magnus sandberg

... är ett uttryck som många använder när det blir en lite pinsam tystnad eller verbalt vakuum i en konversation, eller som en bekant till mig uttryckte det "det blir krystat som ett Uppsalaspex".

Jag trodde åtminstone att det var många som kände till uttryckssättet. På senare tid så har flera trott att jag antingen faktiskt undrat hur deras bil fungerar för tillfället eller så har de trott att jag syftat på hur deras kärleksliv fungerar.

Svaren man får kan emellertid, när man inte riktigt vet om de syftar på bilen eller på t.ex. sin flickvän, ge upphov till ett antal olika intressanta förvecklingar och missuppfattningar.
-         Jo, men den är svårstartad på morgonen och när den väl startat så bara står den och tuggar.

-         Den är alldeles för dyr i drift...

-         Har en bil, men det var alldeles för länge sedan jag körde.

-         Jag funderar på att byta bil... jag har börjat titta på nyare årsmodeller.

-         Vilken menar du? Jag har flera bilar som jag brukar köra.

-         Jag har ingen bil, men jag brukar låna grannens ibland.

-         Jag har ingen bil jag brukar åka taxi (dvs. betala för att åka bil)

-         Jag åker kollektivt

Apropå Snaskefars inlägg om mobilstavningshjälpen T9 så informerade en av mina vänner mig om att ordet "gruppvåldtäkt" finns med i ordlistan. Han hade svårt att förklara hur han visste att ordet finns med. Hans förklaring var att han hade en kompis som berättat det. Lät lite lamt, men insåg precis att jag använder precis samma lama förklaring. Jag har hursomhelst lite svårt att förstå att ordet finns med över huvudtaget och ännu svårare att komma på ett tillfälle där man behöver använda ordet i ett SMS.

När man skriver ordet får man dessutom upp ett alternativ, "Gruppvåldtack". Är inte säker på vad det betyder. Vill nog helst inte veta...

Gruppvåldtack?

Vem är det egentligen som har kommit på uttrycket "den som spar han har"? Denna devis verkar det som en stor del av det svenska folket anammat och slaviskt följer. Det som sägs är visserligen sant, men det sägs alltid som om det vore det bästa, det mest optimala. "Spara" som kan se fram emot sitt roliga är lycklig medan "Slösa" är olycklig eftersom hon redan har haft sitt roliga. Hur ofta stöter man på det i vardagen?
- J*'vla vad roligt jag hade det i helgen!
- Och? Jag tänkte ha lite kul nästa torsdag!

Får man någonting riktigt fint så är man så rädd om detta att man inte vågar använda den. Man vill ju spara den till ett riktigt fint tillfälle. Är det ett klädesplagg så kan man ju inte ha annat än vid mycket speciella högtider, typ kungens begravning. Har man något ätbart så fryser man in det så att man kan ta fram det när man har riktigt speciella gäster, typ kungen efter hans egen begravning. Allting ska man spara bara för att vi alla är itutade att allt blir mycket roligare och bättre bara för att vi sparar på det. Det enda som jag kan komma på som man faktiskt ska spara på är bra vänner.

Risken med att spara saker är att det riskerar att man hamnar i ett antiklimax. Om man sparar till senare finns risken att det inte blir något senare. Vet alla som säger att "jag ska vänta med att resa till jag blir pensionär" att det faktiskt kommer att vara kapabla att resa när de är så gamla? Om de hade rest tidigare så kanske de hade hunnit resa mer och till andra ställen. Alternativt kan man tänka sig att det inte är lika roligt att åka senare. Vem vill åka till USA idag och uppleva fotbolls VM 1994. Inte riktigt samma sak...

Använd istället sakerna medan ni kan. Är det så fantastiskt som man trodde så kan man ju leva på den upplevelsen ett tag och jobba för att få uppleva det igen. Istället för att hålla på att spara på saker borde man ha devisen "bättre ha det roligt nu än tråkigt sen".

Jag har försökt leva enligt det mottot. För hur många gånger har jag inte sneglat på kakfat som barn... jag har sett ut den kaka som jag tyckte såg godast ut. En efter en betar jag av de andra kakorna tills jag bara har den godaste kvar. Man tar en tugga och inser att den inte alls var god. Man känner sig rätt blåst och lurad. Skulle man mot förmodan lyckats spara den sista till sist så orkade man ändå bara halva eftersom man redan ätit 14 andra kakor.

Sjuksköterskans förpliktelser

• Sjuksköterskan ska iaktta varsamhet vid öppnandet och stängandet av dörrar.
• Hon ska gå med hurtiga, tysta, lätta bestämda steg och aldrig använda knarrande skor.
• Hon skall tala med låg tydlig stämma, icke viska utom i särskilda fall.
• Har hon en ledig stund bör hon sitta ner hos patienten, dock ej på patientens säng.
• I sjukrummet skall sköterskan vara aktsam och ej stöta mot något.
• Hon ska sätta ifrån sig allt varsamt och tyst, detta är lätt om hon tar med ena handen under föremålet och känner efter avståndet medan hon sätter ned ena handen först.
• Sjuksköterskan bör enligt stadgarna vaka över så att det inte ligger mer än en patient i varje säng.
• I förhållande till läkaren har sköterskan underordnad beroendeställning.
• Hon ska vara hövlig, hänsynsfull, tillmötesgående, strängt disciplinerad, detta sistnämnda även om läkaren visar mycket vänlighet och förtroende.
• Sköterskan bör, då hon tilltalas eller talar till läkaren, resa sig upp och ej förbli sittande eller intaga en självsvåldig ställning.
• Även om sköterskan har mångårig erfarenhet, får hon aldrig mot läkaren öva någon kritik eller komma med invändningar, ty hon är ej vuxen att följa hans arbete och känna skälen för hans handlingssätt.
• Sköterskan bör värna om det förtroende patienten hyser för läkaren och får aldrig inför patienten förvåna sig över läkarens ågöranden.
• Vilken skada vore det ej om patientens förtroende till läkaren bleve undergrävt.

Numera har nästa var människa en digitalkamera. Så fort man har tagit en bild på någon så ska vederbörande godkänna bilden för annars så måste man ju ta en ny. Det är då inte helt ovanligt med kommentarer som "Usch, så där ser jag inte ut, den måste du ta om" eller gott och gott "Ta om den, jag blev ful". Jag tröttande på detta och började lite på skämt säga när folk frågade om jag ville se och godkänna bilden att "det blir inte bättre, jag ser ut sån". Men efter ett tag så insåg jag att det låg mer sanning i detta än jag först var medveten om.

I princip alla har ju reagerat över hur man låter när man för första gången hör sig sin egen röst spelas upp. Man tycker den låter konstigt och frågar sig, och alla andra, låter jag verkligen så där. Det beror på att man inte är van att höra sin röst på samma sätt som alla andra hör den. På samma sätt är det med fotografier. Man är inte van att se sig själv i alla de vinkar och med alla de uttryck som man dagligen gör. Visst man kan se sig själv i spegeln, men du kan i princip bara se dig framifrån. Utan en massa extra speglar får du t.ex. det svårt att se dig bakifrån.

Jag har som sagt slutat att ta bort, enligt mig, dåliga bilder eftersom dessa antagligen behövs för att ge en mer korrekt bild av hur jag egentligen ser ut.

Nu finns det säker de som inte vill ge en korrekt bild av sig själv, och de kan ju bortse från hela det här inlägget.

En nära släkting (som jag vet brukar läsa vad jag skriver, så nu L får du en chans att skriva en kommentar ;) berättade för mig i julas att deras nioåriga dotter fortfarande kom och sov i föräldrarnas säng. Klart att föräldrarna var lite bekymrade över detta.

Strax innan jul så hade alla deras tre barn fått nya täcken och kuddar och i samband med detta slutade dottern att komma till föräldrarna om natten. Efter ett tag så frågade L varför hon slutat sova hos dem på nätterna (nu säkerligen orolig av den anledningen). Dottern svara då helt frankt att hon inte ville eftersom det var så varmt i hennes säng.

L fick nog ganska dåligt samvete då hon uppenbarligen låtit sin dotter frysa i 9 års tid. 

Har genom årens lopp haft en och annan knepig inneboende. Kom i morse att tänka på en tjej som jag delade lägenhet med för ett antal år sedan. Hon var brittiska men hade bott i Sverige i sju år eller så. Hon var ganska... rundlagd, vilket förvånade mig eftersom hon var en flitig besökare på Gerdahallen och löpspåret. Visserligen så var hon, som så många andra britter förtjust i friterad mat och det mesta kunde tydligen friteras i olja i stekpannan. Men det var inte förrän en vanlig onsdagsmorgon som jag förstod hur mycket brittiska matvanor skiljer sig från svenska. Jag skulle till skolan och skulle i vanlig ordning göra i ordning en tallrik havregrynsgröt medan brittiskan valde att ta en rejäl bit rulltårta. Tyvärr var inte det allt... på denna rulltårta häller hon sedan ett par deciliter ovispad grädde. Detta sköljer man givetvis ned med ett stort glas Pepsi så klart.

Å så säger man att britter har dåliga matvanor... det verkar ju helt ogrundat.

Såg att fotbollsspelaren Dusan Djuric har åkt fast för rattfylla, och att han ångrar sig. Han blev tagen när han körde med sin bil på en cykelväg. Klart som tusen att han ångrade sig... han åkte ju fast. Hur ofta är det inte att vi ser kända svenskar som åker dit för rattfylla, eller för den delen något annat brott, åker fast och sedan går ut i pressen och ångrar sig. Vad jag skulle vilja se är någon som går ut i pressen och ångrar något som denne ännu inte har åkt fast för.

Dusan är i gott sällskap... eller vad tror ni annars att följande personer har gemensamt:

Listan skulle tyvärr kunna göras ännu längre med t.ex. Ralf Edström och Antonio Lindbäck, och då är detta fortfarande bara svenska kändisar.

Sydsvenskan har idag ett stort reportage om hur trafiksituationen i Lund håller på att bli ohållbart, inte minst med tanke på Lunds nuvarande och förväntade expansion, i synnerhet om ESS-anläggningen byggs här. Egentligen skulle jag vilja säga att trafiksituationen redan är ohållbar och att den kommer haverera fullständigt om inget görs. Jag är glad att jag har ett jobb som inte kräver att jag måste ta mig ut på motorvägen varje morgon.

Fick höra att i samband med bygget av citytunneln kommer man att bygga om Malmö C. Stationen kommer då att ha sänkt kapacitet och en många tåg kommer därför att stanna i Lund och för passagerarna väntar därefter färd med buss till Malmö. Trafiken på motorvägen mellan Lund och Malmö är tidvis som sagt minst sagt kaotisk och därför ska man undersöka om väggrenen kan göras om till en tredje fil som ska kunna användas i rusningstrafik. Tyvärr så verkar fortfarande olika myndigheter och statliga bolag inte kunna prata med varandra. För ombyggnationen av motorvägen har inte påbörjats ännu och ombyggnaden av Malmö C kommer att ta sin början i slutet av 2009. Återstår att se om man hinner bli färdiga... vägbyggen är ju kända för att bli färdiga i tid. 

Men det var egentligen inte alls detta som jag skulle fokusera på i dagens inlägg. För att om möjligt minska antalet bilpendlare har Lunds kommun ett projekt där man försöker få så många som möjligt att låta bilen stå till förmån för kollektivtrafik och cykel. Läste i Sydsvenskan att om man skrev på ett kontrakt om att man skulle cykla till jobbet i ett halvår så fick man reflexväst, regnställ, hjälm etc. När jag läste vidare på Lunds kommuns hemsida framgick det att det bara var de som körde bil till jobbet som kunde ansluta sig till den här kampanjen. Vi som redan från början underlättar för staden, övriga pendlare och miljön är alltså ingenting värda. Det är nästan så att jag har lust att börja köra bil till jobbet bara för att kunna sluta. Är trött på att man bara uppmuntrar de som förändrar sitt beteende och aldrig de som vidhåller det. Skolan är ett praktexempel där de som är lydiga sällan får någon uppmärksamhet. Istället ger man de bråkiga uppmärksamhet och ännu mer uppmärksamhet när de för ovanlighetens skull är ordningsamma. Inte konstigt att de blir förvirrade och inte vet hur de ska bete sig (överlåter ev. vidare utveckling av just denna skolpsykologi till min bror skolpsykologen).

Det är egentligen rätt intressant huruvida man använder piska eller morot. När jag var i Indien för ganska precis ett år sedan diskuterade vi ganska mycket befolkningspolitik. I Indien, där man försöker begränsa antalet barn till två/familj och därefter erbjuder sterilisering använder man sig av morötter som t.ex. gratis sjukvård för modern efter den andra förlossningen och för de två barnen. Dessutom var det frivilligt att sterilisera sig (även om den muntliga övertalningen säkert inte var den snällaste). I Kina har man istället infört en barnbegränsning på 1 barn. Detta genomdrivs hårdhänt och då det är mer eftertraktat att få en som har det inneburit att bl.a. flickfoster aborterar i hög utsträckning.  Samma problem finns visserligen i Indien, men eftersom det är tillåtet med fler barn än ett så är det enligt inte fullt lika vanligt förekommande då det första barnet är en pojke. Ska bli intressant vad som i förlängningen kommer att bli mest effektivt, piska eller morot.  

Ofta så gör man jämställdhetsgryta med samma gamla ingredienser. Det tycks inte spela någon roll att grytan allt som oftast får en besk eftersmak. Skönt att se att det finns de som väljer att ha lite nya ingredienser och dessutom röra runt ordentligt i feministsoppan.

Det kommer antagligen vara många som menar att man absolut inte kan göra så här, att det är fel etc. Det är just det som är intressant. Att det över huvudtaget inte får förekomma några ifrågasättanden om att kvinnor är förtryckta. Det får inte ens nämnas att det finns män som är förtryckta och orättvist behandlade. Är det egentligen inte lite märkligt att det inte finns någon "manlig" motsvarighet till feminism? Hur kommer det sig att många feminister inte är för jämlikhet utan snarare tvärt om, vill skapa samma klyftor med kvinnan som den som diskriminerar mannen. Blev ordentligt mörkrädd för feminismen den dag då en feminist uttryckte att "Männen har haft makten så länge, nu är det vår tur att härska!".

För det förkommer diskriminering av män, det har jag personligen fått erfara då jag jobbar inom ett kvinnodominerat yrke. Tyvärr så förkommer det även där att kvinnor diskriminerar andra kvinnor just för att de är kvinnor.

Därmed vill jag inte på något sätt hävda att det inte förekommer diskriminering av kvinnor och att det inte är ett problem. Men med detta vill jag ha sagt att jag är för ett jämställt samhälle, men knappast ett feministiskt, eftersom det då tenderar att bli lika snett fast åt andra hållet. Har länge tyckt att det var märkligt att debatten har fått vara så enkelspårig och oemotsagd bara för att det inte har varit politiskt korrekt att påstå något annat.

Ska som sagt bli intressant att se reaktionerna på detta...

Cyklade hem från min farmor häromdagen (den damen är för övrigt värt ett eget inlägg i sig, och inte bara för att hon är 88 bast och har ett eget hotmail-konto). När jag cyklade slog det mig plötsligt att jag kände mig väldigt otrygg. När jag cyklade förbi något ungdomsgäng så var jag till och med rädd. Första gången jag känt så här under hela min tid i Lund och det var inte roligt. Men jag var inte rädd för att bli nedslagen eller rånad. Det jag var rädd för var att någon oavsiktligt, eller avsiktligt, skulle skjuta en raket på mig (spelar inte så stor roll om det är med avsikt eller inte eftersom konsekvensen blir densamma ändå). Det hade definitivt inte varit roligt alls...

Har därför de senaste dagarna som så många andra ondgjort mig över alla småungars hänsynslösa användande av smällare, eller rättare sagt raketer, eftersom smällare sedan ett par år tillbaka är förbjudna. Det är ju dessutom rätt märkligt att sexåringar springer runt med raketer när det mig veterligen är 18-årsgräns för inhandlande av raketer. De får inte köpa folköl eller annat som i värsta fall kan skada dem själva. Men att ge dem rakter som kan ge många andra skador eller lidande i form av uppbrunnet hus det har man inget problem med. Eller som min gode vän J sa: "Varför inte ge dom dynamit på en gång". Dynamit och krut för privat bruk måste man visserligen ha licens såvida det inte står fyrverkeri på. Då går det som sagt alldeles utmärkt för vilken unge som helst att köpa.

Kontentan är att ungdomar med raketer är ungefär lika förutsägbara och pålitliga som Troilius under brazilian-wax-säsongen. Egentligen är det makalöst att det inte sker fler allvarliga olyckor än vad det faktiskt gör. Ungdomarna inte bara håller raketerna i handen när de tänder på (och gärna ytterligare ett antal sekunder, ungefär som en osäkrad handgranat) de skjuter den sedan mot folk i semaforhöjd.

Förbjud skiten, eller ta bort småraketerna som bara smäller, låt föreningar eller andra organisationer söka dispens så att man kan göra organiserade fyrverkerier. Eller så låter man helt bli att smälla. Förutom att man sparar på miljön så finns det kanske viktigare saker som man skulle kunna lägga de 220 miljonerna på.