magnus sandberg

Vet inte riktigt varför, men efter att ha haft en, på många sätt en mycket bra helg och god förutsättningar för en väldigt bra vecka så har allting av någon anledning spårat ur.

Jag är inte religiös men ibland undrar jag om det är någon där uppe (eller där nere eller i Motala, eller var man nu kan sitta) som på ren djävulskap sitter och hittar på skit för folk som har haft det lite för bra... bara som kompensation. Jag har i och för sig inte drabbats av någon enorm olycka eller sjukdom så jag har ju egentligen ingen rätt alls att gnälla, men det är rätt irriterande när minsta inte går som man tänkt utan allt "går på röven". Jag kan, förutom att jag har haft tuffa dagar på jobbet där inget gått som jag planerat, ge några ytterligare exempel: min väckarklocka ringde inte i morse, när jag skulle cykla till jobbet (sen som jag var efter väckarklocksincidenten) så går cykeln sönder. Det var inte bara det att den gick lite sönder, utan med ett "kneck" så brast trampnavet. Skulle tydligen gå på åtminstone 500 spänn. Dessutom kom jag ju försent till jobbet. Men ni ska inte tro att jag är bitter...

Det var tydligen fler än jag som hade det tufft på jobbet idag. Vi var flera som redan före frukost muttrade om att flexa ut (någon pratade även om att "flexa ut" på ett mer dramatiskt och handgripligt sätt). Vet inte om det var stundens känsla av trötthet och hopplöshet som gjorde att jag i samma veva kom att tänka på följande dikt skriven av Bengt "Cidden" Andersson:

Ung man i Läckeby

Moppen är soppatorr

tjejen drog till fjällen

med en störtloppsakrobat.

Här går jag

som en pissnödig anarkist

utfattig i en jävla bondhåla.

Jag kan inte ens

ta livet av mig

för järnvägen är nedlagd.

Cidden  är son till en rysk ishockeyspelare och svensk cirkusprinsessa och är född, uppvuxen och bor i Läckeby, en liten håla utanför Kalmar, där även undertecknad är född. Jag har tydligen träffat Cidden när jag var liten, något jag tyvärr inte kommer ihåg, och han var känd som byns poet långt innan han blev känd i resten av landet. Bengt Cidden Andersson är rörmokare, poet och fotbollspelare, (enligt honom själv i den ordningen). Eller han åtminstone var detta, 1993 drabbades han av en stroke och i samband med denna afasi. Han hann innan dess skriva flera dikter och böcker om det stilla livet på den småländska landsbygden. Som rörmokare beskriver han ofta det arbetarsamhälle han var del av:

En näve 4" spik i vänstra blusfickan.

En näve 3" spik i vänstra byxfickan.

Då är man klädd!

Allt i samma enkla träffsäkra ton som får vanliga människa att känna igen sig (eller känna igen andra). Han är på något vis den vardagspoet, långt från finkulturens salonger och DN:s kultursidor, som behövs för att visa att man inte behöver sitta i Svenska Akademin, ha en sjurummare på Östermalm där man sitter dagarna i ända och skriver "svår" poesi på trimeter och som ingen förstår, för att få kalla sig poet och bli uppskattad av det svenska folket . Ibland känns det som om det är fler poeter som Cidden som vi behöver.

Men mest känd har Cidden blivit för sina fotbollsdikter. Tänkte avsluta med två dikter från boken "Hela bollen ska ligga stilla". Jag tror att alla som spelat fotboll kan känna igen sig i dessa. Som många av hans andra dikter är de fyllda av realism, drömmar, krass verklighet och humor.

VM - Final

När skoldagen var slut

brukade jag ensam cykla

till den stora fotbollsplanen.

Med riktiga mål.

Med riktig straffpunkt.

Det var alltid en minut kvar

och oavgjort

när vi fick straff.

Jag la bollen på straffpunkten

tog lång ansats

kanonhårt i krysset.

En eftermiddag

blev jag världsmästare

sjutton gånger.

Gre-no-li

När jag var åtta år

värvades jag till Milan.

Övergångssumman

en loranga och ett stort toy.

Första matchen

100 000 åskådare.

Liedholm hämtade bollen

i vårt försvar

fick en drömpassning

tittade upp

Gunnar Gren fri

stack i luckan

fick tillbaka bollen.

Jag sprang,

med kraft forcerades

innerbackarna,

ett 40 meters skott

i bortre burgaveln.

Målvakten chanslös

100 000 skrek ut sin lycka.

Jag sprang

mot mittcirkeln

Liedholm kom

och klappade om mig.

När Roma slog avsparken

Cidden

Hamnade bakom en ung (ca. 17-18 år), "tuff", tok-staylad kille när jag handlade häromdagen. När han kom fram till kassan frågade han efter ett litet frimärke. Kassörskan tog fram ett vanligt frimärke och killen plockar då fram en svarstalong, en sådan där det finns en tryckt ruta där man ska sätta frimärket, och frågar om det funkar med det vanliga frimärket trots att det var större än den tryckta rutan. Kassörskan övertygade honom att det inte skulle vara några problem. Händelsen skulle i vanliga fall kunnat utspelas med någon av den klämkäcka sorten som skämtar vilt med kassörskorna trots att de hört skämten 14 000 ggr innan och inte alls är roade. Men det skrämmande i det här fallet var att jag är övertygad om att den tuffe killen var helt seriös och dessutom tillhörde det mentala vakuum som inte har en aning om vad vare sig skämt eller ironi är (och i annat fall hade tyckt att han var för tuff för att veta det).

Så kan det gå när man bara skickar e-post dagarna i ända. Men jag slogs av tanke... Många högskolor och universitet i landet, däribland Lunds universitet, gödslar med "nonsens- och hittepåkurser". Jag skulle kunna exemplifiera detta genom att nämna min käpphäst när det gäller dessa dåliga kurser, LU's kurs i Flodrestaureing i Europa (käpphästen har jag visserligen snott av bröderna Wallin). Jag ska dock inte göra det eftersom jag vid ett tidigare tillfälle använde nämnda käpphäst när jag raljerade över Alma mater inför ett gäng naturvetare och då fick ordentligt mothugg. Jag fick omgående veta att detta, inte bara var en viktig kurs, utan att den dessutom var väldigt populär och välgenomtänkt och hade både bredd och djup.

För att komma till någon form av poäng så vill jag säga att om Stockholms universitet kan man tillhanda hålla kurser som den här så borde väl någon bygdehögskola kunna ge en kurs i "Frankering - i teorin och praktiken". I så fall skulle de stackars tonåringarna slippa posta brev utan ångest och frankeringsproblem, så att de utan problem kan få sina gratiskalsonger som snabbhetspremie för en 6-månadersprenumeration på tidningen Moore.

Eller så får man se till att läroplanen för Hemkunskap skrivs om...

Ni kanske alla har läst om spåkvinnan (eller kvinnorna då det verkar vara flera än en som är i farten) som lurat till sig massa pengar (i ena fallet upp till en kvarts miljon och i det andra totalt över 4,5 miljoner) genom dem som hon spått. Jag tycker på nått vis att man får faktiskt skylla sig själv. För det första är man naiv nog att faktiskt tro på att spåmänniskor faktiskt kan spå, det är det ena och det är tydligen rätt många som är naiva i det här landet, och dessutom tror att spåmänniskorna alltid pratar sanning,men, men... den andra delen är sedan att betala ut pengar till spåmänniskan för att denne annars ska ge personen otur. Det innebär alltså att man tror att spåmänniskan har krafter att ändra saker i världen med hjälp av tankekraft och att personen rakt igenom är ond eftersom denne kräver pengar för att inte låta hemska saker ske. Då är det inte längre spådom utan häxerier.

Det mest intressanta är dock att en av åklagarna som driver ett fall mot spåkvinnan just verkar tro på detta sistnämnda. Han säger "Hon använde sig av spåkonster för att få som hon ville". Tycker att han ska yrka på att hon ska brännas på bål. Man kan ju åtminstone undersöka om hon är en häxa genom att binda henne och släppa henne i Gavleån för att se om hon flyter.

Tycker i alla fall det är fantastiskt att hon kan casha in flera hundra tusen och ett par husvagnar genom att titta i kaffesump.

Vissa säger att människan är lat av naturen och vissa menar att det absolut inte alls är så. Jag är nog benägen att hålla med om det förstnämnda. Jag slogs för en tid sedan av hur desperata alla verkar vara för att saker ska gå fort, vara billiga och enkla.

Ta alla bantningspreparat till exempel. Alla utlovar enorma viktminskningar, insatsen är alltid minimal både i form av tid, pengar och ansträngning, för du kan fortsätta att äta precis som innan. Lika så är det med träningsredskap, minimal investering i tid, pengar och ansträngning och maximal utdelning vad gäller resultat.  Ännu bättre är det om du kan utöva din träning framför TV:n.

Lika så är det med att tjäna pengar. Helst ska det gå snabbt och enkelt. Av vilken annan anledning spelar vi egentligen på Lotto, spelar poker, investerar i aktier etc. I mängder av annonser för telefonförsäljningsjobb tar de fram exempel på folk som tjänat otroligt mycket pengar på väldigt lite arbete.

Problemet är bara att om det verkligen fanns snabba sätt att bli rik, smal och vältränad som faktiskt fungerade så skulle väl hela världen bestå av rika, smala vältränade människor. Men så är det ju inte riktigt...

Okej att man ibland vill att saker ska gå lite fortare att göra. Men vad ska vi i så fall göra med all tid som blir över? Om saker gick så fort som man önskade så skulle man ju inte ha något att göra. Gör alla detta för att få ännu mer tid att till bringa framför TV:n för att titta på Idol, Buskis med Stefan och Krister och Sjukhuset eller dator för att skicka löjliga meddelanden till någon på Facebook och skriva meningslösa inlägg på någon blogg. När slutade resan vara en viktig del på vägen mot målet? Tänk er själva en middag med goda vänner. Du har just köpt minut-deluxmiddag-gör-det-inte-själv-kittet. Efter middagen haglar kommentarerna om den utsökta maten och hur mycket tid du måste lagt ner på denna utsökta måltid. Hur kul är det att då säga att man inte gjort ett skvatt själv och att du förberedde den under fördrinken. Att lägga ner tid är ju en ganska viktig form av komplimang, inte bara mot andra, utan även mot dig själv. Hade man känt samma tillfredställelse om ett motionspass tagit 30 sekunder som 30 minuter. Hur stolt skulle man vara över sig själv då?

Problemet är att folk inte verkar kunna koppla av medan de gör saker, antagligen eftersom de stressar för att de ska hinna med nästa sak på listan så att de inte ska missa det viktiga TV-programmet. Att laga mat och till och med städa kan vara väldigt avkopplade och effektivt sätt att rensa hjärnan, för att inte tala om hur avkopplade det är att motionera.

Jag har ett mål för mig själv, och det är att låta saker ta den tid det tar. Jag orkar och vill inte ha bråttom, för jag vet inte vad jag stressar till.

Idag kl 14.52 fick jag på vägen hem från stan se tre olika män inom loppet av 15 sekunder. Till er tre vill jag säga:

Det är okej att ha en flådig bil även om man har passerat 60.

Det är till och med okej att det är en cab och man kör ner-cabat i oktober.

Det är okej att man har en fet stereo och att man spelar musiken högt på denna.

Men det är inte okej att spela utnyttja stereon i sin ner-cabade flådiga bil för att spela Chers "Believe" på tokhög volym.

Nej, nej... inte okej

Det är okej att ha en sunkig träningsdress när man är ute och motionerar.

Det är till och med okej att man går istället för att springa för att man är i för dålig form.

Men det är inte okej att man går för att man ska kunna passa på att röka en cigarett medan man motionerar.

Det är okej att vissla på vackra damer.

Det är till och med okej att vissla flera gånger.

Men det är inte okej att vissla på damer när man är ca. tre gånger så gammal som damerna i fråga och när damerna i bästa fall skulle kunna vara ens barnbarn.   

Skämmes alla tre (ni vet vilka ni är)!

Den stora lokala händelsen i Lund den gångna veckan var att rådhuset i Lund stormades av upprörda elever från Katedralskolan. Bakgrunden är att några tjänstemän på utbildningsförvaltningen tagit fram ett förslag som går ut på att flytta handels- och administrationsprogrammet till en annan av Lunds gymnasieskolor, detta pga. platsbrist. Katedralskolan och övriga skolor i centrum har ont om lokaler medan Vipeholmskolan har tomma lokaler. Synd bara att de vände sig till politiker för att protestera när det var ett tjänstemannaförslag och att de stormade rådhuset istället för utbildningsnämndens lokaler. Till råga på allt så var utbildningsnämndens ordförande inte där eftersom nämndsordförandena är "hobby-politiker" och bara sysslar med politik på fritiden.

Det jag tycker är intressant är varför egentligen eleverna protesterar. Man har fått besked i att oavsett vilken lösning man väljer så kommer alla som nu går på skolan få gå kvar. Det handlar alltså inte om deras egen skolgång.  Är det av solidariska skäl? Det hade varit fantastiskt om det var hela sanningen. Men jag är mycket tveksam till om alla dessa gymnasister engagerade sig för yngre elever. Visserligen har det framkommit argument som "Jag vill att min brorsa också ska få gå på Katte", men problemet är att antalet plaster måste minska, antingen för man flytta ett program eller så får man skära i antagningen till utbildningarna. En minskning av motsvarande plaster som ett program ger ju inte de yngre eleverna större chans att börja på Katedralskolan. Frågan är om de är nöjdare om eleverna för sitta i överfulla klassrum eller i dragiga baracker.  

Nej, jag tror snarare att det är den gamla vanliga rädslan av att förändra något. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är eleverna som protesterar. Om de anställda lärarna hade gjort högljudda protester hade jag haft förståelse eftersom det är deras arbetsplats som riskerar att flyttas.

Men just rädslan, eller bekvämligheten att behålla något som det är, känns ibland som en anda som ligger som en blöt handduk över staden. Trots att över 60 procent av stadens invånare består av akademiker, en grupp som ska kunna granska kritiskt och ta till sig information och vara först med det senaste, är det sällan Lund känns särskilt progressivt. Ofta får man höra argumentet "det har alltid varit så". Detta trots att det finns många exempel på där man genomfört förändringar oberoende av folks proteststormar och när man sedan vill gå tillbaka till det ursprungliga möts av samma proteststormar (för vem vill egentligen lämna EU, riva Öresundsbron eller avskaffa den kvinnliga rösträtten idag?). På samma sätt som det inte finns ett självändamål att förändra för förändrandets skull så finns det inget självändamål att behålla saker av tradition och gammal hävd.

Ju äldre traditionen är desto svårare är det att gå ifrån den. Var med om att bevittna Lunds studentnationers parad i samband med siste aprilfestligheterna i Lund. Evenemanget har lockat färre och färre nationsaktiva för varje år och i år var det flera nationer som inte dök upp överhuvudtaget. Jag frågade en av de ansvariga om de inte hade funderat på att göra på något annat sätt. Jag fick en blick som om jag var dum i huvudet och svaret "men det är ju en tradition".

I veckan jobbade jag natt och jag titta lite på TV under en paus. TV 4 valde att kl. 04.30 visa dokumentären om apan Ola (hade säkert otroliga tittarsiffror). Ni kommer säker alla ihåg apan Ola (som egentligen inte alls var en apa utan en schimpans) som figurerade i TV under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Han var bl.a. med i ikväll Robert Aschberg och vann en smula otippat aktie-SM (så "eat shit" alla aktieekonomer som har pluggat ekonomi (eller som vissa säger: "Har pluggat EC")).

Ola har för övrigt drabbats av ett tragiskt öde. Han såldes i hemlighet från Ölands djurpark och sitter för närvarande i en 14 kvadratmeter stor bur i Thailand tillsammans med tre andra schimpanser. Folk över hela världen har i över 10 års tid försökt köpa loss Ola för att ta honom till ett bättre hem.

Förutom att hela historien är väldigt sorglig att han sitter där han sitter och man inte lyckats befria honom på tio hela år så slog jag av en annan sak när jag såg dokumentären. I filmen framkommer det tydligt att Olas fosterfamilj inte ser honom som ett husdjur utan som sin "sin konstige lille son". Man fick se när de hade klätt Ola i tomtekläder där han gång på gång drog av sig luvan. Han ha dessutom medverkat i Strindbergs pjäs på Stockholms stadsteater trots att det egentligen är förbjudet. Och just detta att inte behandla djur som djur utan istället som någon form av pseudomänniska kan göra mig en smula upprörd. Jag har ingenting emot att man oskyldigt sätter på en hatt på ett djur, men när man konsekvent klär dem i "mänskliga" kläder och behandlar dem som någonting som de inte är får jag en olustig känsla.

Även om djur kan vara intelligenta och har känslor etc. så tycker jag att det blir det fel när man låter dem ta en lika stor, eller större, plats som en människa. Har även upptäckt att människor på olika dateingsidor (tänker inte alls gå in på hur jag vet detta) har en förmåga att istället för att presnentera sig själv presenterar sina husdjur och hur viktiga dessa är och vilka olika, mer eller mindre mänskliga egenskaper de har. Som om relationen till dessa djur skulle vara viktigare än en mänsklig relation.

Bilden nedan är hämtad från en tävling i Las Vegas där det gäller att förvandla sina hundar. Tyvärr visar inte bilden nedan vinnaren utan blott förra årets vinnare (som inte alls vann i år). Jag ska inte ge mig in på en diskussion huruvida djur har känslor eller inte, men ibland undrar jag om djur kan känna sig förnedrade och vad de då skulle säga...

- Hörrö Fido! Du ser annorlunda ut... har du gått ner i vikt?
- Äh håll käften!

Jag blir lätt trött på folk som försöker göra andra till någonting de inte är. Det kan handla om att göra djur till människor eller det kan handla om att göra barn till vuxna. Allt för ofta försöker vuxana få sina barn att bete sig på ett sätt som inte är naturligt för ett barn på fem år. De får kläder som påminner om vuxnas (kolla bara hur många frack-outfits och barn-bikinis det finns för barn) och ska helst uppträda som vuxna och förverkliga de vuxnas drömmar, trots att de inte riktigt vet vad de gör. Se bara följande klipp om "little Hercules". :

Som ni har hört så har de svenska björnarna den senaste tiden attackerat jägare på mer eller mindre löpande band. Som svar på detta så kräver nu ett flertal jägare att de måste få skjuta fler björnar. Kan ju låta som ett logiskt argument, men det som vanligt fler aspekter på det hela.

För det första, har någon egentligen reflekterat över varför björnattackerna sker just nu? Är det kanske så att björnarna blir höstdeprimerade och i ren frustration över sin höstångest får ett själskadebeteende som går ut på att attackera jägare för att därmed kunna bli skjutna? För det andra, är det någon som egentligen reflekterat över varför det bara är jägare som blivit attackerade? Är det kanske för att björnar blir extra aggressiva av den testosteronhalt som jägarna utsöndrar och att de även reagerar på svett och annat mög som många jägare luktar?

Nej, jag tror att svaren på båda frågor hänger ihop med att det just nu råkar vara älgjakt. Visst det rör sig extra mycket människor i skogen vilket ökar sannolikheten att någon av dessa stöter på en björn. Men vad många inte tänker på, något som jag diskuterade med min far i samband med höstens första björnattack, är att jägarna även har med sig jakthund. I de båda dödsfallen i höst med björnar så har även jägarnas hundar dödats. Även om björnar mycket väl kan retas upp av människor så är de, i alla fall vad man oftast läser och hör talas om, skygga och undviker människor. Jag tror inte det är en slump att det är just detta beteende som björnen i mors lilla Olle har då den den rusar iväg när mor kommer och skriker. Min far menade att den troligaste förklaringen är att jakthunden letar efter byten i skogen, stöter på en björn, börjar skälla som "en galen hund" vilket får björnen att lacka ur och börjar attackera hunden. Hunden som nu inte är så tuff (brukar ju inte vara några jättehundar vi talar om, utan typ storleksordningen som en Beagle). Hunden springer tillbaka till husse eller matte och gömmer sig bakom denna för att få skydd. Björnen kommer rusande och ser att det står en människa mellan honom och hundskrället som väckt honom precis när han slumrat till i sitt ide. Tror vi att björnen bryr sig om denna stackars jägare som står i vägen... inte troligt.

Jag tycker också att björnen i någon mening har en rätt att försvara sig. Om de bara ger sig på jägare (vilket de som sagt har en tendens att göra), dvs. samma jägare som under björnjakten gör allt för att ta livet av dem, så borde björnen ha rätt att även attackera jägaren. Det blir lite mer "fair play" och "den som ger sig in i leken får leken tåla" på det viset. Men när björnarna börjar ge sig på skogspromenerande pensionärer och polska bärplockare, då är måttet rågat och då tycker jag att det finns mer legitima skäl att skjuta av björnar. Fast å andra sidan... björnen var troligen i skogen först så klart att björnen blir lack när vi kommer och våldgästar hans hem, vi har dessutom oförskämdheten att ta med oss både hund och vapen. När björnarna tar över mina territorier, som stambordet på Bishop, då är jag för en ökad björnjakt.

Det är fortfarande möjligt att björnstammen växt sig för stor och att den skulle må bra av att reduceras en smula. Men jag tror att man skulle kunna få ner antalet björnattacker lika mycket om man istället reducerade antalet jakthundar.

Foto: Magnus Elander (Rovdjurscentret De 5 Stora)

Har tidigare slagits av den otroliga ironin över dansken som sprang in på planen i EM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige. Detta eftersom Parken i Köpenhamn är sponsrad av Carlsberg och dansken hade enligt egen utsago druckit 15-20 öl innan matchen (vilket troligen innebär att det var mellan 20-30 stycken). Dessutom så bodde ju dansken i Sverige.

I helgen så drack jag lite öl inköpt i Danmark, även detta var Carlsberg. Ironin över "Parkenincidenten" blev än större när jag såg hur Carlsberg designat sina Hof-burkarn. Carlsberg är en av huvudsponsorerna för hela EM i Österrike och Schweiz. Fint så... men de har dekorerat burkarna i Danmark med Dannebrogen och mottot "Vores øl, vores EM". Detta gör ju hela Danmarks EM-debacle ännu roligare och spär ytterligare på ironin. Undrar förresten hur Carlsbergs PR- och markandsavdelning känner sig. Detta kanske dessutom förklarar varför det var extrapris på Carlsberg på Bottleshop.

Apropå Carlsbergs slogan " Vores øl" så läste jag att några studenter på IT-universitetet i Köpenhamn gjort det första "open-source-ölet" och döpt det till just "Vores øl" (eller "FREE BEER version 1.0). Man skulle kunna tro att en multinationell koncern som Carlsbergs skulle bli lite sura för att de använder deras slogan, men icke. Det danska "gemytet" visar sig som vanligt och Carlsbergs presschef tycker att idén med open-source-öl bara är kul, skoj och rolig. FREE BEER har kommit ut med flera recept efter detta. Den senatse versionen är 3.2.

Läste i Metro om svenskar med namn efter rockstjärnor. Tydligen finns det t.ex. 162 stycken Ozzy, 21 Ringo och tyvärr 1 som heter Markoolio i vårt avlånga land. Kunde inte låta bli att själv söka lite på namn. Kan meddela att det i Sverige finns:

• 12 kvinnor som heter Twilight (varav 2 har det som tilltalsnamn)
• 372 män har namnet Tiger (varav jag känner 1)
• Det finns 1 person som heter Daim
• 1 kvinna som heter Pink
• 10 män som har förnamnet Blå och 5 som har förnamnet Röd.
• 23 män som heter Gandalf (tyvärr finns det inte någon kvinna med efternamnet Grå som de skulle kunna gifta sig med). När vi är inne på Sagan om ringen så kan jag säga att det finns 21 Frodo, 38 Legolas, 10 Gimli, 40 Aragorn, 33 Galadriel samt 6 Sauron i landet.
• 16 män som heter Rambo och 2 som heter Batman
• Tillsist så är det 4 personer som har det tvivelaktiga nöjet att ha tilltalsnamnet Stalin samt 1 person som har tilltalsnamnet Hitler.

Kan även avslöja, för er som inte visste det, att MacGyver heter Angus i förnamn.

Har som jag nämnt tidigare lite semester för tillfället. Tyvärr tar man inte tillfället i akt och gör sådana saker som man kanske borde göra. Istället sitter man framför någon av dumburkarna, datorn eller TV:n. Har kommit på mig själv med att titta på TV utan att jag egentligen bryr mig om vad det är som visas. Så här på dagtid är det dessutom sällan som något av värde visas. Det som sänds är i stället allehanda frågelekar som går ut på att man ska gissa ord, talkshows eller TV-shop. Lite ironisikt förresten med frågeprogrammen. Orden är så lätta att lura ut så att man hemma i soffan ska bli så glad över hur smart man har varit som kommit på ordet att man väljer att ringa in till programmet. En bråkdel av alla som ringer in kommer fram, den som kommer fram vinner oftast runt 2000 kr (trots löften om stora jackpoter) och de som inte kommer fram blir av med en massa pengar på telefonräkningen. Det är dessa människor, arbetslösa, studenter, arbetslösa studenter, pensionärer och andra grupper med lite pengar som ser sin chans att dryga ut kassan med en enkel frågelek som tillslut hamnar med gigantiska telefonräkningar. Snabba pengar blir det, fast de flödar åt fel håll.

Ungefär samma fenomen och resonemang som gäller kring nätpoker. Alla som spelar nätpoker känner någon nära som lever på sin nätpoker. Att leva på sitt spelande är givetvis alla närpokerspelares dröm. Ingen av alla som jag känner som spelar nätpoker går minus på sitt spelande. Frågan är då hur man kan leva på sitt nätpokerspelande när ingen förlorar några pengar? Poängen måste ju vara precis som lotto, att många förlorar lite och att få vinner mycket.  

Det är antagligen även dessa arbetslösa, uttråkade människorna som är de enda som handlar på TV-shop. Vem vill egentligen ha en "Swivel sweeper" som bara kan ta upp russin och stora hårda saker, som dessutom sprätter iväg smulorna så att man i slutänden får städa en större yta än man egentligen tänkt sig. Jag bryr mig inte om den är jättelätt och går i rotera i 360 grader om det inte blir rent. Är dessutom övertygad om att vissa av produkterna fungerar ännu sämre i verkligheten än vad det verkar på TV. I klippet nedan fungerar dock antagligen stegen lika dåligt på TV som verkligheten:

Apropå magtränare så är jag dessutom fascinerad över att de som använder produkten ifråga är otroligt vältränade på hela kroppen och inte bara magen. Dessutom så blir kvinnor smala och slanka och män blir muskulösa. Fantastiskt!

Min favorit är annars en produkt som fanns för ett ganska långt tag sedan. Det var en plastplatta med kanaler på ena sidan som gjorde att upptining av fryst mat gick mycket fortare. De förklarade det hela med att rännorna gjorde att luften cirkulerade genom rännorna och drog med sig varmluften som i sig tinade upp matvaran. För att visa hur den fungerade lade de en isbit på en platta och en i en handflata. Isbiten på plattan tinade mycket fortare än den i handen. Nu var det inte så bra som det verkade. Min bror (du får gärna rätta mig gärna om jag mins fel) ringde in till TV-shop och förklarade det fantastiska i att de hade lyckats utvinna värmeenergi ur luften. Efter en viss pinsam tystnad på andra sidan luren förklarade de att man var tvungen att koka platten i ett visst antal minuter innan man lade på maten. Problemet var bara att detta inte nämndes under hela reklamen. Men isen smälte fort i alla fall...

Har semester för tillfället... ägnar mig rätt mycket åt att titta på TV och pilla navelludd (dvs. göra ingenting). Diskuterade navelfenomenet på en fest i helgen.

Eftersom navlen är en rest från fostertiden och navelsträngen så borde rimligen alla däggdjur som föder levande ungar ha en navelsträng och sålunda en navel. Men frågan är när man såg en ko-navel eller en hund-navel senast? Det är ju inte så att man ser navelhål på skinnfällar eller på skinnjackor.

Det är möjligt att andra däggdjur antingen inte gör något åt sina ungars navelsträng, eller så biter de av den på ett speciellt sätt, så att det inte blir samma typ av ärr som hos människor. Men om det är möjligt att kapa navelsträngen utan det blir några spår hos alla andra djur, varför gör man inte samma sak på människor. Fast då kanske det ludd som i vanliga fall hamnar i naveln hamna i en urgröpning långt ner på kroppens ryggsida, och där är det kanske inte så trevligt att man pillar ludd (eller något annat heller för den delen).

Detta ger givetvis upphov till en mängd följdfrågor. Om nu djur har navlar (oavsett om vi ser dem eller inte), har de då ludd i dem och i så fall pillar de bort luddet och om djur har navelludd är deras ludd också gråblåfärgat, oavsett vilken pälsfärg de har?

Blir en lång natt fylld av grubblerier...

Fick ett mail idag från en person som läst min blogg och som inte höll med om vissa saker som jag skrev. Hade jag haft något morgonkaffe så hade jag troligtvis satt det i halsen, för brevet var skrivet av ingen mindre än vår allas "Robinson Martin", dvs Martin Melin.

Anledningen till att han skrev var givetvis inte för att han tyckte jag skrev så himla bra utan för att han vill informera mig om vissa saker vad gäller mitt tidigare inlägg om Robinsons 10-års jubileum. Hans kritik gick ut på att jag hade angett att han var medförfattare till några böcker som han inte varit med och skrivit (pinsamt misstag, det erkänner jag), att han skulle använda pengarna till husköp och inte bröllop samt att han och hans dåvarande sambo var och tittade på hus innan de separerade. Men oavsett vad hans intentioner var när han i TV berättade att pengarna skulle användas till husköp och det faktum att han faktiskt tittade på hus så kan man inte komma ifrån att stora delar av svenska folket kände sig lurade när kvällspressen slog upp nyheten om att det inte blev något husköp.

Han hade även kommentarer vad det gällde hans yrke som opublicerad författare. Han skrev att "det kallas för att driva med sig själv". Fantastiskt att ha en före detta dokusåpastjärna med självironi! Uppenbarligen är inte alla som "Robinson Robban" eller "Big Brother Linda". Det Martin Melin tyvärr missat var, att i en intervjusituation, speciellt när det handlar om skrivna intervjuer, så är det svårt, ja nästan omöjligt, att återge ironi. Speciellt i en intervju där det inte går att skönja spår av ironi i resten av intervjun. Det är ganska svårt att som läsare upptäcka ironin när det bara står "yrke: polis och opublicerad författare". Men det dröjer kanske inte länge innan han kan stryka "opublicerad" från sitt CV. Han berättade att han har två alster som han ska skicka in till ett bokförlag i slutet av månaden. Återstår att se om det blir någon kioskvältare...

Lycka till Martin Melin! Hoppas din karriär som författare går bättre än Jan-Emmanuels karriär som politiker och att dina böcker blir intressantare att läsa än det är att se Pål Hollenders porrkonst.

Hade en bekant när jag gick i skolan. Redan när jag träffade honom första gången tyckte jag han var lite märklig. Det tog ett tag innan jag insåg att de flesta i hans omgivning tyckte han var väldigt speciell. Han hade bl.a. egenheten att ljuga. Det var inte bara små vita lögner utan även ganska stora som dessutom var väldigt lätta att avslöja. Vissa av hans lögner verkade vara väldigt omotiverade och tillsynes utan mening. Ena stunden kunde han vara trevlig för att i nästa stund vara helt omöjlig att ha att göra med. Det är klart att man retar sig på en sådan person.

Till en början blev han mobbad, men det övergick så sakteliga i ett visst överseende med hans beteende. Det fanns dock alltid en syn på denna person och en viss känsla kvar, någon form av förakt, eller kanske hån och idiotförklarande.

Träffade på en gemensam bekant till denna person härom året. Han berättade att personen fått diagnosen schizofreni.

På bråkdelen av en sekund trillade alla pusselbitarna på plats. Allt fick en förklaring, en etikett. Det mest skrämmande var att denna känsla av förakt försvann på ett ögonblick. Många av hans handlingar kan säkert härledas till en begynnande psykisk sjukdom, men ändå så dömde vi honom för hans beteende. Jag kände mig otroligt dum och bortgjord. Lite som att bli tagen på bar gärning både med byxorna nere och med handen i kakburken.

Det är klart att vi inte kunde veta att han ett antal år senare skulle få en diagnos, men vi brydde oss inte om att fundera på bakgrunden heller, utan vi dömde snabbt, hårt och obevekligt. Det som gör mig en smula rädd är att man antagligen gör om samma misstag idag. Hur många personer dömer man inte efter få av deras handlingar? Det kan vara en enskild handling det kan vara människor vi inte känner, men ofta ger vi dem snabbt epitet som "idiot", "riksmongo" eller kort och gott "dum i huvudet". Detta gör vi utan att ens reflektera över vad dessa personer kan tänkas ha med sig. Det behöver givetvis inte vara en psykisk diagnos utan kan lika gärna vara en tillfällig händelse som en hund som nyss avlivats, bråk med frugan, jobbig barndom eller fick nobben på det lokala danshaket i helgen.

Jaha... nu är jag lite irriterad igen. Socialstyrelsen lämnade för någon dag sedan vägledning på hur lång sjukskrivning man ska ha efter olika sjukdomar.

Det är väl fint så... man kan visserligen tycka vad man vill om att en statlig myndighet går in och försöker styra upp att olika läkare i olika regioner ger olika lång sjukskrivningstid för samma sjukdom. Tyvärr så verkar ett par av våra stora opinonsbildare bland slentriansvensson (läs Aftonbladet och Expressen) fått det hela om bakfoten och väljer att måla upp det hela som att inte har rätt att vara sjukskriven vid vissa sjukdomar och att de här riktlinjerna gäller alltid alla. Dessutom har de öppnat upp ett forum för diskussion med ett underlag som inte är sakligt. Ofta så tror jag att sjukskrivningar görs slentrianmässigt utan någon större vetenskaplig förankring (något som bl.a. Svenska Dagbladet refererar till vad gäller samma nyhet). Att nu socialstyrelsen ger vägledning för diskussionen vid sjuksjuk tycker jag är naturligt och dessutom bra. Är säker på att de flesta läkare faktiskt välkomnar all vägledning de kan få i sjukskrivningsdjungeln.

Läser man vad förslaget egentligen innebär (vilket uppenbarligen en stor del av Aftonbladets läsare och dess journalister inte verkar vara förmögen till) så ser man för det första att förslaget är tänkt som en grund för diskussion, dvs. man ska alltid bedöma fall till fall. För det andra så innebär det inte att man inte har rätt att vara sjuk. Att det t.ex. står att sjukskrivningstiden för influensa är 0 veckor innebär att du normalt ska vara tillbaka på arbetet efter 1 vecka (det krävs sjukskrivningsintyg efter 1 vecka). Men skull det vara så att du dag 8 har 41 graders feber och frossa så kommer du med största sannolikhet att bli sjukskriven ytterligare ett tag.

Riktlinjerna grundar sig på erfarenheter av hur lång sjukskrivning olika sjukdomar kräver. Allt för att människor inte ska vara sjukskriva i onödan mot allt vad vetenskap och beprövad vetenskap föreskriver.  

Sedan ska man helst känna till lite om Socialstyrelsen. De har olika nivåer på skrivelser. Högst upp finns författningar som är den skarpaste formen av regler som socialstyrelsen ger ut, därefter kommer i fallande skala; riktlinjer, allmänna råd och vägledning. Dvs. dessa råd är tänkt som en hjälp till läkare snarare än att vara bindande. Att man ska göra en individuell bedömning ser jag som självklar. Bara för att socialstyrelsen har gett ut råd om vård vid stroke eller hjärt- kärlsjukdom innebär inte det att alla ska behandlas exakt lika, men det finns grundkrav på vad man kan förvänta sig vid en viss typ av sjukdom. Sedan finns det en mängd faktorer som spelar in vid såväl dessa sjukdomar som vid frågan om sjukskrivning.

Att Aftonbladet sedan försöker ge sin in i en genusdiskussion kring sjukskrivningsråden och olika diagnoserna gör det hela ännu mera pinsamt och visar hur dåligt påläst man egentligen är. Man jämför t.ex. bröstcancer och prostatacancer där råden för sjukskrivning är 2-3 veckor respektive 6 veckor. Någon av Aftonbladets läsare menar att "Som vanligt är det en massa män som bestämmer". Vet de överhuvudtaget vad de pratar om? Jag säger inte att mastektomi (vilket är vad jag tror de menar när de pratar om bröstcancer) är ett trevligt ingrepp, jag har själv bevittnat ett sådant ingrepp. Det innebär att man helt enkelt tar bort bröstet med cancertumörerna. Det är ett relativt enkelt ingrepp eftersom bröstet sitter ytligt och du har inga stora blodkärl som komplicerar operationen. Givetvis kan det innebära psykiskt lidande vilket är något som man måste ta ställning till och bedöma från fall till fal, men för själva operationen är nog 2-3 veckor rimligt. En prostatacancer (som ej har spritt sig) där man väljer att opera bort prostata (står inte heller uttryckligen men de borde syfta på radikal prostatektomi) kräver en större operation. Patienten måste ha urinkateter 2-3 veckor och risk för blödningar finns vid krystningar och t.ex. cykling. Är inte säker på att lika lång sjukskrivningstid är rimligt för dessa två diagnoser hur jämställt jag än önskar att det skulle vara mellan män och kvinnor. Det finns säkert exempel på omvända exempel där "kvinnliga" diagnoser har längre sjukskrivning än manliga dito. Hela diskussionen är trams!

Blir även trött på att man på något vis försöker härleda denna vägledning till regeringen Reinfeldt och deras iver att spara pengar för att kunna sänka skatter för rika personer. Det räcker med att gå in på Socialstyrelsens hemsida för att ta reda på att Socialstyrelsen fick uppdraget av regeringen 2005, dvs. Göran Persson & Co. Tror inte heller att regeringen har haft särskilt mycket att säga till om med tanke på alla de experter och specialistgrupper som varit involverade i vägledningarna. Detta torde snarare vara ett av Socialstyrelsens mest underbyggda och välförankrade dokument.

All motargument finns egentligen samlade på Socialstyrelsen hemsida med "frågor och svar" gällande denna vägledning. Hade egentligen bara kunnat publicera en länk dit direkt, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig en smula.

Läste även att vår Hertiginna över Gästrikland och Hälsingland fått en egen specialkurs på Stockholms universitet med bara fem kursdeltagare. Att lärartätheten är löjligt hög och att det saknas beslutsprotokoll från när man inrättade kursen är väl bara att vänta sig. Ingen vill ju stöta sig med knugen. En högskola lika för alla... jojo

Undrar varför just hon särbelhandlats...

När jag saknar inspiration i livet, när jag känner mig lite nere eller när jag bara vill bli underhållen brukar jag alltid göra en sak. Jag går till min bokhylla, tar fram bokpaketet av en av mina stora idoler, Tage Danielsson, och sätter mig och bläddrar iden. Jag hittar alltid någonting som jag glömt bort som får mig att fnissa till eller ge mig inspiration. Efteråt brukar jag visserligen vara tankfull, men i alla fall på gott humör.

Häromkvällen var en sådan dag. Sagt och gjort, jag gick till bokhyllan (tog även omvägen förbi barskåpet och en liten whisky för säkerhets skull). När jag suttit ett tag och låtit mig fyllas med Tages underfundigheter och ordvrängerier inser jag att den politiska satiren i Sverige är, om inte död, så i alla fall lagd i respirator. Efter Hasse & Tage och "Helt apropå" har det varit ett vakuum i den svenska politiska satiren. I alla fall den typ av politisk satir som inte går ut på förlöjligande och annan plump förnedring, dvs. klassiks lyteskomik. Den kan givetvis vara rolig, men man kan aldrig kalla den för intelligent eller ännu mindre politisk satir. Man skriver och skämtar om att Göran Persson är tjock och Lars Leijonborg har fånig röst. Såg följande bild på en blogg av någon form av stå-upp:are (av förklarliga skäl inte någon av de kända).

Förekommer en hel del bilder, eller bilder med enstaka meningar, med politisk satir. Även om detta fyller en del av tomrummet vad gäller satir så är det inte tillräckligt. Det är inte alla frågor som kan visualiseras på detta sätt. Gillar skarpt Jan Bergelin. Han har en förmåga att ta upp samhällsfrågor och aktuella händelser på ett väldigt humoristiskt sätt. Visar ett exempel nedan:

Nu är det mycket möjligt att jag letar efter politisk satir på fel ställen och att satir numera är sådan som inte finns i de klassiska medierna utan har flyttat ut på Internet och folks bloggar. Men jag saknar den i alla fall och skulle gärna vilja hitta den. Och även om den skulle finnas där ute så har jag svårt att tro att den är lika genomtänkt som vissa av Tages alster. Nu var både Tage, och för den delen även Hasse, väldigt begåvade. Men jag har inte sätt någon modern motsvarighet till t.ex. Tages monolog om Sannolikhet.

Vad beror det här på? Är det så att det politiska klimatet är så försiktigt att man för det första gör allt för att vara överens offentligt, för det andra så verkar det inte finnas en politiker som är villig att uttala sig spontant utan att diskuterat det med sina informatörer, PR-stab och partikamrater. Reinfeldt har suttit som statsminister i ett år utan att man gentligen har märkt att han varit där. Han säger väldigt lite och verkar högst försiktig, rädd för att göra bort sig och stöta sig med någon. Har det kanske med svårigheten att utröna vad de enskilda politikerna eller partierna står för? Att moderaterna numera är mer socialdemokratiska än sossarna själva och har gått så långt i sin strävan åt vänster att de till och med försökte lägga beslag på epitetet "arbetarpart". Hade det varit möjligt på Gösta Bohmans tid? Ganska tveksamt... Någonting som hade lämpat sig för satir? Absolut!

Har det kanske att göra med att de politiska frågorna blir mer och mer komplicerade? Att det inte längre handlar om "ja" eller "nej" utan det finns en uppsjö av mellanalternativ, och eftersom alla partierna vill ha röster både från ja- och nej-sympatisörerna så lägger de sig någonstans mittemellan. Svenskarna är inte sämre utan vill inte sticka ut och bli insorterade i fack och kategorier utan ställer sig i fållan i mitten. Det märks inte minst i våra senaste folkomröstningar. I kärnkraftsomröstningen vann alternativ tre, dvs. lägg ner kärnkraften, men inte riktigt än, när Sverige röstade om EMU så sade man att röstar vi nej nu kan vi gå med senare, vilket troligtvis bidrog till att det tillslut blev ett nej. Visar återigen att Sverige är och förbli mellanmjölkens land!

Jag tror det är detta som även speglar det allmänna ointresset för politik. Det har blivit för komplicerat för att vara riktigt intressant för gemene man. På grund av ointresset så sprider sig en osäkerhet in bland människor. Vi vågar inte ta ställning och därmed så försvinner möjligheterna till en vettig debatt och polarisation något som är fundamentalt för den politiska satiren.

Ironiskt nog så är det nog inte bara politikernas försiktighet som bidragit till bristen på politisk satir, utan även vår egen osäkerhet och ängslan. Jag tror även, och även det är en smula ironiskt, att politisk humor och satir är ett utmärkt vapen för att öka den politiska medvetenheten hos folk. Ju lättare man gör det för folk att ta till sig ett budskap, oavsett vilket budskap, desto fler gör det. Humor är ett otroligt lätt sätt att sätta svåra frågor på sin spets.

• När personerna i brottardräkter samt cirkusdirektören i hög hatt gör entré. Ingen vet vilka de är och de vet inte att det inte är en temafest.
• När en något för överförfriskad diabetiker från Malmö efter att på ganska bordusa sätt talat om för värdinnans väninna att han ska gifta sig med henne, därefter pekat med det fula fingret åt henne för att slutligen lyfta upp henne på axeln och därefter snurra runt och ser till att hon slår huvudet i kylskåpet. 
• Den orutinerade rutinerade mannen som trots tidigare minnen (nåja) från Malmö ser till att hamna i samma horisontella läge med nutritionsproblem en gång till.

Trots dessa kodak-moments så finns det tyvärr bara bilder från den sista punkten (tyvärr både för att det saknas för de andra två punkterna och tyvärr för personen det handlar om i den tredje).

Vad gäller den sistnämnda punkten vill jag även säga att jag bara hoppas att han mår bättre än vad denna personen gjorde.