr både för att det saknas för de andra två punkterna och tyvärr för personen det handlar om i den tredje).

Vad gäller den sistnämnda punkten vill jag även säga att jag bara hoppas att han mår bättre än vad denna personen gjorde. 

 

Har insett att det är svårt att gissa folks ålder. Nu när man så sakteliga börjar närma sig 30 (jag är dock fortfarande närmre 25) så inser man att det kan vara svårt att avgöra om någon är 16, 19 eller 28.

Första gången jag på allvar insåg detta var för något år sedan när jag satt på tåget mellan Stockholm och Lund. Hade tänkt utnyttja min resa till att sitta och jobba och skriva. Konduktören på tåget var en smått galen skåning (ni har säkert mött honom) som kommenterade allas biljetter. Alla som skulle till Skåne, allra helst Malmö, fick godkänt, medan alla andra bara åkte på rätt håll. Hur som helst hamnade jag bredvid en ung snygg tjej och vi började givetvis prata om den galne konduktören. Vi hade hur trevligt som helst och det visade sig bl.a. att hon pluggade på universitet i Linköping och vi hade så trevligt att jag inte fick något gjort alls av allt jag hade tänkt göra. Efter att hon klivit av klev det på en ny ung tjej, hon såg inte alls yngre ut än den första. Det visade sig att hon skulle till Lund och jag kunde inte tro min tur att ha hamnat bredvid två unga snygga tjejer när jag i vanliga fall bara hamnar bredvid gamla pensionärer. Vi började också prata men efter ett tag så insåg jag att jag faktiskt var tvungen att jobba lite i alla fall. Det gjorde henne ingenting allas eftersom hon var tvungen att plugga matte. När hon plockat upp sina böcker sneglade jag lite försiktigt för att se vad hon läste för kurs (hade ju trots allt läst ett helt år på LTH). Insåg dock efter ett tag att hon inte alls pluggade högskolematte.

Tyckte det var riktigt pinsamt och ägnade mig istället åt mitt arbete. Efter ett tag tänkte jag att jag skulle kolla vilken gymnasiekurs hon pluggade. Insåg efter ett tag till min stora förfäran att hon inte pluggade gymnasiematte heller. Hon satt minsann och pluggade högstadiematte.

Tack och lov så hade jag inte gjort någon antydan om hur gammal jag trodde hon var. Vi konstaterade senare att jag var ganska precis tio år äldre än henne. Hon passade på att ställa massa frågor om valet till gymnasiet och jag fick därmed chansen att briljera som SYO-konsulent.

Tror att det har att göra med hur gammal man känner sig. Känner man sig inte gammal så har man inga problem att umgås med yngre eftersom man själv fortfarande ser sig själv är så ung. Problemet är att de yngre som man då umgås med sällan känner sig så gamla som man själv är. Vilket följande ankedot visar. Min mor berättade att hon vid något tillfälle (också på ett tåg) hamnade bredvid en lumpare. Hon insåg att hon var ett stycke äldre, men inte så våldsamt mycket och hon tyckte att hon var ganska ungdomlig. Det var i juletid och hon hade lite glögg med sig så hon passade på att bjuda den unga mannen på lite glögg och pepparkakor. De satt och småpratade och min mor tyckte väl att hon låg på ungefär samma nivå som den värnpliktige. När killen skulle gå av så ville han tacka för glöggen och tänkte att han kanske skulle kunna bjuda igen min mor på något så han rotar i väskan och ställer frågan "Vill tant ha en banan"? Min mor som ena stunden känt sig ungdomlig kände sig med ens 20 år äldre än vad hon egentligen var.

Har tack och lov insett att det inte bara jag som har problem med att gissa folks ålder. Satt på ett fik med T häromdagen. Servitrisen (som givetvis är väldigt söt) kommer fram för att duka av och T frågar försynt om hon jobbat på stället länge. Hon svarar "Nej, jag är bara här på prao". Jaha sade T, för vad kan man annars säga?

                      36 år?                 18 år?            12,5 år?            

När jag ändå är inne på att ge journalister skit för dåliga eller meningslösa artiklar så är det lika bra att fortsätta på inslagen väg. Jag kan till viss del acceptera att man ibland publicerar artiklar med litet eller inget nyhetsvärde. Det kanske trots allt sitter någon tjomme någonstans som faktiskt tycker att det är intressant att läsa ifall en katt går in på en bokhandel I Karlskrona för att sedan gå ut igen (en sådan artikel publicerades f.ö. i Blekinge läns tidning för en sisådär 30 år sedan). Men när man följer upp en dålig artikel med ytterligare reportage så är det bevis på dåligt omdöme.

Göran Persson föreläste om härskartekniker i Norge häromdagen. Inte nog med artikeln var dåligt skriven (som Snaskefar redan skrivit om). Orginalnyheten publicerades av TV 4 nyheterna. De har dessutom valt att följa upp nyheten (något som även Aftonbladet valt att göra) med att berätta vad det kostar att hyra in GP.  

Nyheten är alltså att det kostade 100 000 kr för ca en timmes föreläsning och att han som statsminister tjänade ca 120 000. Jaha... så? Det är väl varken konstigt eller någon nyhet att duktiga och kända föreläsare tar bra betalt? Har någon av de svenska medierna kollat vad Bill Clinton tar i arvode? Fenomenet är alltså på intet sätt nytt... Jag skulle bli förvånad om ingen av våra tidigare statsministrar gjort samma sak. I USA är detta definitivt ingen nyhet, men där skriver man istället om vilken typ av föreläsningar Clinton ger och för vilka organisationer. Det hade varit trevligt om svenska nyhetsmedier skulle kunna ge en lika nyanserad bild istället för att hålla på att jämföra vad det kostar att hyra GP med hans lön som minister (även om Washington post gör samma jämförelse med Bill). GP jobbar ju även för ett bolag som rimligen tar en rätt stor del av inkomstkakan. Det även en skillnad på att jobba för staten finansierad av skattemedel och som underhållare där efterfrågan styr priset. För föreläsare är i någon mening ändå underhållning, även om GP inte uppträder som den pajas han ibland var. Artister och musiker är oftast väldigt duktiga på att ta betalt. Europe ville t.ex. ha 1 miljon för att spela på Lunds Efterkarneval. Det blev för dyrt så vi fick nöja oss med E-type som var billigare.

Avslutar dagens sågning med några intervjuer. Den ena är den sämsta intervjun jag läst på länge. Aftonbladet har intervjuat Fredrik Reinfeldt. Rubriken är "Filippa har aldrig bakat" där Aftonbladet "avslöjar" att Filippa Reinfeldt inte bakar trots att det i tidningen Amelias senaste julnummer verkar det som hon bakat mandelmusslor. STOPPA PRESSARNA!!! Låter det inte intressant? Läs och lid.

Trots att det egentligen inte var någon nyhet har givetvis en riksdagspolitiker nappat på frågan om kungen och hans medaljer som jag rapporterade om igår. Hillevi Larsson (s), ordförande i Republikanska föreningen, blir enligt artikeln bestört över resultatet. Men om man kikar på listorna över vilka som får medaljer så är det Överbefälhavare, Riksbankschefer, fd. stadsministarar, andra fd. ministrar som varit politiker i minst 320 år (t.ex. Alf Svensson), landshövdingar, professorer och en och annan idrottsstjärna eller artist.

Eftersom vi uppenbarligen inte har kommit så långt i vårt jämställdhetsarbete i samhället så innehas dessa poster i väldigt hög utsträckning av män. Det är väl då fullt rimligt att dessa män blir de som får medaljer... är det konstig? Måste säga att Larssons attack är ett av de mest missriktade politiska hugskott som jag varit med på länge. Uppenbart med syfte att tjäna snabba billiga politiska poäng, för vilken annan politiker jobbar annars på en söndag? Jag menar riksdagspolitikerna har sommarlov från lekskolan i riksdagshuset till mitten av september.

Som sagt intressant hur en icke-nyhet kan vara nyhet två dagar i rad.

Måste slutligen bara säga att det är hejdlöst roligt med programledaren som kräks i TV, tror att det beror på programmets låga kvalité och usel programidé. Apprå på kräkas så kan jag inte låta bli att visa följande klipp på en tyska(?) bröllopssångaren. Märk hur han inte får upp den enorma mikrofonen utan man ser bara sladden i mungipan.

Som vanligt märktes det i dagens tidningar att alla journalister ville sluta så fort som möjligt inför helgen. Tidningarna har bland annat rapporterat följande icke-nyheter:

• Kungen ger fler män medaljer än kvinnor - Vem kunde ana att kungahuset kunde vara konservativt?
• Endast 1 av 4 kommuner i landets leds av kvinnor - Va? Är kommunalpolitiker långsamma? Och vem kunde tro att allt deras prat om jämnlikhet var mest... ja just prat?
• Bush hävdade att Mandela var död - Var det någon som inte visste att Bush var en idiot?

Människan är ett lat släkte, mig själv inkluderat (borde egentligen vara ute och springa istället för att sitta här och skriva smörja). Vi vill uppnå största möjliga resultat snabbast möjligt, helst ännu snabbare. Det gäller framför allt pengar och skönhet.

Det ska gå fort och innebära minsta möjliga ansträngning. Det är därför som det finns företag som med bantningspreparat som lovar att du kan äta precis som vanligt och ändå tappa 20 kilo på en vecka, eller ett träningsredskap som du bara behöver använda max 3 minuter om dagen, gärna framför TV:n, och som ändå ger dig en vältränad kropp. Det märkliga, som ingen som köper dem verkar ta notis om är att män verkar bli muskulösa medan kvinnor bara blir slanka (ett selektivt träningsredskap!) Ännu märkligare är att även om det är en magtränare, så verkar träningseffekten bli lika stor på alla andra muskler också.

Vad gäller rikedom så ska det även där ske snabbt. Helst ska man investera så lite som möjligt och utan risk. Hört många som önskar att de hade köpt Microsoft aktier i tidernas begynnelse, eftersom de nu hade varit snuskigt rika, men få av dem är beredda att "chansa" och köpa i något nu litet företag med kapacitet. Kanske därför som svensken hellre spelar på lotto, trots att chansen att vinna är minimal.

Om det hade funnits enkla genvägar till rikedom och skönhet så borde väl det finnas bra mycket färre fula fattiga människor?

De allra flesta har börjat, om inte på nedersta botten, i alla fall en bra bit från toppen. De allra flesta har haft jobb och sysselsättningar som man idag inte direkt tar med i sitt CV. Det glöms bort att personer som t.ex. Ingvar Kamprad började 1943 med att sälja pennor, tavelramar, klockor, smycken, nylonstrumpor och plånböcker etc, ett arbete som troligen inte var så glamoröst. Det har med andra ord tagit honom över 60 år att bygga upp sin förmögenhet. Även när man ser på våra glamorösa filmstjärnor så har de projekt bakom sig som de troligen inte tar med i sina CV:n. Sprang över följande bild på allas vår Bondhjälte Sean Connery. Kan knappast vara hans stoltaste ögonblick.

Klart tuffare än Bond. Bond behöver röda latexbadbyxor med hängslen...

Hittade även följande filmkavalkad på fler skådespelare som börjat på botten.

För er som inte kan se klippet: http://www.youtube.com/watch?v=kVkz57Z6C0o

Känns skönt att stora stjärnor har gjort skitroller. Då kanske det finns hopp för mig som har en inte allt för lång och lyckad karriär i Utbildningsradions TV-program "Runt i naturen" bakom mig (en karriär som få hittills vetat om och som jag sällan stoltserat med, specillet inte i mitt CV). 

Så trots att vardagen kan kännas småtrist och grå så gäller det att aldrig ge upp sina ambitioner och arbetet för att nå dit. Det kommer inte att vara roligt, inte lätt, men förhoppningsvis så lyckas man tillslut.