magnus sandberg

Såg att fotbollsspelaren Dusan Djuric har åkt fast för rattfylla, och att han ångrar sig. Han blev tagen när han körde med sin bil på en cykelväg. Klart som tusen att han ångrade sig... han åkte ju fast. Hur ofta är det inte att vi ser kända svenskar som åker dit för rattfylla, eller för den delen något annat brott, åker fast och sedan går ut i pressen och ångrar sig. Vad jag skulle vilja se är någon som går ut i pressen och ångrar något som denne ännu inte har åkt fast för.

Dusan är i gott sällskap... eller vad tror ni annars att följande personer har gemensamt:

Listan skulle tyvärr kunna göras ännu längre med t.ex. Ralf Edström och Antonio Lindbäck, och då är detta fortfarande bara svenska kändisar.

Sydsvenskan har idag ett stort reportage om hur trafiksituationen i Lund håller på att bli ohållbart, inte minst med tanke på Lunds nuvarande och förväntade expansion, i synnerhet om ESS-anläggningen byggs här. Egentligen skulle jag vilja säga att trafiksituationen redan är ohållbar och att den kommer haverera fullständigt om inget görs. Jag är glad att jag har ett jobb som inte kräver att jag måste ta mig ut på motorvägen varje morgon.

Fick höra att i samband med bygget av citytunneln kommer man att bygga om Malmö C. Stationen kommer då att ha sänkt kapacitet och en många tåg kommer därför att stanna i Lund och för passagerarna väntar därefter färd med buss till Malmö. Trafiken på motorvägen mellan Lund och Malmö är tidvis som sagt minst sagt kaotisk och därför ska man undersöka om väggrenen kan göras om till en tredje fil som ska kunna användas i rusningstrafik. Tyvärr så verkar fortfarande olika myndigheter och statliga bolag inte kunna prata med varandra. För ombyggnationen av motorvägen har inte påbörjats ännu och ombyggnaden av Malmö C kommer att ta sin början i slutet av 2009. Återstår att se om man hinner bli färdiga... vägbyggen är ju kända för att bli färdiga i tid. 

Men det var egentligen inte alls detta som jag skulle fokusera på i dagens inlägg. För att om möjligt minska antalet bilpendlare har Lunds kommun ett projekt där man försöker få så många som möjligt att låta bilen stå till förmån för kollektivtrafik och cykel. Läste i Sydsvenskan att om man skrev på ett kontrakt om att man skulle cykla till jobbet i ett halvår så fick man reflexväst, regnställ, hjälm etc. När jag läste vidare på Lunds kommuns hemsida framgick det att det bara var de som körde bil till jobbet som kunde ansluta sig till den här kampanjen. Vi som redan från början underlättar för staden, övriga pendlare och miljön är alltså ingenting värda. Det är nästan så att jag har lust att börja köra bil till jobbet bara för att kunna sluta. Är trött på att man bara uppmuntrar de som förändrar sitt beteende och aldrig de som vidhåller det. Skolan är ett praktexempel där de som är lydiga sällan får någon uppmärksamhet. Istället ger man de bråkiga uppmärksamhet och ännu mer uppmärksamhet när de för ovanlighetens skull är ordningsamma. Inte konstigt att de blir förvirrade och inte vet hur de ska bete sig (överlåter ev. vidare utveckling av just denna skolpsykologi till min bror skolpsykologen).

Det är egentligen rätt intressant huruvida man använder piska eller morot. När jag var i Indien för ganska precis ett år sedan diskuterade vi ganska mycket befolkningspolitik. I Indien, där man försöker begränsa antalet barn till två/familj och därefter erbjuder sterilisering använder man sig av morötter som t.ex. gratis sjukvård för modern efter den andra förlossningen och för de två barnen. Dessutom var det frivilligt att sterilisera sig (även om den muntliga övertalningen säkert inte var den snällaste). I Kina har man istället infört en barnbegränsning på 1 barn. Detta genomdrivs hårdhänt och då det är mer eftertraktat att få en som har det inneburit att bl.a. flickfoster aborterar i hög utsträckning.  Samma problem finns visserligen i Indien, men eftersom det är tillåtet med fler barn än ett så är det enligt inte fullt lika vanligt förekommande då det första barnet är en pojke. Ska bli intressant vad som i förlängningen kommer att bli mest effektivt, piska eller morot.  

Ofta så gör man jämställdhetsgryta med samma gamla ingredienser. Det tycks inte spela någon roll att grytan allt som oftast får en besk eftersmak. Skönt att se att det finns de som väljer att ha lite nya ingredienser och dessutom röra runt ordentligt i feministsoppan.

Det kommer antagligen vara många som menar att man absolut inte kan göra så här, att det är fel etc. Det är just det som är intressant. Att det över huvudtaget inte får förekomma några ifrågasättanden om att kvinnor är förtryckta. Det får inte ens nämnas att det finns män som är förtryckta och orättvist behandlade. Är det egentligen inte lite märkligt att det inte finns någon "manlig" motsvarighet till feminism? Hur kommer det sig att många feminister inte är för jämlikhet utan snarare tvärt om, vill skapa samma klyftor med kvinnan som den som diskriminerar mannen. Blev ordentligt mörkrädd för feminismen den dag då en feminist uttryckte att "Männen har haft makten så länge, nu är det vår tur att härska!".

För det förkommer diskriminering av män, det har jag personligen fått erfara då jag jobbar inom ett kvinnodominerat yrke. Tyvärr så förkommer det även där att kvinnor diskriminerar andra kvinnor just för att de är kvinnor.

Därmed vill jag inte på något sätt hävda att det inte förekommer diskriminering av kvinnor och att det inte är ett problem. Men med detta vill jag ha sagt att jag är för ett jämställt samhälle, men knappast ett feministiskt, eftersom det då tenderar att bli lika snett fast åt andra hållet. Har länge tyckt att det var märkligt att debatten har fått vara så enkelspårig och oemotsagd bara för att det inte har varit politiskt korrekt att påstå något annat.

Ska som sagt bli intressant att se reaktionerna på detta...

Cyklade hem från min farmor häromdagen (den damen är för övrigt värt ett eget inlägg i sig, och inte bara för att hon är 88 bast och har ett eget hotmail-konto). När jag cyklade slog det mig plötsligt att jag kände mig väldigt otrygg. När jag cyklade förbi något ungdomsgäng så var jag till och med rädd. Första gången jag känt så här under hela min tid i Lund och det var inte roligt. Men jag var inte rädd för att bli nedslagen eller rånad. Det jag var rädd för var att någon oavsiktligt, eller avsiktligt, skulle skjuta en raket på mig (spelar inte så stor roll om det är med avsikt eller inte eftersom konsekvensen blir densamma ändå). Det hade definitivt inte varit roligt alls...

Har därför de senaste dagarna som så många andra ondgjort mig över alla småungars hänsynslösa användande av smällare, eller rättare sagt raketer, eftersom smällare sedan ett par år tillbaka är förbjudna. Det är ju dessutom rätt märkligt att sexåringar springer runt med raketer när det mig veterligen är 18-årsgräns för inhandlande av raketer. De får inte köpa folköl eller annat som i värsta fall kan skada dem själva. Men att ge dem rakter som kan ge många andra skador eller lidande i form av uppbrunnet hus det har man inget problem med. Eller som min gode vän J sa: "Varför inte ge dom dynamit på en gång". Dynamit och krut för privat bruk måste man visserligen ha licens såvida det inte står fyrverkeri på. Då går det som sagt alldeles utmärkt för vilken unge som helst att köpa.

Kontentan är att ungdomar med raketer är ungefär lika förutsägbara och pålitliga som Troilius under brazilian-wax-säsongen. Egentligen är det makalöst att det inte sker fler allvarliga olyckor än vad det faktiskt gör. Ungdomarna inte bara håller raketerna i handen när de tänder på (och gärna ytterligare ett antal sekunder, ungefär som en osäkrad handgranat) de skjuter den sedan mot folk i semaforhöjd.

Förbjud skiten, eller ta bort småraketerna som bara smäller, låt föreningar eller andra organisationer söka dispens så att man kan göra organiserade fyrverkerier. Eller så låter man helt bli att smälla. Förutom att man sparar på miljön så finns det kanske viktigare saker som man skulle kunna lägga de 220 miljonerna på.

I morgon ska jag medelst SJ och Öresundståget ta mig till Växjö. Resan tar normalt 1 h 45 min. Kalla mig pessimist men jag är säker på att en eller flera av följande saker kommer att inträffa:

• Jag kommer, trots att jag sitter i en tyst avdelning bli störd av små barn eller mobiltelefoner eftersom den tysta kupén är det enda stället där det finns ledig plats i gången.
• Jag kommer dessutom att bli störd av konduktören som var 15:e min kommer att meddela antingen att folk får trycka ihop sig eller att det är förbjudet att placera bagage i gångarna. Han kommer att tvingas upprepa det senare eftersom folk har så vansinnigt mycket julklappar och annat trams och de kan inte lägga detta på hatthyllorna eftersom folk har börjat lägga sina barn där i brist på platser och bara för att de ska få någonstans att sitta.
• Tåget kommer att vara försenat innan det kommer till Lunds C.
• Tåget kommer att bli minst 20 minuter försenat eftersom passagerarna som står innanför dörrarna på tåget måste gå av först innan de som står på perrongen kan gå på. Sedan måste de som gick av vänta på att de som gick på ska klämma sig fram till sina platser för att de ska kunna försöka trycka sig på igen.
• Tåget kommer bli max 40 min eftersom det är för större förseningar än så som SJ:s resegaranti börjar gälla.
• Tåget kommer att göra två oplanerade stopp pga. av signal- eller växelfel, tågmöte eller älg på spåret.
• Konduktören kommer, av förklarliga skäl, inte vara på gott humör.
• Minst en toalett kommer att vara ur funktion.
• Tåget kommet att ersättas med buss efter Alvesta.
• När jag hittar min plats måste jag från min plats köra bort någon naiv person som i sin enfald trodde att platsen nog skulle vara obokad fram till Emmaboda, Lessebo eller Hovmantorp eller någon annan håla så här några dagar före jul.

Men även om alla dess punkter inträffar så ska jag inte låta mitt goda humör påverka mig. Allt detta är ändå småsaker. Glädjen över att komma hem till färäldrarna och att träffa mina syskon kan inte ens SJ rå på.

Julen närmar sig med stormsteg... jag är säker på att de allra flesta ser framemot denna högtid. För visst är det härligt att träffa släkt och vänner och äta och inte minst dricka gott. Men jag vet få som egentligen gillar alla måsten och all hets som omger julen. Allt ska vara perfekt och alla ska vara lyckliga. Är det inte perfekt och är man inte lycklig så är man onormal och misslyckad. Julen har således kommit att handla om många fysiska attribut och handlar i många fall väldigt lite om gemenskap utan just om att den vackraste och största ljusslingan, den trendigaste och fräckaste adventsljusstaken och inte minst så många och dyra julklappar som möjligt. Satt på en av Lunds pubar igår och kom in på just julhetsen. Att fundera på varför vi egentligen firar jul och vad som egentligen är viktigt kanske inte ligger så långt borta...

Vi insåg att Svenskt näringsliv inte är sämre än att de upptäckt och uppenbarligen är oroliga över att folks ska tänka dessa tankar. Julhandeln som slagit rekord år efter år får allt svårare att överträffa sig själv. Svenskt näringsliv har därför startat en annonskampanj (såg den länkade sagan på en helsida i Metro igår) där man försöker övertyga svenskarna om det osunda i att sluta handla en massa, och framför allt att man inte blir lycklig om man inte handlar en massa julklappar och att allt blir väldigt tråkigt. Dessutom försöker de tuta i oss att det inte bara är vi själva som blir olyckliga över utebliven konsumtion, andra, speciellt fattiga, på andra sidan jorden drabbas också om vi inte skulle handla lika mycket.

Måste säga att jag förstår att Svenskt näringsliv givetvis vill att handeln ska slå ett nytt rekord i år, men frågan är om jag sett maken till onyanserad och plump annonskampanj. Det är inte bara att man på dagisnivå logiskt försöker övertyga oss om att handla är det enda rätta, man försöker föra ett logiskt resonemang utan att överhuvudtaget ta upp andra perspektiv. Bara en sådan sak att antalet SMS-lånetagare som handlar hos kronofogden ökar kraftigt (och troligen kommer att öka ännu mer efter jul) gör att man borde tänkt efter borde sju och tio gånger. 

Uppenbarligen ligger inte heller lyckan i sakerna i sig utan just det faktum att de är köpta. Immateriella ting eller egenjorda saker har ingen plats i Svenskt näringslivs verklighet. Det intressanta i hela det är resonemanget är det faktum att det inte bara är dessa saker som inte har en plats hos Svenskt näringsliv, de fattiga och mindre bemedlade saknar även de en plats. För om de inte kan vara med och göra världen lycklig så är de, förutom att de inte kan ha roligt och definitivt inte vara lyckliga, så bidrar de ju dessutom till att resterande världen sakta men säkert förgås. De blir således en sämre sorts människor än, inte bara de rika knösar till affärsmän som äger varuhus, utan även sämre än de fattiga satarna till kunder som faktiskt har råd att handla.

Har ni förresten tänkt på att datumet för julen och Jesu födelse är samma från år till år men att dagen för hans dödsdag, dvs påsken, varierar (Fast om ni tänker efter så är det inte så märkligt som det först kan tyckas).


Tillagt 071214, kl 08.42:
Det verkar som om inte bara det är jag som reagerat på Svenskt näringslivs kampanj. Det var ju synd att ett av deras mål med kampanjen var att skapa debatt. Det hade varit mycket roligare om de bara hade varit dumma i huvudet (är förresten inte frågorna lite väl tillrättalagda och "trevliga" för att vara autentiska kommentarer?).

Om den nya feministiska vågen "Bara bröst" tycker jag inte. Ser vissa svårigheter att avsexualisera synen på bröst när bröst för många kvinnor är starkt sexuellt förknippade. Tror att man börjar lite i fel ände (med menar jag inte att jag tycker att de ska ta av sig bikiniunderdelen istället)... Är innerligt trött på att jämställdhetsdebatten tenderar till att glida över till en strävan efter att både män och kvinnor ska vara lika istället för att alla ska få samma möjligheter. Vi kommer trots allt aldrig kunna ändra på att vi faktiskt är olika. Det skulle vara som om män började gnälla över att de har kraftigare skäggväxt än många kvinnor. Det blir lite tramsigt och jag tror inte att det främjar den "riktiga" jämställdhetsdebatten.

Man kan tycka att de borde få bada hur de vill, men man får inte glömma bort att det faktiskt kan göra andra besökare upprörda. Kan tänka mig att många av de övriga badgästerna tillhör den generation som tyckte det var tveksamt till om kvinnor skulle ha rösträtt och rätt att arbeta utanför hemmet, med lön, som hon fick använda hur hon ville.

Hur som helst... i samma anda så hade jag tänkt att avsexualisera ett par, i vanliga fall, väl dolda kroppsdelar i samband med nästa besök på badhuset. Funderar även på att starta nätverket "Pur pung". Är i och för sig inte säker på hur denna uppvisning skulle uppskattas, framför allt inte av kvinnorna bakom "Bara bröst".

Var i Indien för ungefär ett år sedan. Träffade många trevliga Indier och jag kan verkligen tänka mig hur glada de kommer att bli när de får en amerikansk luftkonditionering, jag menar så att de slipper dö av värmeslag. Grejen är bara det att värme har Indien haft ganska mycket av ganska länge, så om det är 34 eller 36 grader har ingen jättestor betydelse för gemene man. Visst det kommer kanske att dö några tusen fler, men vad gör det i ett land med ganska många invånare. Nä, det stora kruxet är t.ex. att värmen gör att glaciärerna i Himalaya smälter undan. Till att börja med kommer det att bli en ökad avsmältning vilket leder till översvämmade floder (men vem har hört talas om översvämningar i norra Indien och Bangladesh?) som sedan kommer att torka ut (man har dessutom huggit ner alla skogar så det finns inget som hindrar vattnet från att rinna ut i havet eller att avdunsta). Vad ska alla bönder i Indien vattna sina åkrar med då? Det är ju en och annan som drabbas. I norra Indien räknar man med att det är runt 500 miljoner människor som direkt beroende av Himalayas smältvatten. Behövs ganska många luftkonditioneringar för att förhindra denna avsmältning. Man kanske ska importera Evian flaskvatten till bevattning? Eller ska man kanske strunta i det och skicka ett par skeppslaster med Big Mac & Co mot svälten?

 
Bild över minskningen av en av Himalayas glaciärer

Lomborg verkar helt ha missat att det inte bara är de direkta effekterna av uppvärmningen som är problemen. Att skjuta isbjörn är inte bra, men risken är idag väldigt liten att vi skulle utrota isbjörnen genom jakt, men försvinner förutsättningarna för isbjörnen att leva är risken betydligt större att den utrotas. Inte heller handlar det om att mista stora landarealer till havet. Det är oväsentligt ifall Mikronesien bara förlorar 0,18% av sin areal. Men vad händer ifall många länder förlorar lite land samtidigt? Bangladesh har 147 miljoner invånare på en yta som är en tredjedel av Sverige. Många av invånarna bor vid kusten eller i deltat av floderna Ganges och Brahmaputra. Hur många personer drabbas av en ack så liten höjning av vattennivån? Vart ska de människorna ta vägen med sina luftkonditioneringar? Kan de bo hemma hos Lomborg?

Har åkt rätt mycket tåg under helgen. Innan jag åkte iväg så tänkte jag att när jag kommer hem blir det alldeles utmärkt att skriva ett inlägg om SJ:s oförmåga att låta sina tåg komma fram i tid. Jag åkte tåg vid totalt fyra olika tillfällen, både X2000 och Intercity, både helg och vardag i både regn, snö och solsken. Inte nog med att SJ hade oförskämdheten att, trots mina bloggplaner, låta tågen både ankomma och avgå i rätt tid, de lyckades med konststycket att, vid samtliga fyra resor, se till att mitt tåg var framme vid min slutdestination några minuter beräknad ankomsttid. Så jag får vänta med att skälla ut SJ tills nästa gång när jag åker tåg.

Jag slogs dock av en helt annan sak under min resa. Man pratar ofta om unga, och gärna studenters, osunda intag av alkohol. Men jag undrar om inte det finns en annan stor riskgrupp med en överkonsumtion av alkohol, nämligen par i övre medelåldern en grupp som sällan nämns. Jag vet inte om det beror på att deras barn är utflugna, så de har mer pengar än de är riktigt vana vid och att eftersom barnen inte kan underhålla dem så dricker de alkohol för att få lite roligare och för att lyxa till det, men det var påfallande många medelålders par som roade sig med att dricka stora mängder alkohol på tåget. Kan givetvis bero på att de i vanliga fall tar bilen och då inte kan/får dricka alkohol och nu när de tar tåget på något vis vill visa att de nu både kan och får. De som jag såg under min resa visade detta med all önskvärd tydlighet. Jag råkade hamna bredvid två par, som inte kände varandra sedan innan, men som hade gemensamt att de hade med sig var sitt halvt systembolag. Det dracks inte bara en öl till frukostmackan, utan gärna två-tre stycken. Snaps skulle det givetvis vara till och vad vore kaffet efteråt utan en rejäl whisky. När sedan personalen i bistron över högtalarna låter meddela att "det säljs kaffe, te, läsk, smörgåsar och alkoholhaltiga drycker till bra priser" så ses ju detta lite som en provokation eller utmaning varför det omgående måste undersökas om priserna på sprit faktiskt är så bra som de påstår. Föga förvånande kom de fram till att 98:- för en 35 cl vin var ett sådant bra pris att de genast var tvungna att köpa en. Det gjorde ju inte så mycket att vi redan passerat Södertälje och att vinet därmed var tvunget att drickas upp på 5-10 minuter.

Jag tänkte faktiskt först att de båda paren firade någonting, men det visade sig att det ena paret skulle besöka sin dotter som studerade på något universitet och det andra paret skulle till någon släkting. Möjligt att dessa var så tråkiga att enda sättet att stå ut med dem var en rejäl fylla på fredagsmorgonen.

Vad är egentligen problemet och vad är egentligen nyheten? Jag har ärligt talat svårt att bli upprörd över detta, det skulle möjligen vara att han fick visa leg när han skulle köpa just lättöl. Man kan visserligen tycka att man skulle kunna se att personen i fråga var över 18, men jag förstår inte problemet och principen att inte vilja visa leg. Det tar ju inte så väldans lång tid att hala upp brickan och visa. Tycker att det är Per-Eric som har gjort bort sig och borde häcklas i kvällspressen eftersom butikspersonalen har rätt att kräva legitimation oavsett ålder. Lite typiskt att pensionärer skapar sina egna regler, eller väljer att bara följa de som de tycker passar dem, gärna med argumentet att de alltid gjort på ett visst vis. Jag kan tänka mig flera situationer där pensionärer resonerar på samma sätt t.ex. "jag har cyklat på den här vägen i 50 år, och det tänker jag fortsätta med, även om det har blivit en motorväg" eller "jag har alltid suttit på den platsen, det spelar ingen roll att jag inte varit här på sju år, jag ska sitta där" osv... 

Hade inte förvånat mig i fall scenariot var att det var en nyanställd person i kassan och att denne fått direktiv att begära legitimation av alla som köpte alkoholhaltiga drycker, oavsett ålder. Tycker människan i kassan ska ha en eloge för att så konsekvent följt reglerna. Tycker att personen och butiken ska få ett hedersomnämndare av något nykterhetsförbund, de som ständigt klagar på butiker som säljer alkoholhaltiga drycker till minderåriga. Dessutom så är risken att man säljer minderåriga noll och intet om man kräver legitimation av alla kunder. Man slipper även hamna i en diskussion och gränsdragningar om vid vilken ålder man ska kräva legitimation. Och hur många sjuttonåringar tror ni egentligen kommer att försöka sig på att handla folköl i den butik där man kräver legitimation av 77-åringar. Det fanns med andra ord, förutom en poäng att konsekvent följa reglerna, en klar pedagogisk poäng i handlarens handlande.

Rätta dig i ledet gubbe och rätta dig efter de regler som finns!

Foto: Kenneth Paulsson

Ni kanske alla har läst om spåkvinnan (eller kvinnorna då det verkar vara flera än en som är i farten) som lurat till sig massa pengar (i ena fallet upp till en kvarts miljon och i det andra totalt över 4,5 miljoner) genom dem som hon spått. Jag tycker på nått vis att man får faktiskt skylla sig själv. För det första är man naiv nog att faktiskt tro på att spåmänniskor faktiskt kan spå, det är det ena och det är tydligen rätt många som är naiva i det här landet, och dessutom tror att spåmänniskorna alltid pratar sanning,men, men... den andra delen är sedan att betala ut pengar till spåmänniskan för att denne annars ska ge personen otur. Det innebär alltså att man tror att spåmänniskan har krafter att ändra saker i världen med hjälp av tankekraft och att personen rakt igenom är ond eftersom denne kräver pengar för att inte låta hemska saker ske. Då är det inte längre spådom utan häxerier.

Det mest intressanta är dock att en av åklagarna som driver ett fall mot spåkvinnan just verkar tro på detta sistnämnda. Han säger "Hon använde sig av spåkonster för att få som hon ville". Tycker att han ska yrka på att hon ska brännas på bål. Man kan ju åtminstone undersöka om hon är en häxa genom att binda henne och släppa henne i Gavleån för att se om hon flyter.

Tycker i alla fall det är fantastiskt att hon kan casha in flera hundra tusen och ett par husvagnar genom att titta i kaffesump.

Vissa säger att människan är lat av naturen och vissa menar att det absolut inte alls är så. Jag är nog benägen att hålla med om det förstnämnda. Jag slogs för en tid sedan av hur desperata alla verkar vara för att saker ska gå fort, vara billiga och enkla.

Ta alla bantningspreparat till exempel. Alla utlovar enorma viktminskningar, insatsen är alltid minimal både i form av tid, pengar och ansträngning, för du kan fortsätta att äta precis som innan. Lika så är det med träningsredskap, minimal investering i tid, pengar och ansträngning och maximal utdelning vad gäller resultat.  Ännu bättre är det om du kan utöva din träning framför TV:n.

Lika så är det med att tjäna pengar. Helst ska det gå snabbt och enkelt. Av vilken annan anledning spelar vi egentligen på Lotto, spelar poker, investerar i aktier etc. I mängder av annonser för telefonförsäljningsjobb tar de fram exempel på folk som tjänat otroligt mycket pengar på väldigt lite arbete.

Problemet är bara att om det verkligen fanns snabba sätt att bli rik, smal och vältränad som faktiskt fungerade så skulle väl hela världen bestå av rika, smala vältränade människor. Men så är det ju inte riktigt...

Okej att man ibland vill att saker ska gå lite fortare att göra. Men vad ska vi i så fall göra med all tid som blir över? Om saker gick så fort som man önskade så skulle man ju inte ha något att göra. Gör alla detta för att få ännu mer tid att till bringa framför TV:n för att titta på Idol, Buskis med Stefan och Krister och Sjukhuset eller dator för att skicka löjliga meddelanden till någon på Facebook och skriva meningslösa inlägg på någon blogg. När slutade resan vara en viktig del på vägen mot målet? Tänk er själva en middag med goda vänner. Du har just köpt minut-deluxmiddag-gör-det-inte-själv-kittet. Efter middagen haglar kommentarerna om den utsökta maten och hur mycket tid du måste lagt ner på denna utsökta måltid. Hur kul är det att då säga att man inte gjort ett skvatt själv och att du förberedde den under fördrinken. Att lägga ner tid är ju en ganska viktig form av komplimang, inte bara mot andra, utan även mot dig själv. Hade man känt samma tillfredställelse om ett motionspass tagit 30 sekunder som 30 minuter. Hur stolt skulle man vara över sig själv då?

Problemet är att folk inte verkar kunna koppla av medan de gör saker, antagligen eftersom de stressar för att de ska hinna med nästa sak på listan så att de inte ska missa det viktiga TV-programmet. Att laga mat och till och med städa kan vara väldigt avkopplade och effektivt sätt att rensa hjärnan, för att inte tala om hur avkopplade det är att motionera.

Jag har ett mål för mig själv, och det är att låta saker ta den tid det tar. Jag orkar och vill inte ha bråttom, för jag vet inte vad jag stressar till.

Den stora lokala händelsen i Lund den gångna veckan var att rådhuset i Lund stormades av upprörda elever från Katedralskolan. Bakgrunden är att några tjänstemän på utbildningsförvaltningen tagit fram ett förslag som går ut på att flytta handels- och administrationsprogrammet till en annan av Lunds gymnasieskolor, detta pga. platsbrist. Katedralskolan och övriga skolor i centrum har ont om lokaler medan Vipeholmskolan har tomma lokaler. Synd bara att de vände sig till politiker för att protestera när det var ett tjänstemannaförslag och att de stormade rådhuset istället för utbildningsnämndens lokaler. Till råga på allt så var utbildningsnämndens ordförande inte där eftersom nämndsordförandena är "hobby-politiker" och bara sysslar med politik på fritiden.

Det jag tycker är intressant är varför egentligen eleverna protesterar. Man har fått besked i att oavsett vilken lösning man väljer så kommer alla som nu går på skolan få gå kvar. Det handlar alltså inte om deras egen skolgång.  Är det av solidariska skäl? Det hade varit fantastiskt om det var hela sanningen. Men jag är mycket tveksam till om alla dessa gymnasister engagerade sig för yngre elever. Visserligen har det framkommit argument som "Jag vill att min brorsa också ska få gå på Katte", men problemet är att antalet plaster måste minska, antingen för man flytta ett program eller så får man skära i antagningen till utbildningarna. En minskning av motsvarande plaster som ett program ger ju inte de yngre eleverna större chans att börja på Katedralskolan. Frågan är om de är nöjdare om eleverna för sitta i överfulla klassrum eller i dragiga baracker.  

Nej, jag tror snarare att det är den gamla vanliga rädslan av att förändra något. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är eleverna som protesterar. Om de anställda lärarna hade gjort högljudda protester hade jag haft förståelse eftersom det är deras arbetsplats som riskerar att flyttas.

Men just rädslan, eller bekvämligheten att behålla något som det är, känns ibland som en anda som ligger som en blöt handduk över staden. Trots att över 60 procent av stadens invånare består av akademiker, en grupp som ska kunna granska kritiskt och ta till sig information och vara först med det senaste, är det sällan Lund känns särskilt progressivt. Ofta får man höra argumentet "det har alltid varit så". Detta trots att det finns många exempel på där man genomfört förändringar oberoende av folks proteststormar och när man sedan vill gå tillbaka till det ursprungliga möts av samma proteststormar (för vem vill egentligen lämna EU, riva Öresundsbron eller avskaffa den kvinnliga rösträtten idag?). På samma sätt som det inte finns ett självändamål att förändra för förändrandets skull så finns det inget självändamål att behålla saker av tradition och gammal hävd.

Ju äldre traditionen är desto svårare är det att gå ifrån den. Var med om att bevittna Lunds studentnationers parad i samband med siste aprilfestligheterna i Lund. Evenemanget har lockat färre och färre nationsaktiva för varje år och i år var det flera nationer som inte dök upp överhuvudtaget. Jag frågade en av de ansvariga om de inte hade funderat på att göra på något annat sätt. Jag fick en blick som om jag var dum i huvudet och svaret "men det är ju en tradition".

I veckan jobbade jag natt och jag titta lite på TV under en paus. TV 4 valde att kl. 04.30 visa dokumentären om apan Ola (hade säkert otroliga tittarsiffror). Ni kommer säker alla ihåg apan Ola (som egentligen inte alls var en apa utan en schimpans) som figurerade i TV under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Han var bl.a. med i ikväll Robert Aschberg och vann en smula otippat aktie-SM (så "eat shit" alla aktieekonomer som har pluggat ekonomi (eller som vissa säger: "Har pluggat EC")).

Ola har för övrigt drabbats av ett tragiskt öde. Han såldes i hemlighet från Ölands djurpark och sitter för närvarande i en 14 kvadratmeter stor bur i Thailand tillsammans med tre andra schimpanser. Folk över hela världen har i över 10 års tid försökt köpa loss Ola för att ta honom till ett bättre hem.

Förutom att hela historien är väldigt sorglig att han sitter där han sitter och man inte lyckats befria honom på tio hela år så slog jag av en annan sak när jag såg dokumentären. I filmen framkommer det tydligt att Olas fosterfamilj inte ser honom som ett husdjur utan som sin "sin konstige lille son". Man fick se när de hade klätt Ola i tomtekläder där han gång på gång drog av sig luvan. Han ha dessutom medverkat i Strindbergs pjäs på Stockholms stadsteater trots att det egentligen är förbjudet. Och just detta att inte behandla djur som djur utan istället som någon form av pseudomänniska kan göra mig en smula upprörd. Jag har ingenting emot att man oskyldigt sätter på en hatt på ett djur, men när man konsekvent klär dem i "mänskliga" kläder och behandlar dem som någonting som de inte är får jag en olustig känsla.

Även om djur kan vara intelligenta och har känslor etc. så tycker jag att det blir det fel när man låter dem ta en lika stor, eller större, plats som en människa. Har även upptäckt att människor på olika dateingsidor (tänker inte alls gå in på hur jag vet detta) har en förmåga att istället för att presnentera sig själv presenterar sina husdjur och hur viktiga dessa är och vilka olika, mer eller mindre mänskliga egenskaper de har. Som om relationen till dessa djur skulle vara viktigare än en mänsklig relation.

Bilden nedan är hämtad från en tävling i Las Vegas där det gäller att förvandla sina hundar. Tyvärr visar inte bilden nedan vinnaren utan blott förra årets vinnare (som inte alls vann i år). Jag ska inte ge mig in på en diskussion huruvida djur har känslor eller inte, men ibland undrar jag om djur kan känna sig förnedrade och vad de då skulle säga...

- Hörrö Fido! Du ser annorlunda ut... har du gått ner i vikt?
- Äh håll käften!

Jag blir lätt trött på folk som försöker göra andra till någonting de inte är. Det kan handla om att göra djur till människor eller det kan handla om att göra barn till vuxna. Allt för ofta försöker vuxana få sina barn att bete sig på ett sätt som inte är naturligt för ett barn på fem år. De får kläder som påminner om vuxnas (kolla bara hur många frack-outfits och barn-bikinis det finns för barn) och ska helst uppträda som vuxna och förverkliga de vuxnas drömmar, trots att de inte riktigt vet vad de gör. Se bara följande klipp om "little Hercules". :

Som ni har hört så har de svenska björnarna den senaste tiden attackerat jägare på mer eller mindre löpande band. Som svar på detta så kräver nu ett flertal jägare att de måste få skjuta fler björnar. Kan ju låta som ett logiskt argument, men det som vanligt fler aspekter på det hela.

För det första, har någon egentligen reflekterat över varför björnattackerna sker just nu? Är det kanske så att björnarna blir höstdeprimerade och i ren frustration över sin höstångest får ett själskadebeteende som går ut på att attackera jägare för att därmed kunna bli skjutna? För det andra, är det någon som egentligen reflekterat över varför det bara är jägare som blivit attackerade? Är det kanske för att björnar blir extra aggressiva av den testosteronhalt som jägarna utsöndrar och att de även reagerar på svett och annat mög som många jägare luktar?

Nej, jag tror att svaren på båda frågor hänger ihop med att det just nu råkar vara älgjakt. Visst det rör sig extra mycket människor i skogen vilket ökar sannolikheten att någon av dessa stöter på en björn. Men vad många inte tänker på, något som jag diskuterade med min far i samband med höstens första björnattack, är att jägarna även har med sig jakthund. I de båda dödsfallen i höst med björnar så har även jägarnas hundar dödats. Även om björnar mycket väl kan retas upp av människor så är de, i alla fall vad man oftast läser och hör talas om, skygga och undviker människor. Jag tror inte det är en slump att det är just detta beteende som björnen i mors lilla Olle har då den den rusar iväg när mor kommer och skriker. Min far menade att den troligaste förklaringen är att jakthunden letar efter byten i skogen, stöter på en björn, börjar skälla som "en galen hund" vilket får björnen att lacka ur och börjar attackera hunden. Hunden som nu inte är så tuff (brukar ju inte vara några jättehundar vi talar om, utan typ storleksordningen som en Beagle). Hunden springer tillbaka till husse eller matte och gömmer sig bakom denna för att få skydd. Björnen kommer rusande och ser att det står en människa mellan honom och hundskrället som väckt honom precis när han slumrat till i sitt ide. Tror vi att björnen bryr sig om denna stackars jägare som står i vägen... inte troligt.

Jag tycker också att björnen i någon mening har en rätt att försvara sig. Om de bara ger sig på jägare (vilket de som sagt har en tendens att göra), dvs. samma jägare som under björnjakten gör allt för att ta livet av dem, så borde björnen ha rätt att även attackera jägaren. Det blir lite mer "fair play" och "den som ger sig in i leken får leken tåla" på det viset. Men när björnarna börjar ge sig på skogspromenerande pensionärer och polska bärplockare, då är måttet rågat och då tycker jag att det finns mer legitima skäl att skjuta av björnar. Fast å andra sidan... björnen var troligen i skogen först så klart att björnen blir lack när vi kommer och våldgästar hans hem, vi har dessutom oförskämdheten att ta med oss både hund och vapen. När björnarna tar över mina territorier, som stambordet på Bishop, då är jag för en ökad björnjakt.

Det är fortfarande möjligt att björnstammen växt sig för stor och att den skulle må bra av att reduceras en smula. Men jag tror att man skulle kunna få ner antalet björnattacker lika mycket om man istället reducerade antalet jakthundar.

Foto: Magnus Elander (Rovdjurscentret De 5 Stora)