Skånska långhösten är här igen

Jaha... så är den här på riktigt. Trots att den är lika rolig och intressant som en innehållsförteckning för skorpmjöl så envisas alla om att prata om den så fort de får chansen. Vet inte om det beror på att det händer så lite av värde just nu och att folk är så fantasilösa att de inte har något bättre att prata om. Hur man än försöker gömma sig och glömma bort den blir man bryskt påmind av den så fort man går utanför dörren eller så fort man tittar ut genom fönstret på morgonen när man sitter med Sydsvenskan och en tallrik ljummen havregrynsgröt. Jag pratar naturligtvis om den skånska vintern. Eller egentligen så skulle man kunna kalla den senhöst, vintrisch eller något sådant eftersom det inte är någon riktig vinter utan oftast är samma sorts väder från oktober-november till mars. Det är ett evigt regnande och haglande för att inte tala om blåsande. Och över alltihopa så ligger en tung fuktig dimma, inte helt olik havregrynsgröten. Fukten och den råa kylan tränger igenom vinterjackan, genom dressmanskjortan och genom märg och ben. Blåsten, som verkar komma från alla håll samtidigt, gör det hela värre och gör så att det verkar som kylan tränger genom bålen från alla håll samtidigt. Varje höst kommer jag tänka på uttrycket att Lund är den enda staden i världen där två studenter kan mötas på cykel och där båda har uppförsbacke och båda har motvind. Kände precis så när jag cyklade hem från jobbet för ett par timmar sedan med stormbyar och hagel och regn piskandes i ansiktet. Det måste nästan ha blåst så mycket att nederbörden kom snett underifrån. Det spelade nämligen ingen roll hur mycket man burrade ner huvudet, på nått vis verakde det ibland som om det regnade och haglade upp i näsan.

image77

Hade varit kul med lite snö och kyla. Även om det innebär att alla skåningar i pur chock och förvåning kör i diket i parti och minut eftersom det blivit vinter och halt denna tid på året i år igen och att de antingen inte har satt på några vinterdäck alls eller har vinterdäck och därmed tror att de kan köra som om det vore sommarväglag. Det är faktiskt en av få saker som jag saknar från min tid i Gävle. Kommer nog alltid att minnas snöstormen 1998 då det föll 1,5-2 meter snö på tre-fyra dygn. Allt var stängt i flera dagar och det bästa sättet att ta sig in till stan (vad man nu skulle dit och göra) var med skoter eller skidor. Har en minnesbild över hur jag ser grannbarnen åka pulka ner från taknocken på tvåvåninghusen. Det blev en perfekt pulkabacke eftersom snön räckte ända upp till takkanten. Lite hur det såg ut kan ni se på filmen och bilderna nedan.

För er som inte kan se klippet: http://www.youtube.com/watch?v=SIOFWHdFIxs


Det stora problemet var egentligen att det inte fanns någonstans att ploga undan snön. Man fick ta och köra all snö med lastbil till hamnen och tippa i havet eller lägga upp på ett stort deponiområde (det låg kvar snö där långt efter midsommar). Detta var inte helt billigt utan man sprängde lätt och ledigt kommunens snöröjningsbudget för hela vintern på de två första veckorna i december. Efter detta så bestämde man att gatorna inte skulle plogas om det var mindre än 15 cm snö. Skulle inte vilje se hur det skulle fungera här i Skåne. Här har jag till och med varit med om att det varit ute och plogat när det kommit frost.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0