Ja, det är tom. nästan som ett fängelse...
Tydligen ytterligare en som tror att fängelset är lite som ett hotell där man har rätt att bestämma själv
Slump?
Nu är det dags igen…
Har under påsken diskuterade olika regler som man av någon anledning följer (utan egentligen fundera på varför). Varför är det till exempel så att man måste kliva av bussen när man har tryckt på stoppknappen även om det skulle vara så att man har tryckt vid fel hållplats. Det är tydligen mycket pinsammare tala om att man tryckte fel än att behöva gå en hållplats. Jag har själv varit i den situationen, tryckt på knappen, och så har bussen stannat på ett helt annat ställe än vad jag trott och vet att i mitt huvud tänkt ungefär ”nu har du minsann tryckt på knappen och fått hele denne bussen att stanna för din skull… nu får du se till att ta konsekvenserna av ditt handlande och minsann kliva av bussen, även om det innebär att du måste gå 3 km. Man trycker inte om man inte ska av… därmed basta!”
Beteenden förstärks dessutom av busschaufförer som vägrar att köra vidare om inte någon hoppar av när någon ”plingat”.
Ett annat konstigt beteende som folk har, och som antagligen är djupt rotat redan sedan barnsben, är att man är tyst så fort det är böcker i närheten. All denna uppfostran om att man är tyst på biblioteket har fått som följd att folk är tysta även inne på bokhandlar och tidningskiosker. Detta trots att det inte är meningen att man ska läsa där. Skulle man läsa så får man får ju allt som oftast höra att ”detta är faktiskt inget bibliotek” vilket i så fall borde innebära att ”tystnadsregeln inte heller gäller.
Omvänd effekt?
Att lita blint på tekniken
Det är rätt märkligt hur folk kan sätta sin tilltro till tekniken snarare än sitt sunda förnuft. Har själv suttit i en bil där föraren blint litat på GPS:en istället för att följa skyltarna (som tydligt visade att vi skulle åt ett annat håll). Detta resulterade i en omväg och ett antal svordomar. Samma sak upplevde jag på mattelektioner, både på gymnasiet och på tekniska högskolan. Så fort folk fick använda miniräknaren så slutade folk att tänka och fundera över om det var logiska svar man fick tillbaka. Det var ingen hejd på hur lätta tal som "dundrades in på dosan". Många var vi som kom på oss själva med att slå in 1+1 på miniräknaren. Få av oss hade väl reagerat på om vi som svar hade fått tillbaka 265448, eftersom tekniken alltid har rätt. Men faktum är att tekninken inte alltid har rätt, inte mer exakt och ibland inte ens snabbare. Varför använder vi oss av den då? Jo, för att vi i vanlig ordning är lata och vill helst av allt låta bli att tänka.
Det är klart att även jag är lat och använder teknisk appartur, även jag har fördummats av tekniken och slagit 1+1 på miniräknare. Men det är viktigt att lära sig hur saker egetligen fungerar och att man vet hur man skulle kunna lösa problmen på ett "analogt" sätt. Det är först då som du kan göra en bedömning om saker och ting är rimliga. Blir 10+10 verkligen 22000? Bör jag köra med min bil på en väg som GPS:en visar men som i verkligehten verkar vara en sjö? Hur ska människor klara sig om de hamnar i en skog när de inte har tillgång till en GPS eller vägbeskrivning på eniro? Man vet inte när man måste utföra uppgifter där man inte har teknisk appartur till hands eller när den tekniska appraturen felar.
Sluta skyll ifrån er
Bara att ta konsekvenserna för sitt handlande. Även om det skedde "misstag" så är jag fullständigt övertygad om att färjeresenärerna visste vad de ville innan de bokade biljetterna. Det är ju inte så att de hade för avsikt att titta på den fina naturen i Finland direkt. Ungefär lika troligt som att Bin Laden skulle åka till USA för att studera hur demokrati fungerar.
Hade folk bestämt sig för att bli absolutister och leva i celibat så skulle man vara tvungna att lägga ner alla färjerutter till Finland.
Klüft, SOK och dubbeltrapp
Diskussionen har emellertid fortsatt och senast ut i raden att kritisera Klüft är skytten Håkan Dahlby. Eller rättare sagt, han kritiserar inte Klüft utan snarare SOK som han kritiserar. Han tycker att SOK skulle ha övertalat Carro att fortsätta med sjukamp eftersom hennes medaljchans torde vara större där. Ordföranden i Svenska Olympiska Kommittén, Stefan Lindeberg, svarar med att tycka att Håkan Dahlby tänker kortsiktigt och för medaljinriktat. Intressant, eftersom jag faktiskt trodde att det var därför vi skickade folk till andra sidan jordklotet, just för att faktiskt ta några medaljer. Om det inte spelade någon roll om vi tog medaljer så hade vi ju kunnat skicka kreti och pleti till Peking.
Men det främsta argumenetet, som bara nämns i förbifarten, och som jag tror varken Carro eller SOK har förstått är det faktum att Carro har erhållit ekonomiskt stöd från SOK för att ställa upp i sjukamp. Helt plötsligt så byter hon gren och får utan vidare diskussion fortsatt ekonomiskt stöd. De pengar hon redan fått från SOK för att ställa upp i sjukamp borde på något sätt kunna ses som en överenskommelse. Hon har fått pengar för att hon ska ta medalj i sjukamp, hon har tagit emot stödet och därmed accepterat att det är sjukamp hon ska tävla i.
Givetvis är det fritt för Klüft att byta gren om hon så önskar, men hon kan inte räkna med att få samma ekonomiska stöd. Jag kan förstå frustrationen hos Dahlby, som säkerligen lever i en helt annan situation, att Carro kan byta gren och utan vidare få fortsatta stora anslag.
Carro är den till vänster
Någon fick "foten"
Intressantast är nog ändå Joakim Sjölander, biträdande vakthavande befäl vid polisens länskommunikationscentral i Halland som till TT säger att:
"Vi har ingen brottsmisstanke i nuläget".
Frågan är vad han menar, att man i nuläget inte kan styrka brott utan man får invänta den rättsmedicinska utredningen eller att man inte har någon brottsmisstanke... alls. Om han menade det första så borde han ha sagt det och inte det andra.
Det är nog ganska sällan som folk spontantappar eller själva hugger av eller ganager av sig fötter och skor som de senad dumpar i vattnet, så att äga att man helt utesluter brott när man precis hittat foten är väl kanske lite i tidigaste laget
Rubriksättarna gör det igen
Uppmuntrande ord...
Men jag vet att hon menar väl... hoppas jag...
I Zlatans värld
Ordföranden för vägföreningen blev senare en smula paff när han upptäckte att Zlatan fört över, inte 500 kr, utan 500 000 kr. Alla lever vi i våra egna små världar...
Om svenskars alkoholkonsumtion
Alkoholintaget i Sverige ökar som bekant under sommaren. Folk sitter i var och varannan radhusträdgård och pimplar rosévin och bag in box. Är det dessutom fotboll på TV så måste man ju åtminstone drick en öl i varje halvlek. Den stora boven är slentriandrickandet, dvs. att det blir en vana att inmundiga alkohol även till vardags. Vi svenskar försöker beté oss sydeuropéer genom att dricka vin varje vardag, men problemet är att vi fortfarande betér oss som de medlemmar i hårdsuparbältet som vi är. Och det är inte alltid lätt att låta bli alkohol i vardagen. Det smyger liksom på en utan att man märker det. T.ex. så köpte jag en kulglass häromdagen. Det var först efteråt som jag reflekterade över att jag valt smakerna punchrussin och jordgubb med konjak.
Long time no see
Har två saker som jag vill ta upp. Det första läste jag i Sydsvenskan och är en märklig händelse på många vis. För det första så måste ju mannen i bilen planerat detta (jag åker åtminstone inte runt i en bil med en flaska urin). Han hade ju dessutom en lapp med sig. Vad jag inte förstår, förutom att åka runt med en flaska urin, är varför han gjorde sig omaket att låtsas vilja ha hjälp. Det är väl bara att kasta flaskan på första bästa, gärna i farten så att personen i fråga inte hinner se vem det är. Det andra som jag tycker är nästan ännu mera obehaglig är att den utsatta mannen "svalde en del av vätskan som han antar bestod av urin". Varför svalde han vätskan? Svälja är väl en ganska aktiv handling? Jag hoppas verkligen att de menar att han fick vätska i munnen, men att han för guds skull spottade ut den och inte svalde. Dessutom så förstår jag inte hur han kan vara osäker på huruvida det var urin eller inte. Jag har visserligen ingen aning hur det smakar, men jag vet att och hur det luktar, och jag antar att det smakar ungefär som det luktar.
Sedan måste jag bara visa följande annons. Naiv har fått en helt ny innebörd...
Tillagt 2008-06-01 kl. 22:36
Eftersom annonsen verkar vara borta så lägger jag in en bild på den istället.
SJ II
Har varit hos min numera 30-åriga bror i Linköping i helgen. I vanlig ordning förlitade jag mig på att SJ skulle ta mig tryggt, snabbt och säkert fram och tillbaka. Jag har nog slutat förvänta mig att tåget ska vara försenat eftersom tåget varit i tid de senaste gångerna jag åkt. Inte heller denna gång kan jag klaga på punktligheten hos SJ. Däremot så innebär deras nya biljettsystem att det är stört omöjligt att få en biljett till ett hyfsat pris om man bokar ett par veckor innan man ska åka. Hade is i magen och tänkte att priserna kanske sjönk ju närmre avgångstid man kom, men icke. Över 700 spänn ska det tydligen kosta att åka 2,5 h om man inte bokat biljetten 3-4 år i förväg.
Det är synd, för jag gillar att åka tåg. Tycker att det är skönt att behöva ha så mycket dötid som när man flyger där man måste åka långt ut till en flygplats för att checka in och där man måste sitta och vänta trängas. På ett tåg kliver man på mitt i en stad har sin plats och kliver av mitt i en ny stad. Tåg känns tryggt och säkert och inte som flyg där man hela tiden känner att man utmanar fysikens lagar. Och inte bara då att man trotsar tyngdlagen man måste klara utmaningen att fysiskt faktiskt få rum med fötter, ben och torso i en flygplansstol.
Det slutade med att jag köpte en förstaklassbiljett för 20 kr mer än vad en vanlig andraklassbiljett skulle ha kostat. Då behövde jag i alla fall inte bekymra mig om benutrymmet. Det var hursomhelst en intressant känsla. Inte bara åka första klass, utan faktiskt ha betalt för det och på något sätt "var värd" konduktörens uppmärksamhet och vänliga ord om var tidningarna, kaffet och frukten som det bjöds på fanns. Efter ett kort besök i bistron så kunde jag inte heller låta bli att känna mig lite för mer och se ner på alla "vanliga människor" som satt och trängdes i andraklass, fullt med gråtande barn och gångar belamrade med väskor. Det var en väldig kontrast då jag kom tillbaka till min plats. Jag satt i en tyst kupé, det var således tyst och stilla, det vackra svenska landskapet (om man bortser från Nässjö) susade förbi utan för fönstret i en sakta neråtgående sol. Satt och blev lite filosofisk och jag kunde verkligen förstå SJ:s gamla reklambudskap med "en inre resa". Tyckte att livet inte var så dumt i alla fall.
På vägen tillbaka så fick jag dock trängas med pöbeln i andra klass. Var trött och försökte sova men väcktes ständigt att två högljudda skrikande ungar. Det svenska landskapet visade upp en annan sida. Det var grått och trist och molnen hängde tunga. Helt plötsligt ländes livet inte alls lika kul. Insåg att jag skulle jobba imorgon och att jag skulle komma hem till en tom tråkig lägenhet. Jag blev därmed påmind om att jag fortfarande var singel och kunde inte låta bli att känna mig kanske en smula bitter däröver.
Om han hade haft sadelskydd hade det räknats som säker sex då?
Det är ännu mer skrämmande att veta att han inte är ensam.
Att få något ogjort
Saker jag inte tänker blogga om:
- Hela familjen Schulman. Där Alex och Calle skriver mail där han utger sig för att vara ngn annan för att kunna sprida tvedräkt mellan folk bara för att han ska ha material till ngt program trots att det borde ligga inom ramen för förtal. Calle som dessutom får onödigt mycket mediautrymme trots att han bara är en pojkspoling som gör av med sina pengar på sprit. Slutligen Katrin Schulman som följer i Alex fotspår och bloggar. Hur hon kan vara en av Sveriges mest lästa bloggar är för mig en gåta. Hon skriver inte bara dåligt rent språkligt, hon är pinsam, plump och skjuter från höften till höger och vänster helt utan finess. Även hon får av någon anledning utrymme i media. Hur kommer det sig att vilken obegåvad person som helst får vara med på TV och säga sina åsikter trots att de inte har en aning om vad de pratar om.
- 16-åriga idioter har 80000 besökare på sina bloggar och därmed får uppmärksamhet i tidningar och får sitta med som "experter" i TV:s olika morgonprogram.
- Huruvida jag tror att Tito "Kiddyfiddler" Beltran egentligen är skyldig och varför det tar 8 år innan man anmäler en våldtäkt.
- Alla negativa artiklar om sjukvården i Skåne, Region Skånes dåliga ekonomi och sparkrav som på flera sätt visar sig leda panikartade sparåtgärder som bara visar att jag hade rätt när jag i höstas sa att det hela är på väg att gå åt h-vete.
Så... då var det ogjort.
IFSAA - Inte Fullt Så Anonyma Alkoholister
Läste någonstans om Lindsay Lohan och hennes kamp mot sitt alkoholberoende. Hon har likt Britney Spears skrivit in sig hos Anonyma Alkoholister. Bra gjort av henne (även om hon verkar festa mellan mötena). Men varför går man ut och berättar detta offentligt? Verkligen anonymt... och motverkar inte det lite av syftet med AA?
De fem årstiderna
Har tidigare haft ett resonemang om den skånska vintern eller snarare avsaknaden av den samma. Jag menade bland annat att Skåne endast hade tre årstider; vår sommar och höst. Nu visar det sig att jag dels har fått stöd för att det inte finns någon skånsk vinter men det visade sig emellertid att jag hade fel på punkten vad gäller att det bara fanns tre årstider. SMHI menar nämligen att det rent metrologiskt sett inte varit vinter i Skåne änne, men att hösten som längst kan hålla på till 14/2. Men eftersom det metrologiskt sätt inte heller är vår så har vi nu någon annan typ av årstid som vi inte har något namn på. Synnerligen intressant... frågan är vad årstiden borde kallas.
Jag får återkomma om jag kommit på en tillräckligt dålig ordvits som förtjänar att vara namnförslag.
Att se positivt på saker
Jag har alltid försökt att se positivt på saker och ting. Oavsett vad jag kanske säger så försöker jag alltid att tro det bästa om folk och försöker att se positivt på saker som händer. Jag försöker att tänka att saker och ting löser sig och att jag inte ska hetsa och stirra upp mig för småsaker. Men ibland undrar jag om det alltid är så himla lyckat. Det är klart att det är säkert både bättre och roligare än att se negativt på saker, men hade det bästa i ärlighetens namn inte varit att se saker för vad de är och inte alltid tro bättre om allting. På det sättet så hamnar man inte alltid i situationen att man blir besviken när saker och ting inte lever upp till ens positiva förväntningar. Det är klart att det i många fall är en självuppfyllande profetia, att tror man att något ska bli roligt så blir det ofta det, men människor tenderar tyvärr inte alltid att bli bättre bara för att man tror att de ska agera på ett visst sätt. I stället så står man där lite naivt, förvånat och besviket och tittar på när ingenting blir riktigt lika bra som man trott.
Även om jag skulle vilja så kommer jag nog inte kunna ändra på mig. Jag kommer att fortsätta att se på saker och ting ur ett positivt perspektiv. För glädjen att tro gott överväger i längden förhoppningsvis ev. besvikelser. Ibland är det dessutom rätt charmigt att vara naiv och tro bra om saker som kanske inte är så toppen som man kan tro. Något som tas upp i detta fantastiska klipp ur "Den bästa sommaren" med bland annat Kjell Bergqvist. Detta är för övrigt enligt mig en av Bergqvists bästa filmroller (om jag inte minns helt fel så specialskrevs denna roll helt åt honom):
Man kan dessutom tillägga att Annikas drömyrke dessutom är flexibelt, bra betalt och man träffar många människor. För att avsluta med ett annat Bergqvistcitat från filmen "passa på att var glada nu, för man vet inte när det blir roligt nästa gång".
I arla morgonstund... eller kl 16.18
Har precis vaknat ur min slummer efter att ha jobbat hela natten. Känns som om någon har hällt lut och grus i mina ögon och dessutom ändrat min normala gång- och tankehastighet till ultrarapid.
Kom att tänka på en gammal bekant från min tid på kemiprogrammet på LTH. Han dök alltid upp på morgonföreläsningen för att därefter inta en plats längst bak och efter bara några minuter in på föreläsningen (som i regel handlade om matematisk analys i en eller alldeles för många variabler) så sov han som en stock. Vissa gånger vaknade han inte ens när det var dags för rast. I princip varje dag så utspelade sig samma sak, han kom, han såg, han somnade.
Vi andra som var vakna under hela föreläsningen frågade vid något tillfälle varför han envisades med att dyka upp på föreläsningen när han alltid sov ändå. Vissa av oss lärde sig uppenbarligen inget ändå, så man kanske skulle ha utnyttjat tiden till att sova istället. Svaret var kort och enkelt.
-"Jag sover mycket bättre på föreläsningarna än vad jag gör hemma".
Säger kanske mer om föreläsningen än om hans hemsituation (även om jag vill minnas att han bodde hemma hos föräldrarna fortfarande). Tyckte att det var konstigt att han masade sig upp och cyklade till föreläsningen bara för att sova. Men vad gör man inte för en god sömn. Han kan inte ha sovit särskilt bra hemma med tanke på utformningen av och bristen på mjuk stoppning i matteannexets hårda åhörarstolar.
Har även funderat på att spela in vissa föreläsningar på CD och sälja som "sömnskivor" som man kan ha i bakgrunden för att lättare somna om kvällarna. Ungefär som man kan ha våg- och skogsljud som ljuddekoration.
Men faktum är annars att våra liv styrs av en syn som innebär att man ska gå upp tidigt på morgonen och lägga sig i rimlig tid på kvällen. Ingen hänsyn tas till dem som har någon annan dygnsrytm och större sömnbehov (vilket man bl.a. konstaterat att tonåringar har). Det är intressant att många människor tillbringar sina liv med att gå och lägger sig när de inte är trötta för att sedan gå upp när de är det.
