magnus sandberg

Anser fortfarande att Svenskar är medgångsmänniskor. Samma människor som helgonförklarade Lagerbäck som en taktisk mästare efter Greklandsmatchen och var ute och firade på gator och torg som om Sverige var Europamästare kräver nu hans avgång. Efter att ha hyllat honom i två matcher var media och allmänheten blixtsnabba i sin dom och krav på Lagerbäcks avgång efter Rysslandsmatchen.

Nu kan jag tycka att det behövs lite mer torrt på fötterna för att kräva en förbundskaptens avgång. Oavsett hur Lagerbäck lade upp taktiken och tog ut laget så var det många spelare som underpresterade och som inte kom i normal låg standard samtidigt som ryssarna spelade bra.

Jag har länge ansett att Lagerbäck borde ha avgå. Han har visst tagit Sverige till stora mästerskap, men inte så mycket längre. Han står i mina ögon för en mindre rolig fotboll som inte har förmåga att överraska. Men huvudargumentet som jag tycker att man skulle kunna sparka Lagerbäck för, är hans oförmåga att chansa och satsa på yngre spelare.

Det finns givetvis inget självändamål i att satsa på unga spelare, men landslaget har gjort samma fel som t.ex. MFF i fotboll och Redhawks i hockey gjort, nämligen att de satsar på spelare som redan passerat sin topp.

T.ex. kan man fråga sig varför han väljer att spela med Daniel ”Sidled” Andersson? Han flyttade tillbaka till Sverige och sparksvenskan då han inte längre platsade i Italien, och detta skedde redan 2004.

Henke Larsson är ett annat exempel. Han är visserligen fortfarande en mycket bra spelare, men att konsekvent spela med honom på topp får ju knappast självförtroendet att växa hos de yngre anfallarna.

Andersson får också fungera som exempel på svenskars ombytlighet. Han var starkt ifrågasatt inför EM, lovordad efter Greklandsmatchen (man använde bl.a. ord som succé) för att sedan vara sågad igen efter förlusten mot Ryssland. Och för att ge det här med svenskars vindflöjelattityd en extra twist så är kraven på Lagerbäcks avgång betydligt tystare nu när det visar sig att Ryssland faktiskt var ett bra lag. Så bra att de spelade ut Holland ur EM, en av förhandsfavoriterna till att ta hem hela EM. Vi är så snabba på att leta syndabockar att vi allt som oftast glömmer bort att vi kanske inte är bättre än så här.

Hörde förresten att i TV4-studion efter Rysslandsmatchen så diskuterades potentiella efterträdare till Lagerbäck. ”Expertkommentatorn” Johan Mjällby aviserade sitt intresse att ta över efter Lagerbäck om denne får gå. Funderar varför alla envisas med att tro att det finns någon logik i att bara för att någon varit någorlunda bra fotbollsspelare så blir man automatiskt en bra expertkommentator ofta använder samma logik i andra sammanhang t.ex. bara för att man varit en bra fotbollspelare blir man per automatik en bra expertkommentator och en per automatik en bra fotbollstränare som utanvidare kan leda ett landslag (har förresten Mjällby ens en steg-1 tränarutbildning?).

Hittade slutligen en presentation på truppen till förra EM. Väldigt, väldigt roligt…

Alkoholintaget i Sverige ökar som bekant under sommaren. Folk sitter i var och varannan radhusträdgård och pimplar rosévin och bag in box. Är det dessutom fotboll på TV så måste man ju åtminstone drick en öl i varje halvlek. Den stora boven är slentriandrickandet, dvs. att det blir en vana att inmundiga alkohol även till vardags. Vi svenskar försöker beté oss sydeuropéer genom att dricka vin varje vardag, men problemet är att vi fortfarande betér oss som de medlemmar i hårdsuparbältet som vi är. Och det är inte alltid lätt att låta bli alkohol i vardagen. Det smyger liksom på en utan att man märker det. T.ex. så köpte jag en kulglass häromdagen. Det var först efteråt som jag reflekterade över att jag valt smakerna punchrussin och jordgubb med konjak.

Intressant det här med att få arbeta och att få lön. Blev varse att man är ganska utelämnad och försvarslös som arbetstagare gentemot arbetsgivaren. Anledningen till denna upptäckt är att jag ännu inte har fått någon lön för maj månad. Min anställningskonstruktion skulle vara sådan att jag skulle ha en tjänst på Region Skåne som jag skulle vara tjänstledig från för att kunna jobba med forskning på universitetet. Under två månader jobbade jag 50 % som klinisk sjuksyrra och 50 % med forskning och redan då började jag dra öronen åt mig eftersom löneutbetalningarna inte stämde med det som vi kommit överens om (jag fick lön som motsvarade 100 % klinisk tjänst). Efter att ha prata med ansvariga på universitetet försäkrade de att detta skulle lösas. Mycket riktigt så fick jag sedermera ett papper för anställningen för dessa två månader (även om jag fortfarande inte heller ha fått dessa pengar). Jag frågade upprepade gånger om det skulle vara några problem när jag nu skulle börja som forskningsassistent, men fick till svar att det inte skulle vara några problem. Givetvis blev det problem.

Upptäckte för en vecka sedan att jag inte hade fått någon lön och skickade direkt ett mail till en av de ansvariga. Eftersom han är den som har hållit i min anställning är det bara han som ordna saken, och han var förstås borta i måndags. I tisdags morse började han ta tag i problemet och lovade att allt snart skulle vara löst. Det visade sig att allt ”bara var ett litet misstörstånd”. Regionen hade inte förstått att jag skulle ha en fortsatt tjänst efter mina 50 %, dvs. Jag hade i 1,5 månad egentligen stått utan anställning. Efter ett par administrativa turer skulle allt vara löst och lönen skulle vara på väg… trodde jag… Får ett telefonsamtal på fredagen från Regionen där de ville att jag skulle skriva på papperna innan de kunde betala ut lönen. Eftersom både de och jag var upptagna på fredagen kommer jag inte att kunna göra detta förrän imorgon och först därefter görs löneutbetalningen. Mer än 1 veckan efter att jag uppmärksammade dem på ”misstaget”.

Eftersom de hela tiden har varit vänliga och jobbat för att hitta en lösning kan jag inte göra så mycket. Arbetsgivaren har all makt och jag kan bara titta på medan räkningarna förfaller. Det är sannerligen inte ofta jag känt mig så här maktlös.

Men jag funderade i mitt stilla sinne på motsatsen. Att jag skulle ”missuppfatta” min anställning och inte komma till jobbet i 1,5 månad. Lika så hade varit intressant att ta över en vecka på mig att inställa mig på jobbet den dag då min överordnade insåg att jag inte var på min arbetsplats.

Hade inte varit för att jag precis fått ett stipendium på en del pengar så hade jag nästan övervägt ifall jag inte skulle vara lite sur och kanske lite bitter också. Men nu fick jag andra pengar, solen lyser, det är varmt som attan utom ölen som är kall och god. Livet är rätt bra ändå, trots att Region Skåne är fjantiga och Vårdförbundet är lika kassa som jag befarade (jag tänker i övrigt inte kommentera "katastrofen", inte nu i alla fall).