Att tänka utanför ramen
Satt och slötittade på SVT idag. Fastnade för en förläsning från kunskapens dag. Talare var Fredrik Härén, en person som utsätts till årets talare 2006. Han var onekligen en bra talare, men han var dessutom en väldigt intressant sådan. Föredraget som han höll handlade om utvecklingen i världen och att Sverige och övriga länder har kommit på efterkälken pga. att vi är så nöjda med det vi har, att vi saknar fantasier och drömmar eftersom vi är övertygade om att vi lever i ett perfekt samhälle som inte kan bli bättre. I sin argumentation visade han på olika sätt hur tiden verkar stått stilla i en stor del av västvärlden, bl.a. använde han sig av exemplet att hus byggs på mer eller mindre samma sätt som på 60-70 talet. Vi saknar till stor del ambitionen att göra saker bättre eftersom vi är nöjda med det vi har. Vi har verkligen blivit Svenssons i mellanmjölkens land.
Ett annat "byggrelaterat" exempel som visade bristen på drömmar och visioner var frågan om världens högsta hus. Under Europas utvecklingsera låg världens högsta hus i Europa. När folk emigrerade till Amerika fanns nya möjligheter och nya drömmar så det blev naturligt att de högsta byggnaderna byggdes där. Men USA har inte byggt världens högsta hus sedan 1970-talet. Nu har i stället världens högsta byggnader poppat upp i Asien och fler är på väg. Nu är världens högsta hus inget mått på utveckling i ett land, men för att lyckas bygga världens högsta hus krävs helt plötsligt nya idéer i form av nya hissar, avlopp etc. och det driver utveckling framåt. Återigen menade Fredrik Härén att det faktum att vi är nöjda med att saker är som de alltid varit hindrar oss att utvecklas vidare.
Synen på oss själva visas inte minst i hur vi har namngett västvärlden (developed countries) resp. u-länderna (developing countries). I namnen säger vi att västvärlden är färdig utvecklade, dvs. att vi inte behöver utvecklas mer, medan u-länderna fortfarande utvecklas. Fredrik Härén menar att utvecklingsländerna nu i många fall har utvecklats förbi oss i många avseenden. Det han därmed ville ha sagt var att vi i Sverige skulle ändra synen på oss själva och vårt samhälle och återigen göra Sverige till ett utvecklingsland.
Kommer spontant att tänka på två historier som visar hur "det rätta svaret" inte alltid behöver vara det enda rätta svaret. Det finns ofta fler svar om vi bara rör oss utanför de traditionella ramarna. Det finns en historia om hur Albert Einstein delade ut ett omprov till sina studenter. Einstein var en lärare som krävde mycket av sina studenter och tentorna var ofta väldigt svåra. Givetvis hade studenterna pluggat på föregående tenta. En av eleverna räckte upp handen och sade förvånat: "Men Herr Einstein, det här är ju samma prov som vi fick förra gången...?" "Ja", svarade Albert Einstein, "frågorna är desamma, men svaren är annorlunda..."
Den andra historien handlar om en elev som i läxa fick i uppgift med hur man med en barometer skulle kunna mäta höjden i ett högt torn. Eleven föreslog flera lösningar bl.a. att gå upp på taket och släppa ner barometern i ett snöre tills den nuddade marken och sedan mäta längden på snöret, gå upp på taket och släppa ner barometern från taket och ta tid på hur lång tid det tar innan den träffar marken för att sedan räkna ut höjden med hjälp av en formel och att ställa barometern bredvid huset och mäta längden på barometerns skugga för att sedan mäta längden på barometern, mäta jag längden av husets skugga och räknar sedan ut husets höjd genom att jämföra med barometern.
Eleven fick underkänt eftersom läraren ville att man skulle svara att först mäter man lufttrycket vid marken och sedan går man upp i huset och mäter lufttrycket där och därefter kan man räkna ut höjdskillnaden genom att använda en formel. Det sägs f.ö. att att eleven i fråga var Niels Bohr, dansk Nobelpristagare i fysik.
Poängen är att det inte finns rätt sätt och fel sätt utan rätt sätt och andra sätt. Utanför aulan på Uppsala universitet står filosofen Thomas Thorilds devis "Att tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Det visar tydligt den svenska mentaliteten. Skulle hellre vilja säga som en av mina stora idoler Tage Danielsson en gång sade: "Att fritt är stort. Att tänka om är större".
Flera exempel hur trångsynta vi svenskar kan vara hittar du här i ett smakprov från en av hans böcker.
Har ni någon gång möjligheten så gå gärna och se Fredrik eller se hans föreläsning när den visas i repris
Historien om Niels Bohr, lite mer dramaturgiskt berättad...
Följande handlar om en fråga på en fysiktentamen på Köpenhamns Universitet: "Beskriv hur man kan bestämma en skyskrapas höjd med hjälp av en barometer". En student svarade:
"Man binder ett långt snöre om barometern och sänker den sedan från skyskrapans tak ner till marken. Snörets längd plus barometerns längd kommer att överensstämma med höjden på byggnaden."
Detta högst originella svar retade examinatorn till den grad att han kuggade studenten som överklagade eftersom hans svar obestridligen var rätt och universitetet tillsatte en opartisk skiljedomare. Skiljedomaren medgav att svaret visserligen var korrekt men inte visade att studenten hade några märkbara kunskaper i fysik. För att lösa problemet bestämdes det att man skulle kalla in studenten och ge honom sex minuter under vilka han skulle åstadkomma ett muntligt svar, för att visa att han i alla fall besatt ett minimum av kunskap om fysikens grundprinciper.
I fem minuter satt studenten tyst och tänkte intensivt. Skiljedomaren uppmärksammade honom på att tiden höll på att gå ut, varpå studenten sade att han hade flera ytterst relevanta svar men inte kunde bestämma sig för vilket han skulle använda.
När han uppmanades att skynda på svarade studenten som följer:
"Först och främst skulle man kunna ta med sig barometern upp på skyskrapans tak, släppa den över kanten och mäta den tid det tar för den att nå marken. Höjden på byggnaden kan då beräknas. Men det är otur för barometern."
"Eller om solen skiner kan man mäta barometerns längd, sätta den i marken och mäta längden på dess skugga. Sedan mäter man längden på skyskrapans skugga och efter det är det enkelt att genom proportionell aritmetik räkna ut skyskrapans höjd."
"Men om man vill gå helt vetenskapligt tillväga kan man binda ett kort snöre vid barometern och svänga den som en pendel, först i markhöjd och sedan på skyskrapans tak. Höjden räknas ut genom skillnaden i gravitationskraft."
"Eller om skyskrapan har en brandstege på utsidan så skulle det vara lättare att gå uppför den och mäta höjden på skyskrapan i barometerlängder som man adderar ihop."
"Om man vill vara tråkig och konventionell kan man såklart använda barometern för att mäta lufttrycket på skyskrapans tak och på marken och omvandla skillnaden i millibar till centimeter för att få fram byggnadens höjd.
"Men eftersom vi alltid uppmanas att ha ett öppet sinne och använda vetenskapliga metoder, så borde det tveklöst bästa sättet vara att knacka på fastighetsskötarens dörr och säga 'Om du vill ha en ny och fin barometer så får du denna av mig om du säger hur hög skyskrapan är'."
Studenten var Niels Bohr, den ende dansk som vunnit Nobelpriset i fysik.
Jag tackar min bror för inlägget. Läste hela historien men valde att inte ta med den i sin helhet eftersom jag tyckte det blev lite långt. Tog en kort-kort version istället, men med konsekvensen att en del av poängen kanske föll bort.
Skönt att se att jag inte är ensam i familjen att vilja vara lite Messerschmidt :P
Jag vill gärna se mig som en del i den traditionen, ja. (mao. varken först eller sist i leden med tyska flygplan)
