Vad är det som är så bra med att spara?

Vem är det egentligen som har kommit på uttrycket "den som spar han har"? Denna devis verkar det som en stor del av det svenska folket anammat och slaviskt följer. Det som sägs är visserligen sant, men det sägs alltid som om det vore det bästa, det mest optimala. "Spara" som kan se fram emot sitt roliga är lycklig medan "Slösa" är olycklig eftersom hon redan har haft sitt roliga. Hur ofta stöter man på det i vardagen?
- J*'vla vad roligt jag hade det i helgen!
- Och? Jag tänkte ha lite kul nästa torsdag!


Får man någonting riktigt fint så är man så rädd om detta att man inte vågar använda den. Man vill ju spara den till ett riktigt fint tillfälle. Är det ett klädesplagg så kan man ju inte ha annat än vid mycket speciella högtider, typ kungens begravning. Har man något ätbart så fryser man in det så att man kan ta fram det när man har riktigt speciella gäster, typ kungen efter hans egen begravning. Allting ska man spara bara för att vi alla är itutade att allt blir mycket roligare och bättre bara för att vi sparar på det. Det enda som jag kan komma på som man faktiskt ska spara på är bra vänner.


Risken med att spara saker är att det riskerar att man hamnar i ett antiklimax. Om man sparar till senare finns risken att det inte blir något senare. Vet alla som säger att "jag ska vänta med att resa till jag blir pensionär" att det faktiskt kommer att vara kapabla att resa när de är så gamla? Om de hade rest tidigare så kanske de hade hunnit resa mer och till andra ställen. Alternativt kan man tänka sig att det inte är lika roligt att åka senare. Vem vill åka till USA idag och uppleva fotbolls VM 1994. Inte riktigt samma sak...

Använd istället sakerna medan ni kan. Är det så fantastiskt som man trodde så kan man ju leva på den upplevelsen ett tag och jobba för att få uppleva det igen. Istället för att hålla på att spara på saker borde man ha devisen "bättre ha det roligt nu än tråkigt sen".


Jag har försökt leva enligt det mottot. För hur många gånger har jag inte sneglat på kakfat som barn... jag har sett ut den kaka som jag tyckte såg godast ut. En efter en betar jag av de andra kakorna tills jag bara har den godaste kvar. Man tar en tugga och inser att den inte alls var god. Man känner sig rätt blåst och lurad. Skulle man mot förmodan lyckats spara den sista till sist så orkade man ändå bara halva eftersom man redan ätit 14 andra kakor.


Jag vill slita ut mina finkläder istället för att växa ur dem, jag ska slita ut mitt finporslin istället för att låta det samla damm, jag vill äta upp mina kulinariska höjdare istället för att tvingas slänga dem när de frystorkat. Lev livet medan ni kan och njut av det så ofta som möjligt, för vad vi vet så lever man bara en gång.

Kommentarer
Postat av: Regina Hermelin

Bra sagt Magnus! Du ær en mycket vis man! Jag førsøkt också leva efter det mottot, men det ær inte så lætt ibland. Speciellt inte i ett riktigt jantelagen-land. Folk kan tycka att det ær lite fult att spendera, att åka till New York en månad och till London i månaden efter (vi drar imorgon!) och till Paris månaden efter det. Men vi tycker det ær lika bra att passa på, nu mær vi har både tid och råd och betald semester før førsta gången! Vi har också rensat ut allt vardagsporslin och æter nu bara på finporslinet, och kør det i diskmaskinen också før tid ær ju faktist vært nått det med. Så jag tycker du gør helt rætt! Skit i vardagsporslinet och gør var dag till en fest! :)

2008-01-24 @ 08:16:41
URL: http://misshermelin.blogspot.com
Postat av: Unique

Kan inte annat än att hålla med föregående talare. Det är nu livet är - inte imorgon eller för den heller inte igår. Lev, njut, älska som att det är sista dagen någonsin!

2008-01-25 @ 18:10:23
URL: http://unique80.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0