Manligt och kvinnligt del III
Ofta så gör man jämställdhetsgryta med samma gamla ingredienser. Det tycks inte spela någon roll att grytan allt som oftast får en besk eftersmak. Skönt att se att det finns de som väljer att ha lite nya ingredienser och dessutom röra runt ordentligt i feministsoppan.
Det kommer antagligen vara många som menar att man absolut inte kan göra så här, att det är fel etc. Det är just det som är intressant. Att det över huvudtaget inte får förekomma några ifrågasättanden om att kvinnor är förtryckta. Det får inte ens nämnas att det finns män som är förtryckta och orättvist behandlade. Är det egentligen inte lite märkligt att det inte finns någon "manlig" motsvarighet till feminism? Hur kommer det sig att många feminister inte är för jämlikhet utan snarare tvärt om, vill skapa samma klyftor med kvinnan som den som diskriminerar mannen. Blev ordentligt mörkrädd för feminismen den dag då en feminist uttryckte att "Männen har haft makten så länge, nu är det vår tur att härska!".
För det förkommer diskriminering av män, det har jag personligen fått erfara då jag jobbar inom ett kvinnodominerat yrke. Tyvärr så förkommer det även där att kvinnor diskriminerar andra kvinnor just för att de är kvinnor.
Därmed vill jag inte på något sätt hävda att det inte förekommer diskriminering av kvinnor och att det inte är ett problem. Men med detta vill jag ha sagt att jag är för ett jämställt samhälle, men knappast ett feministiskt, eftersom det då tenderar att bli lika snett fast åt andra hållet. Har länge tyckt att det var märkligt att debatten har fått vara så enkelspårig och oemotsagd bara för att det inte har varit politiskt korrekt att påstå något annat.
Ska som sagt bli intressant att se reaktionerna på detta...
Såsom även jag tillhörande en kvinnodominerad yrkesgrupp håller jag med om att det förekommer kränkande behandling mot män (av kvinnor), inte nödvändigt av sexuell natur, vilket kvinnor oftare drabbas av. Det intressanta är att män sällan definierar detta som kränkande. Exempel dessa beteenden är "osynliggörande", "mammning" och "stigmatisering". Osynliggöranden kan handla om att en grupp med kvinnor diskuterar sådant som de vanligen diskuterar då ingen man är närvarande trots att det finns en man med. Mammning innebär ett mammalikt överdrivet omhändetagande av (yngre) män trots att de är väl så kompetenta (alltså bli behanldad som en liten pojke av sin mamma). Det jag kallar för stigmatisering innebär att kvinnor låter bli att utgöra vissa uppgifter (eller uppmanar män att göra vissa saker) med hänvisning till kön. Du som är man kan väl skruva ner... bära... byta... etc. Finns en intressant rapport om detta, återkommer om jag kommer på titeln.
Jo, jag har upplevt dessa fenomen inom vården (även läst om det någonstans). Män utför i större utsträckning uppgifter av mer teknisk natur (med hänvisning till att de är män) medan kvinnorna självmant gör mer arbete av vårdkarraktär och som ligger närmre en förväntad mammaroll.
Har dessutom kommit en del repliker på Pär Ströms debattinlägg, både i form av debattartiklar men även i form av kommentarer på artikeln... http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_742779.svd
Sedan så är det ett välkänt faktum att kvinnorna motarbetar varandra inom vården och själva skapar ojämnlikhet. Det verkar nästan som om många kvinnor föredrar män som chefer eller ledare eftersom detta gör att det inte blir några konflikter inom kvinnorgruppen. Det och "stigmatiseringen" tror jag är en av de stora förklaringarna till att det är ungefär 20% av sjuksköterskorna som är män, men av alla chefsposter som kan innehas av sjusköterskor är det bara 20% kvinnor.
Alla som har någon koll på riktigt vet mycket väl att feminism inte handlar om mäns fötryck av kvinnor i stort utan de roller kvinnor hamnar i, både som ett resultat av vad män förväntar sig och handlar efter och vad kvinnor själva förväntar sig av sig själva. Naturligtvis är det inte bara män som tycker att kvinnor är lite sämre på många saker (utom att vara empatiska och vårdande), utan också kvinnor. Konstigt vore det annars. Så det du säger är alls inget nytt. Det är ett system, där både män och kvinnor är drabbade av sina inskränkande roller -
vilket faktiskt är det främsta argumentet för att feminism har fel namn. Det borde inte ha ett namn som bara syftar på kvinnor, eftersom frigörelsen även gäller män.
Däremot är det ett faktum att män ofta både har mer makt och pengar, på så många sätt att det verkligen kan kännas tungt att vara kvinna, det kan verkligen kännas som ett motarbetande. Där de motarbetande som sagt delvis är kvinnorna själva...
Men titta på det här: http://www.scb.se/Statistik/LE/LE0201/2004A01/LE0201_2004A01_BR_X10ST0401.pdf
och se att det inte är ett dugg synd om mannen.
Och, om vi ändå ska fortsätta med anekdotisk bevisföring, som du började lite med, kan jag berätta att min upplevelse av manliga sjuksköterskor snarare åtnjuter mer beundran och förtroende än män...
