magnus sandberg

En annan sak som slog mig så här runt påsken är maten. Har sett en del matkedjor göra reklam för mat de senaste dagarna och vad de gör reklam för, och vad som jag väntar mig att se på mina föräldrars matbord är bl.a. sill, ägg, lax, öl, snaps, lamm, kanske någon paj, prinskorv, ost, Janson.

Maten vid andra högtider är helt annorlunda om man jämför med påsken. Till midsommar äter vi t.ex. sällan lamm, men gärna sill, ägg, lax, öl, snaps, ost, nypotatis och kanske någon paj. Till jul så äter vi vanligtvis bl.a. sill, ägg, lax, öl, snaps, lamm, kanske någon paj, prinskorv, ost, Janson och där slår vi till på stort och lägger till både skinka och köttbullar.

Och så säger de att vi svenskar är tråkiga och fantasilösa. Okej, jag tycker att allt detta är väldigt gott, men nog borde vi kunna variera oss lite mer?

Även fast jag vet anledningen så tycker jag att det är lite, både inkonsekvent och en smula märkligt, att man väljer att fira Jesu födelse ett fixt datum varje år medan datumet för hans dödsdag varierar från år till år.

Apropå Jesus, julen och påsken kom jag att tänka på en bekant som liten trodde att Jesus bara blev fyra månader gammal och även tyckte att det var väldigt grymt att korsfästa ett sådant litet barn. Dessa tankar är nog inte helt ovanliga med tanke på likheten med följande tjuvlyssning.

En annan lite märklig sak är varför det är så få kristna som heter Jesus. Det finns ju väldigt många muslimer som heter Mohamed.

Våren håller på att få sitt fäste i Lund. Har idag sett ett säkert vårtecken. Ett tecken som är lika förknippat med våren som tranorna kring Hornborgasjön och alkisarna som sitter i solen längs konsthallens tegelfasad. Jag pratar naturligtvis om rökarna. De har ända sedan den första kalla vinden över de skånska slätterna när temperaturen krupit ner och stannat på +2 och den fuktiga dimman likt igelkottarna gått i ide och satt sig till ro i gamla inpyrda rökrum långt ner i varma kontorshus. Men nu när solen och värmen åter gör entré så vädrar rökarna morgonluft (eller nåja) och breder ut sig över alla offentliga platser och sprider sin dynga.

Man kanske kan börja försöka skrämma bort dem på samma sätt som man skrämmer bort kajor och råkor på höstarna. Man kan sätta upp stora högtalare som bara ger ifrån sig oljud, som t.ex. Suzzie Tapper, Christer Sjögren och Hanson, på platser där man vet att rökare samlas. I annat fall så får man göra som man gör när ljud inte biter på råkorna... man tar till haglet.

Det här tyckte jag var jättekul... Schulmans blev inbjudna till Henrik Schyfferts 40-års fest, men Henrik ringde i sista sekunden och meddelande att de inte fick komma. Anledningen sägs vara att bl.a. Gardell, Luuk m.fl. inte ville ha Schulmans där eftersom de vara rädda för att de skulle skriva skit om dem och deras planerade ståuppframträdande på allehanda bloggar. Schulmans verkar vara riktigt ledsna för det här och bedyrar att de inte alls tänkte skriva ner någon utan att de "älskar" Gardell & co. Calle Schulman skriver dessutom att det är "oerhört kränkande". Intressant ordval från någon som roat sig med att skickat falska mail till folk och berättat att de har fått sparken. Schyffert visar att han har humor då han på sin blogg har skrivit: "Det var en fejkinbjudan som jag ska använda till en framtida humorsajt. Tål ni inte skämt? Steffo tyckte det var roligt i alla fall :-)". Dagens moralkaka blir därför att man ska inte göra saker mot andra som man inte kan ta själv. Och beter man sig illa mot andra människor så kan man inte förvänta sig att alla ska vara snälla tillbaka.

Har planerat att träffa några tjejkompisar på fredag. Vi tänkte ta lite drinkar och ha lite "fredagsmys". Hoppas bara att snacksen på vårt fredagsmys är bättre än så här.

Frågoran som inställer sig är givetvis hur tusan hon egentligen tänkte? Jag menar vad ville hon uppnå? Ett sätt att spara pengar till kommunen? Lära barnen att uppskatta mat-tanternas hopkok? Kanske ville hon kort och gott att barnen skulle få fina kalufser och starka tänder, för det lär ju knappast vara att ge ungarna extra energi. Bara för att katterna klättrar på väggarna så behöver ju inte ungarna göra det.

... är ett uttryck som många använder när det blir en lite pinsam tystnad eller verbalt vakuum i en konversation, eller som en bekant till mig uttryckte det "det blir krystat som ett Uppsalaspex".

Jag trodde åtminstone att det var många som kände till uttryckssättet. På senare tid så har flera trott att jag antingen faktiskt undrat hur deras bil fungerar för tillfället eller så har de trott att jag syftat på hur deras kärleksliv fungerar.

Svaren man får kan emellertid, när man inte riktigt vet om de syftar på bilen eller på t.ex. sin flickvän, ge upphov till ett antal olika intressanta förvecklingar och missuppfattningar.
-         Jo, men den är svårstartad på morgonen och när den väl startat så bara står den och tuggar.

-         Den är alldeles för dyr i drift...

-         Har en bil, men det var alldeles för länge sedan jag körde.

-         Jag funderar på att byta bil... jag har börjat titta på nyare årsmodeller.

-         Vilken menar du? Jag har flera bilar som jag brukar köra.

-         Jag har ingen bil, men jag brukar låna grannens ibland.

-         Jag har ingen bil jag brukar åka taxi (dvs. betala för att åka bil)

-         Jag åker kollektivt

Apropå Snaskefars inlägg om mobilstavningshjälpen T9 så informerade en av mina vänner mig om att ordet "gruppvåldtäkt" finns med i ordlistan. Han hade svårt att förklara hur han visste att ordet finns med. Hans förklaring var att han hade en kompis som berättat det. Lät lite lamt, men insåg precis att jag använder precis samma lama förklaring. Jag har hursomhelst lite svårt att förstå att ordet finns med över huvudtaget och ännu svårare att komma på ett tillfälle där man behöver använda ordet i ett SMS.

När man skriver ordet får man dessutom upp ett alternativ, "Gruppvåldtack". Är inte säker på vad det betyder. Vill nog helst inte veta...

Gruppvåldtack?

Vem är det egentligen som har kommit på uttrycket "den som spar han har"? Denna devis verkar det som en stor del av det svenska folket anammat och slaviskt följer. Det som sägs är visserligen sant, men det sägs alltid som om det vore det bästa, det mest optimala. "Spara" som kan se fram emot sitt roliga är lycklig medan "Slösa" är olycklig eftersom hon redan har haft sitt roliga. Hur ofta stöter man på det i vardagen?
- J*'vla vad roligt jag hade det i helgen!
- Och? Jag tänkte ha lite kul nästa torsdag!

Får man någonting riktigt fint så är man så rädd om detta att man inte vågar använda den. Man vill ju spara den till ett riktigt fint tillfälle. Är det ett klädesplagg så kan man ju inte ha annat än vid mycket speciella högtider, typ kungens begravning. Har man något ätbart så fryser man in det så att man kan ta fram det när man har riktigt speciella gäster, typ kungen efter hans egen begravning. Allting ska man spara bara för att vi alla är itutade att allt blir mycket roligare och bättre bara för att vi sparar på det. Det enda som jag kan komma på som man faktiskt ska spara på är bra vänner.

Risken med att spara saker är att det riskerar att man hamnar i ett antiklimax. Om man sparar till senare finns risken att det inte blir något senare. Vet alla som säger att "jag ska vänta med att resa till jag blir pensionär" att det faktiskt kommer att vara kapabla att resa när de är så gamla? Om de hade rest tidigare så kanske de hade hunnit resa mer och till andra ställen. Alternativt kan man tänka sig att det inte är lika roligt att åka senare. Vem vill åka till USA idag och uppleva fotbolls VM 1994. Inte riktigt samma sak...

Använd istället sakerna medan ni kan. Är det så fantastiskt som man trodde så kan man ju leva på den upplevelsen ett tag och jobba för att få uppleva det igen. Istället för att hålla på att spara på saker borde man ha devisen "bättre ha det roligt nu än tråkigt sen".

Jag har försökt leva enligt det mottot. För hur många gånger har jag inte sneglat på kakfat som barn... jag har sett ut den kaka som jag tyckte såg godast ut. En efter en betar jag av de andra kakorna tills jag bara har den godaste kvar. Man tar en tugga och inser att den inte alls var god. Man känner sig rätt blåst och lurad. Skulle man mot förmodan lyckats spara den sista till sist så orkade man ändå bara halva eftersom man redan ätit 14 andra kakor.

Numera har nästa var människa en digitalkamera. Så fort man har tagit en bild på någon så ska vederbörande godkänna bilden för annars så måste man ju ta en ny. Det är då inte helt ovanligt med kommentarer som "Usch, så där ser jag inte ut, den måste du ta om" eller gott och gott "Ta om den, jag blev ful". Jag tröttande på detta och började lite på skämt säga när folk frågade om jag ville se och godkänna bilden att "det blir inte bättre, jag ser ut sån". Men efter ett tag så insåg jag att det låg mer sanning i detta än jag först var medveten om.

I princip alla har ju reagerat över hur man låter när man för första gången hör sig sin egen röst spelas upp. Man tycker den låter konstigt och frågar sig, och alla andra, låter jag verkligen så där. Det beror på att man inte är van att höra sin röst på samma sätt som alla andra hör den. På samma sätt är det med fotografier. Man är inte van att se sig själv i alla de vinkar och med alla de uttryck som man dagligen gör. Visst man kan se sig själv i spegeln, men du kan i princip bara se dig framifrån. Utan en massa extra speglar får du t.ex. det svårt att se dig bakifrån.

Jag har som sagt slutat att ta bort, enligt mig, dåliga bilder eftersom dessa antagligen behövs för att ge en mer korrekt bild av hur jag egentligen ser ut.

Nu finns det säker de som inte vill ge en korrekt bild av sig själv, och de kan ju bortse från hela det här inlägget.

En nära släkting (som jag vet brukar läsa vad jag skriver, så nu L får du en chans att skriva en kommentar ;) berättade för mig i julas att deras nioåriga dotter fortfarande kom och sov i föräldrarnas säng. Klart att föräldrarna var lite bekymrade över detta.

Strax innan jul så hade alla deras tre barn fått nya täcken och kuddar och i samband med detta slutade dottern att komma till föräldrarna om natten. Efter ett tag så frågade L varför hon slutat sova hos dem på nätterna (nu säkerligen orolig av den anledningen). Dottern svara då helt frankt att hon inte ville eftersom det var så varmt i hennes säng.

L fick nog ganska dåligt samvete då hon uppenbarligen låtit sin dotter frysa i 9 års tid. 

Har genom årens lopp haft en och annan knepig inneboende. Kom i morse att tänka på en tjej som jag delade lägenhet med för ett antal år sedan. Hon var brittiska men hade bott i Sverige i sju år eller så. Hon var ganska... rundlagd, vilket förvånade mig eftersom hon var en flitig besökare på Gerdahallen och löpspåret. Visserligen så var hon, som så många andra britter förtjust i friterad mat och det mesta kunde tydligen friteras i olja i stekpannan. Men det var inte förrän en vanlig onsdagsmorgon som jag förstod hur mycket brittiska matvanor skiljer sig från svenska. Jag skulle till skolan och skulle i vanlig ordning göra i ordning en tallrik havregrynsgröt medan brittiskan valde att ta en rejäl bit rulltårta. Tyvärr var inte det allt... på denna rulltårta häller hon sedan ett par deciliter ovispad grädde. Detta sköljer man givetvis ned med ett stort glas Pepsi så klart.

Å så säger man att britter har dåliga matvanor... det verkar ju helt ogrundat.

Jaha så har det varit skyltsöndag... en vecka för tidigt till på köpet. Ingen slump att jag använde ordet "köpet" eftersom handlarna har lagt skyltsöndag en vecka innan första advent för att man ska ha ytterligare en helg att känna att man måste handla julklappar, stressa och julhetsa.

Gick trots detta en vända på stan i söndags. I sann skånsk vinteranda regnade och blåste det. Följande är några av de saker fascinerade, förvånade och irriterade mig:

• Att det fanns så många barnvagnar i staden Lund och att ägarna till dessa lät bli att ha sina barn i dem. Barnvagnsägarna hade dessutom en otrolig förmåga att stanna utan förvarning på ställen så att folk inte kunde komma förbi. Fanns det en mikroskopisk chans att komma förbi stannade de för att prata med några andra med barnvagn som kom från andra hållet, och därmed täppa till ev. luckor.
• Människor som har stora golfparaplyer på smala trottoarer.
• Att markandsstånden (ca. 20 stycken) alla sålde i princip samma saker.  
• Såg flertalet ungdomar med vita tubsockor som de hade dragit över jeansen. Kanske är det tufft kanske var det för att hålla vätan borta. Möjligen tyckte de att det regnade så mycket att det kunde liknas vid att vara till sjöss eftersom flera av dem även hade tagit på sig sina seglarskor.
• Hur nöjesfältsägarna resonerar när de smäller upp pariserhjul och andra åkattraktioner i slutet av november. Tycker de inte att det är kallt och blåser nog, utan man måste sitta på en kall träplatta och snurra runt så att det blåser och kyler lite extra. Ungefär som att tycka att det inte är tillräckligt varmt när man ska gå ner och sola en varm sommardag på stranden utan man måste sätta på sig sin ylletröja.

Har slagit mig att söka på sitt eget namn på Google är något som man skulle kunna likna vid internet-onani? Likheterna mellan den vanliga och internetvarianten är många. Det är lite fult, skamligt och förbjudet, alla gör det (i alla fall Robinson-Martin), men inte alla vågar erkänna det. Båda handlar om att, bokstavligen, hitta och utforska sig själv. Dessutom så är det mycket roligare i fall någon annan "Googlar" dig än om du tvingas göra det själv...

Analogt så borde kanske blogga vara att internet-prostituera sig. Fast å andra sidan så får inte jag betalt. Men det har väl med utbud och efterfrågan på prostituerade i sig att göra samt vad de har att erbjuda. I mitt fall kanske det därför är mer som att blotta sig. Jag visar upp saker oavsett om folk vill se det eller inte.  

Mina goda vänner D och S gifte sig somras. Till sin ena bestman hade D utsett sin systers pojkvän, vi kan för enkelhets skull kalla honom J (vilket är ganska logiskt eftersom han heter Johan). J ringde runt till alla som skulle vara med på svensexan och han hade uppenbarligen problem med att komma på vad han skulle presentera sig som och samtidigt klargöra vad han hade för relation till bruden och brudgummen. Som svåger kunde han inte presentera sig eftersom han skulle bli detta först efter bröllopet. Tyvärr hade han inte riktig koll på epitet och släkttermer då han ringde runt till alla och presenterade sig som D's "buksvåger" i tron att detta var detsamma som "blivande svåger".

Detta föranledde, som sig bör, en mängd tråkningar, vuxenmobbingar och allmänt häcklande av J, inte bara på svensexan och bröllopet utan närhelst J behagar dyka upp. Efter att ha rätt ut alla eventuella missförstånd slutade i alla fall bröllopet med att båda sade "ja".