magnus sandberg

Intressant det här med att få arbeta och att få lön. Blev varse att man är ganska utelämnad och försvarslös som arbetstagare gentemot arbetsgivaren. Anledningen till denna upptäckt är att jag ännu inte har fått någon lön för maj månad. Min anställningskonstruktion skulle vara sådan att jag skulle ha en tjänst på Region Skåne som jag skulle vara tjänstledig från för att kunna jobba med forskning på universitetet. Under två månader jobbade jag 50 % som klinisk sjuksyrra och 50 % med forskning och redan då började jag dra öronen åt mig eftersom löneutbetalningarna inte stämde med det som vi kommit överens om (jag fick lön som motsvarade 100 % klinisk tjänst). Efter att ha prata med ansvariga på universitetet försäkrade de att detta skulle lösas. Mycket riktigt så fick jag sedermera ett papper för anställningen för dessa två månader (även om jag fortfarande inte heller ha fått dessa pengar). Jag frågade upprepade gånger om det skulle vara några problem när jag nu skulle börja som forskningsassistent, men fick till svar att det inte skulle vara några problem. Givetvis blev det problem.

Upptäckte för en vecka sedan att jag inte hade fått någon lön och skickade direkt ett mail till en av de ansvariga. Eftersom han är den som har hållit i min anställning är det bara han som ordna saken, och han var förstås borta i måndags. I tisdags morse började han ta tag i problemet och lovade att allt snart skulle vara löst. Det visade sig att allt ”bara var ett litet misstörstånd”. Regionen hade inte förstått att jag skulle ha en fortsatt tjänst efter mina 50 %, dvs. Jag hade i 1,5 månad egentligen stått utan anställning. Efter ett par administrativa turer skulle allt vara löst och lönen skulle vara på väg… trodde jag… Får ett telefonsamtal på fredagen från Regionen där de ville att jag skulle skriva på papperna innan de kunde betala ut lönen. Eftersom både de och jag var upptagna på fredagen kommer jag inte att kunna göra detta förrän imorgon och först därefter görs löneutbetalningen. Mer än 1 veckan efter att jag uppmärksammade dem på ”misstaget”.

Eftersom de hela tiden har varit vänliga och jobbat för att hitta en lösning kan jag inte göra så mycket. Arbetsgivaren har all makt och jag kan bara titta på medan räkningarna förfaller. Det är sannerligen inte ofta jag känt mig så här maktlös.

Men jag funderade i mitt stilla sinne på motsatsen. Att jag skulle ”missuppfatta” min anställning och inte komma till jobbet i 1,5 månad. Lika så hade varit intressant att ta över en vecka på mig att inställa mig på jobbet den dag då min överordnade insåg att jag inte var på min arbetsplats.

Hade inte varit för att jag precis fått ett stipendium på en del pengar så hade jag nästan övervägt ifall jag inte skulle vara lite sur och kanske lite bitter också. Men nu fick jag andra pengar, solen lyser, det är varmt som attan utom ölen som är kall och god. Livet är rätt bra ändå, trots att Region Skåne är fjantiga och Vårdförbundet är lika kassa som jag befarade (jag tänker i övrigt inte kommentera "katastrofen", inte nu i alla fall).

Efter Sveriges inte så lyckade insats i schlager-EM, ett evenemang som jag förövrigt i det närmaste ignorerat, så är det ändå intressant att se hur hela svenska folket nu snabbt har vänt sina kappor efter vinden. Ett bidrag som röstats fram av en jury och av svenska folket är nu ett katastrofbidrag som redan från början var genomuselt och dessutom så såg Charlotte Perrelli plastig, översminkad och vulgär ut. Visste vi inte detta sedan innan? När kom det som en överraskning? Vi kände väl till detta redan första gången hon framförde sitt bidrag i vintras? Dagarna innan schlager-EM finalen så tippades hon som favorit av svensk media och av vadslagningsbyråer. Och i sann svenska anda så kan vi inte hantera en förlust när vi varit segertippade och vi kan givetvis inte klandra oss själva och vårt eget omdöme. Så då blir det mycket enklare att istället anklaga öststaterna för att bara rösta på varandra (och att det är för många öststater dessutom) och att Perrellis låt var omodern.

Det är egentligen rätt intressant att vi reagerar så kraftigt på östs dominans. Nu får vi känna på hur det många östländer känt det i schlagersammanhang redan från starten av schlager-EM. Men bara för att vi inte längre är i majoritet och vinner så är det per automatik de andra länderna det är fel på. Jag har hört flera som tycker att det är alldeles för många öststater som är med i schalger-EM och att dessa borde begränsas till antalet. Ett typiskt västländskt sätt att se på saker och ting, vi har alltid rätt och skulle en majoritet tycka någonting annat så tycker de fel och då får vi konstruera ett system så att vi får vilja igenom. Vi lever i den bästa av världar, ingen annan kan mäta sig med hur vi leve här och vi har alltid de mest upplysta idéerna.

Apropå att kasta sten i glashus så uttalade sig Alexander Bard i Expressen häromdagen med anledning av Perrellis mindre lyckade insats. Han menar bland annat att Sverige måste skicka internationellt kända människor som kan leverera musik som berör människor i andra länder och att Sverige måste sluta skicka "schalgertanter". Skönt att höra detta från Bard som redan nu är 47 och således borde vara en schalgergubbe (jämfört med tant Perrelli som är 33). Och eftersom Bard och BWO i princip bara är kända i Ryssland, Ukraina och Polen, och därmed inte kan räknas som internationellt kända, så borde detta kunna tas som ett löfte att han inte tänker ställa upp i schlagersammanhang igen.

Har precis tittat på träningsfotbollsmatchen Sverige-Slovenien och har efter det följande funderingar:

•  Hur kunde Chippen bli vald till matchens lirare (visserligen av TV3:s tittare, men han fick ändå 81% av rösterna)?
• Börjar inte Henke, som snart är fyrtio, precis som Maldini (nåja Maldini är 39 snart 40 och Henke är 36 snart 37) bli väldigt gråhårig? Och hur hade han sett ut i rastaflätor idag?
• Kan man ha några stora förhoppningar på Sverige inför EM efter att de vunnit med bara 1-0 mot Slovenien efter högst mediokert spel?
• Borde inte Kennedy Bakrisiüglo… Bargkü… Kennedy B skaffa sig en stylist eller åtminstone klippa/raka huvudet? Han är bara 27, han behöver inte se ut som han är 39 nästan 40.
• Såg det inte ute som om Ljungberg och Zlatan satt på bänken och garvade åt det svenska spelet?
• Varför bytte man ut Sebastian Larsson?
• Har Henke Larsson gått någon mediakurs eftersom han svarande förvånandsvärt uttömmande på reporterns frågor efter matchen, och detta samtidigt som han faktiskt tittade på nämnda reporter istället för att titta långt bort i fjärran?
• Varför lade sig Chippen på rygg så fort han fick kroppskontakt med någon motspelare?
• Vad är poängen med långa bollar från backlinjen mot kortlinjen som inte ens en dopad amerikansk sprinter hade hunnit ifatt?
• Är det inte signifikativt att Sveriges defensiva mittfältare gör det enda målet? Ett riktigt skitmål dessutom…
• Är Daniel Andersson den nya Osmanovski?
• Var Lagerbäck och Andersson faktiskt nöjda med det de såg?
• Om man gör en grogg på Minttu och apelsinjuice, smakar det då som att dricka apelsinjuice efter att man borstat tänderna?
• Är en match som bjöd på en handfull ”höjdpunkter” (och då räknades tydligen avslut utanför och högt över mål) verkligen en bra match?

Jag har vid ett antal tillfällen funderat över hur de olika TV-kanalernas programdirektörer egentligen tänker. Satt i söndags och i väntan på att jag skulle träffa en person satte jag mig för att slötitta på TV. Den största delen av det svenska folket är lediga på lördagar och söndagar men av någon outgrundlig anledning så visas i princip ingenting vettigt på TV mellan 10 och 18 dessa dagar. Istället fyller man upp tiden med gudstjänster, utbildningsradioprogram, veckans alla program av någon dokusåpa eller TV-shop. 

Hade det inte varit rimligt att sända bra TV när folk faktiskt är lediga? Har även funderat över vem som kommit på idén att lägga in avsnitt av riktigt bra serier kl. 03.30 på vardagsnätterna? Samma sak där, en majoritet av det svenska folket jobbar på vardagarna och sitter således sällan uppe dessa tider på en vanlig vardag. Man envisas också med att visa riktigt bra filmer på vardagar när normalt folk jobbar (igår visades t.ex. "Mitt liv som hund"). 

Som sagt, de bästa programmen borde väl visas när så många som möjligt har möjlighet att se dem. Missar man dem så är det ju inte konstigt att folk laddar ner filmer och TV-program istället.

Efter att ha sett de två första deltävlingarna i Melodifestivalen (i alla fall delvis) så struntade jag helt i det i lördags. Kan inte säga att jag har varit direkt imponerad av bidragen hittills. I premiärprogrammet satt man och hoppades på att det bara kunde bli bättre efter E-type och The Poodles men tji fick man... När sen Christer Sjögren framförde sitt bidrag trodde man verkligen att botten var nådd (eftersom det faktiskt var den kvällens sista bidrag), ända tills det visade sig att han minsann gick direkt till final. Aftonbladet hade till och med en omröstning om man tyckte att "I love Europe" skulle bli Europas nya nationalsång, jo tjena...

Jag har även slagits av hur otroligt dåliga låtar och artister som faktiskt har tagits ut till deltävlingarna. Vi har fått höra bidrag som t.ex. Kebabpizza (skämtar du?!), Razborka (till och med jag hörde att hon sjöng falskt), Suzzie Tapper (kände för att ta livet av mig ett ögonblick). Listan kan tyvärr göras lång. Trots att SVT har fått in rekordmånga bidrag, 3489 stycken, var detta det bästa? Om det inte produceras bättre sånger än de 32 som får vara med och leka i TV så ska vi inte ha stora förhoppningar att vinna någonting i Serbien och ska inte bli förvånade om vi får kvala och ha oss även nästa år. Sedan så kan man ju även fundera på att om de här 32 bidragen var de bästa, hur dåliga måste då inte de andra 3457 vara.

Det riktigt sorgliga är att jag troligen kommer att titta på skiten i vilket fall som helst.

Skönt att se att till och med amerikanarna inser vilka idioter amerikanarna är. Eftersom hon inte har fötterna i marken fladdrar hon iväg extra mycket. Givetvis är det medvetet för att det ska se extra löjligt ut. Men jag tycker inte att hon hade behövt göra det för stolen är mer änt tillräckligt löjlig ändå.

Såg för ett ganska långt tag sedan på TV-programmet Grotesco med bl.a. Henrik Dorsin. Känner flera som inte är så förtjust i Dorsin, men jag tycker att han faktiskt är underskattad som underhållare, även om programmet hade mycket skiftande kvalitet så tycker jag att det förtjänade en bättre tillvaro än någon obskyr undangömd plats och dålig sändningstid. Jag såg en sketch som jag sedermera även av en slump ramlade över på Youtube. Sketchen heter "Skärgården" och är en travesti på svenska dramaserier i allmänhet och serier som Skärgårdsdoktorn i synnerhet. Den handlar om egentligen ingenting och innehåller i sig inte några skämt. Man får se fin svensk miljö, från... skärgården, och höra mysigt pianoklinkande i bakgrunden. Men trots att den inte innehåller några skämt så är upprepningshumorn fantastiskt rolig. På de fem minuter och 42 sekunder som denna sketch är hinner de säga "skärgården" 19 gånger och samtidigt hinner det inte hända någonting över huvudtaget. Sedan att man lyckats fånga den svenska TV-drama-meningslösheten gör det hela ännu roligare. "Skärgården" skulle i princip skulle kunna vara en seriöst inspelad svensk dramaserie som utspelar sig i... skärgården.