Oserviceyrken
Ibland är jag förvånad över vissa personer som jobbar inom så kallade serviceyrken. Man betalar för en tjänst och en viss service men servicen utförs av somliga ytterst motvilligt. Till exempel kan jag ta en taxichaufför som jag stötte på i Danmark i söndags morse. Vi ville hem från Köpenhamn och efter långa diskussioner, långa diskussioner och kissepaus utanför USA:s ambassad (förlöpte utan att vi blev tagna som terrorister) och efter ett missat tåg från Österport beslutade vi oss slutligen för att faktiskt ta den där taxin som vi pratat om redan någon timme tidigare.
När taxin (vi beställde en svensk taxi) väl kom vid 04-snåret så stannade den utanför den öde parkeringen utanför Österport. Det var bara det att den stannade ca. 100 meter ifrån oss på parkeringen. Den vägrade köra fram till oss trots idogt viftande. Det visade sig senare att han inte ville köra fram de sista 100 metrarna pga. att det var en busshållplats där vi stod. Jag kan säga att det går väldigt begränsat med bussar från Österport mellan 04 och 05 en söndagsmorgon i slutet av mars. Chauffören hade dessutom mage att skälla på oss för att vi "stod fel". Är man i färd att betala 1500 spänn för en taxiresa så vill man faktiskt slippa att gå till taxin.
Ett annat exempel är olika former av expediter som jobbar med att systematiskt ignorera kunder som vill ha hjälp eller servitriser som så stor entusiasm att man skulle kunna tro att de var i färd med att servera på sin egen begravning.
Jag betalar för att ni ska vara glada och trevliga och ge mig ett viss mått av service. Förstår ni inte att jag inte kommer tillbaka om ni är sura, tvära och otrevliga. Exemplen är alldels för många för att orka ta upp fler. Kontentan är att de som jobbar inom serviceyrkena borde vara så professionella att de lägger bort sitt sura humör även om de har en dålig dag.
Apropå begravning så läste jag några artiklar om Mona Seilitz död. Tycker det hela är mycket tragiskt men jag kan inte låta bli att tycka att rubriksättarna måste vara ännu mer noggranna när det handlar om sådana här nyheter. Det slarvas för mycket när det gäller språk och syftningar.
Var det någon som faktiskt trodde att hon skulle fira sin 65-årsdag ytterligare en gång? Jag måste ärligt talat säga att jag var rätt säker på att det var både hennes första och sista...
Ungefär samma, fast tvärt om, blir det de gånger jag har fått frågan om när jag fyller år.
- 16:e september
- Jaja, men vilket år?
- Varje år...
får jag fråga dig en sak?
Spännande, undrar vad det blir för fråga (om Mägnuz nu går med på det)? Föresten Mingla, var inte redan det där en fråga?
Du då Bossan, har (hade) inte du också ett serviceyrke?
Mingla: Klart du får fråga... Fråga på bara!
Bossan: Nu ska vi inte vara tykna mot andra som skriver inlägg (vem vet, det kanske kan rendera i en peppis eller rutan).
Jo, jag skulle väl säga att jag har/hade ett serviceyrke, antagligen därför jag blir så irriterad. Finns dock ett par skillnader. Patienterna betalar inte något till oss, de har ingen möjlighet att ge oss dricks (med undantag av ngn tårta då och då) och jag ser till att bemöta patienterna professionellt trots att jag knappt får betalt.
Jag kan väl få vara lite tyken mot folk (Mingla) som bara försöker styra över Internettrafiken till sin egen blogg?
Är inte skillnaden att patienterna inte har något direkt val och att de inte har möjlighet att betala extra för väl utförd service det som gör att de krav du ställer egentligen endast gäller dig själv?
Jag förklarar (metakommunikation). Som du själv säger, "Jag betalar för att ni ska vara glada och trevliga och ge mig ett viss mått av service. Förstår ni inte att jag inte kommer tillbaka om ni är sura, tvära och otrevliga. ". Ehuru puckat aggerande, deras val och förlusten är deras egen i form av exempelvis utebliven inkomst.
I din yrkesroll däremot kan du inte resonera så, just därför att patienterna inte betalar till dig! Du SKA vara glad och trevlig mot ALLA (och ge ett visst mått av service), eftersom det inte blir några direkta konsekvenser för dig om du inte är det. De gäller för övrigt alla oss som jobbar inom stat, kommun och landsting och har kontakt med Svenssons.(Punkt!)
Med andra ord så tror jag att du reagerar så starkt beror på att du känner att du aldrig bör/skulle göra samma sak i din yrkesroll. Men skillnaden finns där och är som sagt viktig, det är bara att tugga i sig!
Även om Mingla försöker styra över internettrafiken till sin egen blogg (det verkar onekligen så eftersom hon fortfarande inte har skrivit någon fråga)så har jag högre tankar om mina läsare än att de skulle gå på ett så simpelt och lumpet trick. Jag har i alla fall inte gått på det.
Bossan, vad gäller service, betalt etc. så ligger det mycket i det du skriver. Jag vill givetvis inte säga att du har helt rätt, eller i alla fall att du inte har hela sanningen.
Funderar om det är någon större skillnad på sjuksköterskors bemötande mellan offentlig sjukvård och privat sjukvård där patienterna i större utsträckning betalar kostanden själva. Tror du inte att det även handlar om den beroendeställning eller underlägsna ställning som man som kund eller patient har i vissa situationer? I yrken där man vet om detta tror jag också att manär mer ödmjuk och har en annan inställning till sina kunder.
Bra Bossan, jag håller nog med om att det faktum att vi (både du och jag) är professioner till vilka våra klienter står i en beroendeställning också är en viktig aspekt! OBS, endast beroendeställning räcker inte, jämför hantverkare, transportpersonal (läs SJ), byråkrater (FK, AF, Soc., CSN, etc.).
