magnus sandberg

Fick följande bild tillskickat mig av PL. Han skrev bl.a: Det som är överstryket med blyerts gjordes på alla lappar innan de delades ut.. Det som står under blyertsen är "..än andra".

Såg för några veckor sedan sista 10 minuterna av en SVT dokumentären "Fördärvet" som handlade om Gillberg-Kärfve. För er som inte känner till bakgrunden till det hela kan man i korthet läsa om det här. Eftersom artiklen är skriven 2005 kan tilläggas att Gillberg och Göteborgs universitets dåvarande rektor Gunnar Svedberg i juni 2005 dömdes till villkorliga domar och dagsböter för att inte ha lämnat ut det forskningsmaterial som Kärfve begärt. Gillberg överklagade till hovrätten som fastställde tingsrättens dom. Gillberg begärde resning i HD men beviljades inte prövningstillstånd. Han har därefter anmält ärendet till Europadomstolen. Det finns betydligt fler aspekter och detaljer vad det gäller konflikten och i princip allt som är skrivet om dem på nätet är antingen skrivet av anhängare till Kärfve eller Gillberg.

Inte heller "Fördärvet" är ett opartiskt inlägg i debatten, vilket man nog skulle kräva av ett public service företag. Av ren nyfikenhet gick jag in på SVT's hemsida för att se hela dokumentären då jag misstänkte att den säkert skulle debatteras. Mycket riktigt så gick "tangentborden varma" på SVT's diskussionsforum (och på många andra forum).

Efter att ha läst ett antal inlägg insåg jag att de antingen var skrivna av anhängare till någon av de båda kombattanterna och att i stort sätt alla inlägg handlade om programmet varit partiskt och/eller om Gillberg och Kärfve hade rätt i sak, dvs. enkelt sagt om sjukdomen damp och ADHD finns eller inte. Jag kommer inte att lägga mig i den debatten och har egentligen ingen kunskap i området för att uttala mig om det över huvudtaget. Men det som jag tänker ta upp som jag tycker är verkligt intressant är att ingen verka vara intresserad av att diskutera Gillbergs själva agerande i sak, dvs. en forskningsetisk vinkling av det hela.

Att en professor, en person med den högsta akademiska titeln man kan få, och som ska vara ett föredöme för studenter och forskare, agerar på ett sätt som gör att man inte kan granska hans forskning öppet tycket jag är anmärkningsvärt. Det är egentligen oväsentligt om han har fuskat eller inte. Det märkliga är att både han och Göteborgs universitet (GU) verkar ha motsatt sig en oberoende granskning. Vad jag har förstått så har en forskare från GU fått tillgång till materialet i fyra timmar och han kunde inte styrka att någon oegentlighet begåtts (men vem kan det efter fyra timmar och 22 hyllmeter material). När Gillberg senare inte följer kammarrättens dom utan istället förstör materialet (jag vet att det inte var han som gjorde det, men det är mer än hyfsat naivt att tro att tre av hans kollegor (däribland hans fru) skulle förstöra över 20 års forskning utan hans tillstånd eller vetskap) har han för alltid omöjliggjort en granskning som skulle kunna komma fram till att han inte fuskat. Eftersom man inte längre kan styrka oegentlighet inom hans forskning så finns det inget som har hindrat att han nyligen fått ett anslag från Vetenskapsrådet på 2,5 miljoner kr.

Akademin i allmänhet och forskningen i synnerhet bygger på en öppenhet, noggrannhet och öppenhet. För att kunna verka som forskare krävs att allmänheten har ett förtroende för den forskning som bedrivs. Då är en sådan här historia förödande. Jag är av den åsikten att Gillberg och GU skulle ha fått en strängare påföljd, även om Gillberg skulle kunna anses ha rätt i frågan om existensen av DAMP/ADHD. GU och Gillberg har på allvarligt sätt misstänkliggjort forskningen och kan på ett allvarligt skadat synen på det arbete som Sveriges olika forskare bedriver.

Är det inte lite märkligt... Alliansen har sedan lång tid tillbaka velat avskaffa kår- och nationsobligatoriet. Man har framför allt stött sig på det ideologiska argumentet att man inte ska tvinga människor med i en organisation eller förening utan att varje individ måste få göra ett aktivt val.

Samma partier vill nu införa en obligatorisk A-kassa, dvs. de vill tvinga in människor i en organisation trots att de själva inte vill.

Vad hände egentligen med politikers ideologier och övertygelser? Är det bara "kappan efter vinden" som gäller nu mera?

Är det bara jag som tycket att den här artikeln är lite märklig. Eller egentligen är det inte artikeln, utan miljöpartistens försvar. För det första så kan du lätt spela härskartekniksbingo på alla hans citat. Eller vad sägs om att sätta ett kryss på förlöjligande på "Det här är sjukt, bara trams. Ungdomarna vet inte vad de pratar om. De har ingen bakgrundserfarenhet och kan inte förstå varför en person som jag skriver som jag gör, säger René Lundström, född i Belgien".

Men det som egentligen är det märkliga är att en person som själv varit med om att tvingas byta religon, språk etc. själv vill tvinga andra att göra det. Det är lite som att säga att det inte är något fel med att slå barn med argumentet att jag själv blev slagen och minsann inte tog någon skada av det. Försöker man bemöta sakargumentet att det är fel på att slå barn genom att säga att barn far illa så går man på något vis automatiskt till personangrepp på personen som då har blivit slagen. På samma sätt är det svårare att argumentera mot hans motion och man har i artikeln också valt att lyfta fram det faktum att han behandlades "som en liten prins" men att de ställde hårda krav vilket fick till följd att han gjorde militärtjänst och bytte religion och blev protestant.

Men det som jag tycker är märkligast av allt ihop är att en person med hans bakgrund, hans far var "oliktänkande motståndsman" och fängslades av nazisterna, vill skicka bort alla oliktänkande som kommer till Svedala som inte vill följa de normer och kulturlagar som kommunen sätter upp. Jag har dessutom hört att tvång är jättebra om man vill försöka få folk att göra något.

Jag säger inte att Lundström nödvändigtvis har lidit eller farit illa av att han tvingades ändra religion etc. Men det är viss skillnad när man kommer som barn till en, uppenbarligen, kärleksfull familj och att då anamma deras kulturella traditioner. Det är en annan femma att få hela familjer med personer i olika åldrar att avstå sin religion. Jag menar, vi svenskar är ju inte så lysande på att anpassa oss själva. Hur många länder har inte svenska skolor där de svenska barnen får gå. Där ligger även bostadshusen och affärer (ta bara Costa del Sol som exempel, de har tom. en egen tidning). Givetvis är områdena ofta väl inhägnade så att man inte riskerar att stöta på lokalbefolkningen. Vi svenskar kan ju inte ens avstå knäckebröd och sill på midsommarafton utan vi tar med oss det till Mallorca eller åker till närmaste IKEA.   

Om man av någon anledning ändå någonstans av någon outgrundlig anledning beslutar att invandrare "ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning" (menar SDS med "kvinnors lika värde" att alla kvinnor är lika mycket värda eller menar dom kvinnor och mäns lika värde?) så tycker jag att alla "svenskar" också måste skriva på ett likadant kontrakt. Men jag anser att "bestraffningen skulle vara det omvända, alla som inte lär sig kvinnors och mäns lika värde istället borde skickas till Svedala.  

Har precis tittat på första halvlek mellan Göteborg och Norrköping i fotbollsallsvenskan. Frågan som jag ställer mig är vilket ljushuvud är det som har kommit på att allsvenskan ska ha premiär i samband med att Champions League är inne i slutfasen? I relation till veckans kvartsfinaler mellan Liverpool och Arsenal samt Manchester United och Roma så upplevs svensk fotboll gå otroligt långsamt. Lägger man dessutom till att denna första halvlek mellan IFK och Peking bestod i en orgie i felpass, bollar utan adress, snedsparkar, halkande spelare, grötigt spel, spelare som inte kan dribbla, spelare som får bollen för långt ifrån sig och spelare som envisas med att ta ner bollen på knäskålen så är bilden av svensk fotboll inte särskilt ljus. Det var som om de båda lagen enbart bestod en massa Håkan Mild och Klas Ingesson. Det var där nästan löjligt signifikativt att det mål som faktiskt gjordes i första halvlek var ett självmål.

För att ytterligare spä på fotbollsmisären så spelades matchen på ett öde Nya Ullevi där kommentatorerna satt så långt ifrån planen att de hade svårt att se vad som hände. Trots detta försökte de plocka fram något "genialt" och "enastående" i varje halvtaskig prestation. Allt detta ackompanjerades av IFK Göteborgs klack som medelst baskagge och bröliga mansröster dissekerade varje klassikiskt musikstycke genom att vråla ut "IFK", "Änglarna", "Tjalala" eller något annan originellt.

Pratade med en hängiven FF-supporter efter matchen mot Elfsborg som konstaterade Malmö hade spelat kasst och att det enda positiva var att Elfsborg spelat lika dåligt. Jag får hålla till godo med Champions League så länge som det varar. Efter det får jag väl följa någon annan publiksport som t.ex. Bowls. Säger precis som Hammarbys damlag i fotboll: Varför välja världens 38:e bästa liga när du kan välja den bästa? Nä, det kommer nog att dröja innan jag ser på allsvensk fotboll igen.

Ar idag bl.a. funderat på två saker... Den ena är varför barn fortfarande uppfostras till att alltid äta upp allt på tallriken. Det kanske var viktigt i Fattigsverige där man inte kunde låta något gå till spillo, men knappast idag då de flesta familjer inte har problem att få mat på borden. Det är klart att det är bra att man lär barnen att det finns en koppling mellan handling och konsekvens, men det borde finnas tillräckligt med situationer utanför själva matsituationen där detta kan manifesteras. Det viktiga borde inte vara att barnet äter upp utan att barnet äter tillräckligt. Att bedöma hur stor portion barnet har tagit (eller fått) och när barnet inte vill äta längre bestämma hur mycket och vad av det som är kvar som barnet ska äta.

För ätmönstret sitter kvar som vuxen. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med det sista på tallriken och verkligen tryckt i mig det efter "det är fult att inte ära upp" och "äter du inte upp allt får du ingen efterrätt". Och hur mätt man än är så trycker man alltid i sig efterrätten. Är det konstigt att medelvikten bland barn ökar? Det är dessutom fortfarande så att man inom barnhälsovården anser att det är mer alarmerande om ett barn ligger under normalviktkurvan (även om den ligger stabilt under) än om kurvan ligger motsvarande över normalkurvan. Man anser i någon mening att det alltid är bra att ha lite extra att ta av... speciellt ifall ryssen och kriget kommer.

Jag anser fortfarande att ett av de lättaste sätten att gå ner i vikt, eller undvika övervikt, är att äta mindre. Att lyssna på sin kropp och sluta äta när man är mätt. För det är ofelbart så att om man inte gör av med alla kalorier som man stoppar i sig så går man upp i vikt. Det är klart att du kan äta lika mycket men av saker som innehåller färre kalorier eller att röra på sig mer så att man gör av med fler, men att äta mindre kräver sällan några större ändringar av vardagen.

Det andra som jag funderat på är varför så många svarar med namn i mobiltelefonen, i alla fall när det är en privat mobiltelefon. Ofta har du numret till den som ringer lagrat i telefonboken och du är därför i det närmaste 100 procent säker på vem som ringer. Lika så är den som ringer i det närmaste 100 procent säker på vem han eller hon ringer eftersom de lika ofta har numret lagrat i sin telefon. Det blir därför väldigt tramsigt att den som svarar presenterar sig, eftersom den som ringer vet vem denne har ringt och om den som svarar presenterar sig förväntas den som ringt berätta vem det är som ringer, vilket är lika fjantigt eftersom den som svarar ofta redan sett detta på sin telefon. Därför borde det räcka med att bara svara "Hej", följt med uppringarens namn. Det hade varit en annan femma när Televerket bara bestod av en massa telefonister som satt och kopplade samtal till höger och vänster. Det var antagligen som en ända stor lottodragning, att det kunde bli vilket nummer som helst i slutändan, ibland blev det vinst och ibland nit. Dessutom fanns det en massa betjänter som svarade i herrskapets telefon (det har man ju sett på de gamla pilsnerfilmerna med Thor Modéen) och då fanns det klart en poäng med att presentera sig, annars kunde man inte förvänta sig att disponenten behagade ta emot rikstelefonsamtalet.

Grosshandlaren själv telefonerar...

En rolig episod apropå nyss nämnda Modéen är att han och kollegan John Wilhelm Hagberg den 7 mars 1935 dömdes till 75 kronor i böter enligt paragraf 13 i Ordningsstadgan, för att han varit för rolig i samband med en matiné på juldagen i Sportpalatset i Stockholm. Han skall bland annat ha burit en alldeles för rolig hatt. Polisen idag är alldeles för slapphänt. Eller så är det kanske lagen som chanserat... Jag vet alldeles för många som borde bli bötfällda sin klädsel. Undrar förresten om polisen insåg det komiska i sin bötfällning och bötfällde sig själv enligt samma paragraf, fast det är klart, de bötfällde ju inte honom på juldagen.  

Gårdagskvällens höjdpunk, eller höjdpunkter, var när en person med alldeles för många akademiska poäng berättade en historia och kommer in på hur stark sprit man kan göra. Han berättar om den gången då han köpte 104 procentig sprit...

När det sedan till efterrätt serveras kladdkaka till alla utom en, som får glass med chokladsås eftersom denne är vegan, kläcker samma människa ur sig: "Vadå, innehåller den här kladdkakan kött?"  

Ibland är jag förvånad över vissa personer som jobbar inom så kallade serviceyrken. Man betalar för en tjänst och en viss service men servicen utförs av somliga ytterst motvilligt. Till exempel kan jag ta en taxichaufför som jag stötte på i Danmark i söndags morse. Vi ville hem från Köpenhamn och efter långa diskussioner, långa diskussioner och kissepaus utanför USA:s ambassad (förlöpte utan att vi blev tagna som terrorister) och efter ett missat tåg från Österport beslutade vi oss slutligen för att faktiskt ta den där taxin som vi pratat om redan någon timme tidigare.

När taxin (vi beställde en svensk taxi) väl kom vid 04-snåret så stannade den utanför den öde parkeringen utanför Österport. Det var bara det att den stannade ca. 100 meter ifrån oss på parkeringen. Den vägrade köra fram till oss trots idogt viftande. Det visade sig senare att han inte ville köra fram de sista 100 metrarna pga. att det var en busshållplats där vi stod. Jag kan säga att det går väldigt begränsat med bussar från Österport mellan 04 och 05 en söndagsmorgon i slutet av mars. Chauffören hade dessutom mage att skälla på oss för att vi "stod fel". Är man i färd att betala 1500 spänn för en taxiresa så vill man faktiskt slippa att gå till taxin.

Ett annat exempel är olika former av expediter som jobbar med att systematiskt ignorera kunder som vill ha hjälp eller servitriser som så stor entusiasm att man skulle kunna tro att de var i färd med att servera på sin egen begravning.

Jag betalar för att ni ska vara glada och trevliga och ge mig ett viss mått av service. Förstår ni inte att jag inte kommer tillbaka om ni är sura, tvära och otrevliga. Exemplen är alldels för många för att orka ta upp fler. Kontentan är att de som jobbar inom serviceyrkena borde vara så professionella att de lägger bort sitt sura humör även om de har en dålig dag.

Apropå begravning så läste jag några artiklar om Mona Seilitz död. Tycker det hela är mycket tragiskt men jag kan inte låta bli att tycka att rubriksättarna måste vara ännu mer noggranna när det handlar om sådana här nyheter. Det slarvas för mycket när det gäller språk och syftningar.

Ungefär samma, fast tvärt om, blir det de gånger jag har fått frågan om när jag fyller år.

- 16:e september

- Jaja, men vilket år?

- Varje år...

Jag har vid ett antal tillfällen funderat över hur de olika TV-kanalernas programdirektörer egentligen tänker. Satt i söndags och i väntan på att jag skulle träffa en person satte jag mig för att slötitta på TV. Den största delen av det svenska folket är lediga på lördagar och söndagar men av någon outgrundlig anledning så visas i princip ingenting vettigt på TV mellan 10 och 18 dessa dagar. Istället fyller man upp tiden med gudstjänster, utbildningsradioprogram, veckans alla program av någon dokusåpa eller TV-shop. 

Hade det inte varit rimligt att sända bra TV när folk faktiskt är lediga? Har även funderat över vem som kommit på idén att lägga in avsnitt av riktigt bra serier kl. 03.30 på vardagsnätterna? Samma sak där, en majoritet av det svenska folket jobbar på vardagarna och sitter således sällan uppe dessa tider på en vanlig vardag. Man envisas också med att visa riktigt bra filmer på vardagar när normalt folk jobbar (igår visades t.ex. "Mitt liv som hund"). 

Som sagt, de bästa programmen borde väl visas när så många som möjligt har möjlighet att se dem. Missar man dem så är det ju inte konstigt att folk laddar ner filmer och TV-program istället.